Inget är så...

...långsamt som att vänta. Det är för kort tid till att hinna sätta igång och för lång för att göra ingenting på. Jag väntar på att klockan ska bli någon timme till så vi får gå iväg till tåget. Klockan 20:42 kommer vi förhoppningsvis att rulla ut från Stockholms Central. Sedan ska vi sitta hela natten på tåget till Luleå. Jag har med mig Processen av Kafka. Anser att det är lite allmänbildning att läsa den och det har inte jag gjort ännu. Dessvärre har jag blivit förkyld. Vaknade i morse med kli i halsen. Under dagen har en tilltagande hosta gjort sig påmind med mer och mer täta intervaller. Kafka och feberyror på ett nattåg låter väl som en bra kombination? Jag har skickat äldsta pojken till Apoteket för att köpa Strepsils. Det kan man inte vara utan under sådana här omständigheter. Helst skulle jag väl vilja ha lite etylmorfin som tog bort hostan helt när jag nu ska vistas bland folk men det låter sig inte göras. Det kommer i alla fall inte att vara lika synd om mig som det var om Hillevi däromdagen när hon reste hem från London.

Eftersom jag nu blir borta ett tag och inte vet när jag kommer åt en dator nästa gång så passar jag på att önska alla en riktigt god jul.

Pepparkakshuset är klart!

Så här ser det ut. Förra året fick jag fem små porslinsfigurer av Mikael i julklapp. Dessa passade alldeles utmärkt till. Det var ett pyssel att sätta ihop den där kyrkan men nu så här i efterhand var det värt besväret. Jag har precis suttit och tittat på Ernst i TV. Han är ju lite pysslig av sig. Ibland tycker jag nästan att han är lite väl påhittig. Återigen känner jag att jag skulle vilja pynta mitt hus riktigt mycket inför julen. Men när ska jag hinna med det. Nu är det för sent att göra något. Måste jag börja i oktober för att hinna få det som jag vill utan att behöva göra avkall på något annat? Jag fick en himla bra idé nu när jag såg på Tv men det får bli till nästa år.

I morse fick jag besök av svärsonen som skulle titta på mitt tak. Usch och fy, det kommer att kosta massor med pengar. Nödvändigt är det trots allt. Inga miljoner blev det på travet den här veckan heller 5 rätt till trots. Det blev jackpot dvs ingenting. Jag får glädjas åt att jag har ett pepparkakshus istället.

Jag förstår att...

...ni väntar otåligt på att få se mitt pepparkakshus eller kyrka som det ju faktiskt är. Jag har fått ihop det men det är inte dekorerat ännu så ni får ge er till tåls ett tag till. Ikväll måste jag slå in julklappar. Yngsta dottern kommer på besök imorgon och då måste i alla fall hennes och pojkvännens julklappar vara klara.

Det blev ett sorgligt avslut på veckan. Jag har sagt hejdå till tre av mina arbetskamrater som jag inte får jobba ihop med längre. Kan man någonsin bli luttrad när det gäller avsked? Vem ska nu ha med sig chokladkakor i smaker som jag inte ens visste att fanns? Jag vänjer mig säkert även om det kommer att ta ett tag. Mitt i bedrövelsen lyckades jag få ledigt på måndag hela dagen. Därmed har jag gått på julledighet. I 18 dagar ska jag vara ledig. Det ska bli ljuvligt! Jag ska inte stiga upp kl fem en enda morgon. Jag trodde inte jag skulle få ledigt så jag blev faktiskt överraskad att jag fick min ansökan beviljad.

Ikväll har jag suttit och lekt lite vid datorn. Jag halkade in på www.vistaprint.se och där fanns det stämplar och block och en massa annat kul som jag beställde till min nystartade firma. Det var erbjudanden om gratisgrejer och på vägen till betalningen kom det upp annat som kostade pengar men som man behöver. Fiffigt av dem. Notan slutade på blygsamma 97,50 kr inklusive frakt så det blev inte så farligt. Jag hade dessutom kul under tiden som jag designade hur det skulle se ut. Man har ju inte roligare än man gör sig.

Lucia och tredje...

...advent har gått ganska obemärkt förbi. Jag var lite orolig för buslivet och om det fanns några familjemedlemmar som tänkte delta men det blev lugnt på den fronten. Inte ens brevlådan behövdes skruvas av för att få vara ifred. Jag har gräddat delarna till ett pepparkakshus. Det är bara pillerillet att få ihop det som saknas. Om jag lyckas lovar jag att dokumentera med bild.

I torsdags fick jag registreringsbeviset på min firma. Så nu är jag egen företagare. Det låter så främmande så det är knappt jag tror det. Fort gick det. En vecka prick! Kanske hjälpte det till att få mitt ärende överst i högen när jag pratade med skatteverkets pesonal som höll i informationskursen i tisdags att jag bad en av dem ringa upp eftersom jag inte trodde min blankett var rätt ifylld. När hon ringde på onsdagmorgon var jag upptagen och kunde inte prata men hade redan bestämt mig för att boka en tid när jag skulle komma dit istället. Skattetanten kunde inte se något som helst konstigt utan sa att hon skulle godkänna och skicka registreringsbeviset till mig. Tack, sa jag. Det gäller tydligen att vara lite lagom fräck. Första reklamutskicket med erbjudande om egen hemsida gratis har också hunnit komma men det slängde jag genast.

I fredags hade jag tid på banken där jag skulle prata bolån som ska skrivas om och så passade jag på att prata företagskonto. Räntan var inte så mycket att snacka om. Den sänks till nästan hälften mot nu så det är bara att tacka och ta emot. Företagspaketet de erbjuder kommer att kosta mig en hundring i månaden så det är inte heller något att bråka om. Det var trevligt att prata med min bankman den här gången. Jag minns en tid när jag bara var arg på henne när hon inte ville bevilja mina lån. Det är länge sedan.

En vecka kvar till julveckan nu. Det ska bli så skönt att få sätta sig på tåget på måndagkväll och bara vara. I 16 timmar ska jag bara få göra ingenting. Eller nå´nting blir det väl men inget vardagsbestyr. Så otorligt skönt.

Äntligen har jag...

...städat i mitt hus, i alla fall på markplanet. Källaren ser ut som om det varit jordbävning men den delen syns inte i offentliga sammanhang. Jag överlevde att jag inte fick gå på ljusparty. Snälla Hanna skickade mig en katalog. Den ska jag gotta mig i lite senare. Helgen gick i lugnets tecken. Vi städade och jag hängde julgardiner så nu är det äntligen jul i mitt kök. Dessvärre fick katten Simon en ytterligare ögonblödning. En gång=ingen gång, två gånger=inte bra. Attans, tänkte jag. Han har levt ett långt och bra liv men det kommer vara föga tröst den dag han inte finns hos mig längre. Någonting säger mig att han kanske är inne på sista versen. Oj, vad jag kommer sakna honom när han är borta.

I eftermiddag/kväll har jag gjort ett besök på Skogshöjd SPA. I grevens tid kom jag på att jag inte nyttjat årets friskvårdsbidrag från min arbetsgivare så jag beställde en aromamassage. En lätt massage med inslag av olika massagetekniker. Jag såg till att vara där i tid så jag skulle hinna med både ångbastun och bubbelpoolen innan. Sedan satt jag och gjorde plan för vårterminen och MK på den tid som var kvar. När jag hade brutit ner mitt stora mål till vad jag skulle göra per vecka satt jag och funderade ut små belöningar åt mig själv. För de allra flesta är nog mina små belöningar sådant som är självklart att man skaffar sig men så är det inte för mig. Även om jag har pengar så vågar jag som regel inte göra slut på dem. Som ensamförsörjare måste jag se till att ha pengar kvar till oförutsedda utgifter, som ett ev veterinärsbesök tex. Simons besök hos veterinären står visserligen inte jag för. Det gör hans matte som jag tog över honom från när hon inte längre kunde ha kvar honom pga allergi. Likfullt är det jag som lägger ut pengarna så länge när det är jag som går dit med honom.

När jag kom hem ikväll visade det sig att mina pojkar också hade unnat sig något extra idag. De hade ätit pizza till middag. Det fanns köttbullar, potatis och brunsås i kylskåpet från igår men det var väl roligare att handla pizza. På det viset får jag med mig lite köttbullar till jobbet imorgon. Det är bra.

Tänk om SL...

...kunde sköta sig! Jag var bjuden på ljusparty ikväll. Kom jag dit? Näe! Signalfel i Södertälje Hamn. Kvart över fem kom jag till Södertälje centrum. Ersättningsbussar skulle komma men inga kom. Tjugo i sex meddelades att tågtrafiken åter rullade. Inget tåg i sikte. När jag insåg att jag skulle bli alldeles för sen beslöt jag att åka hem istället och satte mig på tåget till Järna klockan sex. Tror ni DET gick då? Näe, en kvart sent rullade det iväg. Precis då rullade ett annat pendeltåg in på stationen. Jag tror det var Stockholmståget. Skulle jag ha tagit det skulle jag kommig 45 minuter sent för att bara kunna stanna 45 minuter innan jag skulle vara tvungen att gå igen. Snälla kan någon ge mig en bil i julklapp?

Min katt äter...

...fortfarande squashsoppa med god aptit. Det såg jag idag när vi åt middag. Han står jämt och tigger och vill smaka så jag brukar ge honom ett litet smakprov. Det har visat sig att han äter både pommes frites och squashsoppa. Det har nog varit den lataste 1:a advetshelg jag haft på länge. Ljusstakarna och stjärnorna är på plats, så även det obligatoriska luciatåget. För övrigt har jag inte haft varken ork eller inspiration. Vi var bjudna till min förra granne på adventsfika. Det var tur det så någon advetsstämning fick lov till att infinna sig. Efter middagen åkte vi ut till Järnas kulturhus och Steinerseminariet med tillhörande trädgårdar där 1000mashallersnatten ägde rum. Det är så otroligt stäminngsfullt med alla dessa ljuspunkter i mörkret.

Vad hände innan helgen då? Jo, i torsdags hade vi på MK öppet hus i St Ragnhildsgården. Det var fantastiskt kul! Å i fredags var det personalfest tema Mamma Mia. Det var också fantastiskt kul! Vill ni ha snaskiga detaljer? Då måste jag faktiskt göra er besvikna. Jag var nog inte kvar tillräckligt länge. Min arbetskompis Daniel åkte hem istället för att gå på fest. Konsultens vardag hann i fatt honom tidigare på dagen. Han får inte vara kvar efter jul å har jag uppfattat saken rätt så får han inte ens vara kvar på Proffice. Han har inte jobbat tillräckligt länge för att få a-kassa. Han blir ställd utan inkomst. Jag tycker synd om honom!

Att man kan...

...vara så trött! Klockan är inte mycket mer än nio men jag ska ta och pallra mig i säng så snart jag kan. Hektiska dagar tröttar ut. På lunchen idag gick jag iväg till banken för att skaffa mig min e-legitimation. Jag har det som behövs i väskan. Ikväll orkar jag inte tänka mer. Sedan gick jag till apoteket och köpte Voltaren till mig. På vägen till tåget idag gick jag förbi apoteket ytterligare en gång och köpte avmaskningsmedel till Simon. Jag tänkte att hans ögonblödning skulle kunna ha att göra med något maskangrepp. Det är ett tag sedan sist som han fick avmaskningsmedicin. Jag köpte ett nytt medel, en engångsdos i form av en tablett som smakar kött. Inga problem att få i honom den. Han åt det som om det vore godis. På bipacksedeln stod det att en av biverkningarna som kunde uppstå var trötthet och slöhet det närmaste dygnen. Om Simon får den biverkningen kommer jag inte att märka det. Han sover mest i alla fall, gammal som han är. När jag kom hem lagade jag mat. Jag var sugen på lax ända till jag kom till affären. När jag jämförde priset på laxfilé med djupfryst torskblock så kom jag på att det var länge sedan jag ätit fiskgratäng. Det blev det. När jag hade ätit och plockat undan satte jag mig med hela högen av kundkort framför mig, grabbade tag i telefonen. Sedan har jag suttit 2 timmar oarbrutet och pratat med kunder för att höra om de kommer på julöppethus på torsdag. Inte så konstigt att jag är trött. Två hektiskta dagar till sedan är det fest, personalfest.

Med 5 sekunders...

...marginal hann jag med tåget när jag skulle hem från jobbet. Alla kommunikationer jag har åkt idag har fungerat bortsett från att bussen kom in för sent till stationen på väg hem. Det är helt fantastiskt hur SL lyckas när ingen tror att det är möjligt, en dag som denna hade jag haft förståelse för om det blev kaos. Kaos är det nämligen vädermässigt. Snön yr men någon har varit vänlig nog och skottat min uppfart. Det tackar jag för! Idag är jag glad att jag har ett jobb inomhus. I och med att jag hann med tåget så hann jag också gratulera yngsta sonen som fyller 14 år idag. Jag minns det som igår hur arg jag var när jag vaknade den morgonen. Jag hade gått en vecka över tiden vilket inte hänt med någon av de andra. Vid middagsbordet pratade vi om NÄR bebisen ville komma ut. Det var vid 5-snåret. Jag dukade undan middagen, gick på toa, hödre signaturmelodin till Aktuellt sätta igång och DÅ precis just DÅ kände jag första sammandragningen. Äntligen! Jag meddelade raskt att nu skulle jag föda barn. Vi åkte till sjukhuset och kvart över 7 var han född.

Imorse lade jag grattiskortet på köksbordet. Vi, jag och födelsedagsbarnet, hade kommit överens om att göra så. Däri fanns ett presentkort på en slant att handla nya möbler för till rummet. Pojken behöver en bättre datorarbetsplats. Det ska han få nu.

Kom jag ihåg att gå till banken då? Jodå, jag kom ihåg det ända till jag skulle hem. Då var det som bortsprunget från min hjärna eller översnöat av alla tankar på vad jag "vill" göra ikväll. Jag försöker byta ut alla "måsten" mot "vill" istället. Det blir roligare så. Jag får gära ett nytt försök imorgon.

Mindre roligt är att katten Simon förefaller ha en blödning i ögat. Det blir nog till att ringa till farbror/tant veterinären. Besök på sådana inrättningar brukar inte vara gratis.

Idag på jobbet fick jag reda på att min arbetsgrupp, K, försvinner vid årsskiftet. Vi som jobbar där ska delas ut till de andra grupperna. Jag vet var jag INTE vill hamna. I och med det chefsbytet så påbörjar jag min 5:te chef sedan jag blev konsult.

Det blir inte...

...mycket skrivet i dessa hektiska dagar. Jag har massor att göra men är väldigt inspirationslös. Jag gör bara det jag absolut måste. Att blogga ingår inte under den kategorin. Ni får läsa i efterhand om vad som hänt. Det var jättetrevligt hos Hanna. God mat och gott vin till. Kvällen blev måttligt sen. På måndag skruvade Anna och jag möbler i lokalen. På tisdags tog jag bussen ut till Moraberg och handlade kaffebryggade och vattenkokare. Jag handlade förnödenheter på ICA till kvällens möte och hittade bland annat alkoholfri, rosa skumpa och värdiga glas i plast. I onsdags var jag bara hemma och tog det lugnt. Jag grattade pappa som fyllde 78 år. På torsdag var jag på BergmanLaboras labbmässa. Det var kul! Jättegod buffé och dryck därtill. I slutet av tillställningen lottades en resecheck ut på 5000 kr. Den vann min kompis Marika som jag var där med. Så himla kul! Jag gav ifrån mig värsta Mary Kay-tjutet när hennes namn ropades upp. De andra var mer lågmälda i sina gratulationer. Fästmannen kom i torsdags så han var hemma och väntade på mig när jag kom hem. I fredags blev jag hämtad av fästmannen från jobbet. Det är alltid lyx att åka bil från jobbet. Sedan middagen var avklarad sjönk vi ner i soffan och jag halvsov till TV:n. Igår gav vi oss iväg till IKEA. Där blev vi kvar i flera timmar. Å inte gick vi lottlösa därifrån heller. Jag fick med mig servetter, klibbrullen "Bästis" att ta bort Simonhår med, två dörrmattor och en spegel. Allt var till lokalen utom klibbrullen. Martin fick med sig ett vitrinskåp. Idag har det inte hänt så särdeles mycket. Jag tänkte registrera min firma men se det gick inte för jag har ingen e-legetimation och den går inte att skaffa på nätet om man inte har internetbank vilket jag inte har längre sedan min dator fick virusangrepp för några år sedan. Då bestämde jag mig för att jag inte skulle ha mina konton kopplade till internet förrän jag hade datorn för mig själv. Det har jag nu men nu vill jag ha en ny dator istället innan jag skaffar det eftersom min bank absolut envisas med att man är låst att sköta sina affärer från bara en dator när man har sin internetbank hos dem. Så det blev ingen firma idag för mig. Jag får gå till banken imorgon. Jag har i alla fall anmält mig till informationsträffar om att starta eget nu.

Kanske är jag...

...bara lite hönsig? Imorgon är jag bjuden på avskedsfest av Hannas lägenhet. Hon flyttar om någon vecka. Jag ville att pojkarna skulle vara hos deras pappa så de slapp vara ensamma och jag kunde koppla av föräldraansvaret men de vill vara hemma här hos mig. De klarar sig. Är man nästan 14 och snart 16 KAN man vara hemma ensamma en kväll. Men jag tycker de ska ha vuxet sällskap att tillgå. De har varit ensamma nog den här veckan i och med att jag kom hem sent måndag-onsdag.

Sista arbetsdagen den här veckan har vi firat av Lasse på jobbet. Det var så pinsamt för jag hade glömt att lägga pengar i kuvertet med insamlingen. Följdakligen fanns inte mitt namn med på kortet. Nå, då kan det väl få vara betalt och kvitterat med den gången han "glömde" mig när vi skulle på kräftskiva flera km in i skogen. Stämningen på jobbet är för övrigt ganska dyster eftersom alla konsulterna nu är övertygade om att någon eller några av oss får sluta efter nyår. Det finns säkert något annat uppdrag jag kan få men det blir nog längre bort än Södertälje. Jag ska inte spekulera. Det ordnar sig säkert på något vis.

"Avlägsna burfåglar innan...

...användning" står det på en förpackning till en produkt jag blivit utvald att prova. Det står också att innehållet är brandfarligt, man ska inte röka i närheten, vidare står det att man ska unvika inandning av aerosoler (små droppar som håller sig svävande ganska länge) och sörja för god ventilation, vid kontakt med ögonen ska ögonen sköljas noga och sedan ska läkarkontakt tas. Efter användning ska man vädra normalt innan burfåglar återplaceras. Kan ni gissa vad det är? En Oust Odour Neutraliser, en sådan där lite sprayflaska med "lukta gott" som man har på väggen inne på toaletten. När jag hade läst varningstexten ville jag nästan ta ner den igen. Den verkar ju definitivt inte nyttig att använda där människor och djur bor.

Nu är det i alla fall bestämt att jag och Anna tar över lokalen till vår MK-verksamhet. Hon har redan börjat. Jag kommer efter i januari. I måndags var jag på MK-möte i den nya lokalen i Stockholm. Den är så fin, så fin. Å jag blir så inspirerad på våra möten! Däremot var det lagom inspirerande att mitt tåg hem blev inställt så vi fick ta nästa tåg som inte hade anslutning till Järna så det fick bli taxi på resegarantins bekostnad från Södertälje Hamn. I tisdags var Anna och jag och köpte möbler till lokalen på IKEA. Anna är inte riktigt frisk just nu och äter medicin som hon inte får köra bil på så det blev jag som fick köra. Regn och mörker samt en massa bilar runt omkring är inte var jag önskar mig när jag måste köra. Vi kom fram och tillbaka. När vi hade lastat in alla möbler och stod på gatan utanför började jag skratta hysteriskt. Hela onsdagen var jag helt tagen av den ansträngning jag utsatt mig för. På onsdag ägnade jag eftermiddagen åt kundvårdande verksamhet då jag fikade tillsammans med två fd arbetskamrater som tillika är mina kunder. Vi pratade en massa Mary Kay. En av dem är lite småsugen på att skriva på avtalet och bli konsult själv. Naturligtvis missade jag tåget med ett par minuter eftersom jag inte höll koll på klockan. Därav kom det sig att jag för tredje kvällen på rad kom hem sent. Ikväll är jag bara hemma och tänker inte göra någonting alls.

Det var premiär...

...för långkalsongerna i morse när jag gick till jobbet. Det var kallt men rätt klädd som jag var var det bara skönt när det bet i kinderna. Jag gillar årstidernas växlingar, kan inte välja någon årstid som är så mycket bättre än den andra att jag skulle vilja ha den jämt. Idag fick jag frågan vad jag skulle klä mig i när det blev riktigt kallt om jag hade långkalsonger redan nu. Dubbla långkalsonger, svarade jag naturligt vis.

Det kändes som...

...lördag när jag jobbade i fredags. Jag kom till och med på mig själv att tänka att det VAR lördag. Det var så tyst och stilla överallt. Inte kom jag hem särskilt tidigt heller som jag hade tänkt. Den städning som jag hade tänkt göra gick om intet. Jag hade ju kunnat göra det idag istället men sov för länge på morgonen för att vara riktigt pigg eller är det helt enkelt nattens lanparty i kombination med fästmannen försökte ha hela täcket för sig själv i natt som är orsak till att jag känner mig trött och seg? Yngsta dottern kom förbi en stund på eftermiddagen. Det är kul och trevligt när hon hälsar på. Vi har en konflikt att reda ut som ingen av oss verkar vilja ta tag i. Det knyter sig i magen på mig så fort jag tänker på det, paniken kommer krypande. Omgivningen verkar tro att jag bara struntar i det. Så är inte fallet. Jag värjer mig istället. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att komma tillrätta med det här. På något vis måste det gå. Jag önskar inget högre än att det blir ett lyckligt slut. Vad jag önskar att jag kunde lämnas utanför men det låter sig inte göras. Inte den här gången.

Det kändes som...

...lördag när jag jobbade i fredags. Jag kom till och med på mig själv att tänka att det VAR lördag. Det var så tyst och stilla överallt. Inte kom jag hem särskilt tidigt heller som jag hade tänkt. Den städning som jag hade tänkt göra gick om intet. Jag hade ju kunnat göra det idag istället men sov för länge på morgonen för att vara riktigt pigg eller det helt enkelt nattens lanparty i kombination med att fästmannen försökte ha hela täcket för sig själv i natt som är orsak till att jag känner mig trött och seg? Yngsta dottern kom förbi en stund på eftermiddagen. Vi har en konflikt att reda ut som ingen av oss verkar vilja ta tag i. Det knyter sig i magen på mig så fort jag tänker på det, paniken kommer krypande. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra

Kommer SL att...

...klara trafiken utan störningar i vinter? Så ungefär löd frågan på första sidan på dagens Metro. Mitt omedelbara svar var Näe, varför skulle jag ens försöka inbilla mig att det skulle bli så. Snön är på väg. Det är kyligare i luften. Snart, snart får jag ta på mig mina alster som jag stickade i somras. Det blir kul.

Jag fick mitt analyskörkort i måndags. Skönt att få stå på egna ben. Annat från måndagen var att jag höll i MK-mötet. Malin kunde inte komma och jag hade nycklarna till lokalen. Så blev det jag som förestod det hela. Det var kul men ack så fånigt det blev när vi skulle ha vår traditionella utlottning till veckans bästa försäljning och utlottning bland alla som sålt. Jag var den som både hade sålt mest OCH var även den som vann på utlottningen. Det kändes så fånigt så det var inte sant. Jag hade ju själv slagit in mascarorna i cellofan innan mötet började. Malin fick ge mig dem på tisdagen istället när jag hade ett litet internmöte med henne.

Imorgon är alla AZanställda lediga som kompenstion för någon inarbetad tid. Jag väljer att jobba istället för att vara tvångsledig utan lön. Egentligen skulle jag behöva vara hemma och "dödsstäda". Här är definitivt inte fint inför den stundande Allhelgonahelgen. Att ge sig på att "dödsstäda", dvs att städa bort allt gammalt skräp jag inte använder så det är fint ifall jag skulle "falla av pinn" skulle verkligen behövas i det här huset. Hittills har jag inbillat mig att jag hindrats (host) av att jag inte vetat var besökskortet till soptippen är. Jag hittade det igår. Så nu har väl alla argument fallit för att slipa undan?

En kort summering...

...av dagen. Klockan är mycket och jag borde prioritera sängen istället för datorn. Tillvaron känns spännande. Den har en förmåga att kännas spännande när jag varit på MK-möte. På jobbet är det också spännande. Jag har påbörjat mina körkortsanalyser och det kan inte hjälpas men jag tycker det är kul att jobba självständigt men framför allt att få ett kvitto på att jag lärt mig något under de här veckorna.

Det är spännande på MK också. MK är så mycket mer än att bara "kränga läppstift". Å jag har så mycket spännande kvar att lära mig om personkemi och psykologi, hur man "ser" en annan människa och hur man coachar människor framåt, att visa vägen för hur de kan uppnå prestationer de inte trodde var möjligt. Humlan borde inte kunna flyga med sina små ynkliga vingar till den stora och tunga kroppshydda. Men humlan vet inte om att hon inte kan och därför flyger hon i alla fall.

Ikväll fick jag frågan om jag ville överta en kund. Min kollega är inte riktigt frisk och kände att hon tagit sig vatten över huvudet. Å så får jag låna lokalen och stora sminkbagen från torsdag och då kan jag ha make up med två av mina kunder som planerat. Dessutom fick jag frågan om jag ville dela på lokalen efter jul tillsammans med hon som nu är sjuk. Det är precis vad jag skulle behöva för att komma framåt i synnerhet när måndagsmötena från november kommer att hållas i Stockholm och bara varannan tisdag i Södertälje. Är jag i ett flow tro?

Åter från tystnaden...

...känns det inte som att jag har så mycket att förtälja er. Min frånvaro bottnar i inspirationslöshet. Det har inte kännts meningsfullt helt enkelt att delge er min vardag. Ibland klarar jag inte av att se att det är "alla dessa dagar som kom och gick..." som är livet. Somliga stunder på jorden behöver även jag ha "fyrverkerier" för att känna att det "händer någonting". Jaja, nog om det.

Veckorna som varit började väldigt bra. Jag hade en kanonklass på MK och snodde därmed en liten present/belöning mitt framför näsan på M som väldigt gärna ville ha den. I måndags levererade jag ut de beställda produkterna. Stressade som bara den och som ett brev på posten kom magkatarren på tisdag. Jag trodde jag skulle vara tvungen att gå hem från jobbet. Det kunde jag inte göra i det skedet för jag var precis i färd att rädda företaget. Jaja, jag ska kanske inte överdriva men det är mycket roligare att jobba om man känner att man gör något värdefullt, att jag gör skillnad. Sedan fick jag lov att ta det lugnt några dagar.

I fredags fick jag en liten överraskning när jag kom hem från jobbet. Min lille son meddelade att han ville ha lanparty. Kvick som han är hade han redan bjudit in 3 kompisar. Storebrors rum togs i besittning, med storebrors tillstånd förstås, och så var partajandet i full gång. Till en början tjoades det ganska mycket men när de väl fått ordning på alla sladdar och kontakter och portar hit och dit så blev det tyst. Jag som först tänkte att jag kanske inte skulle kunna sova om jag hade fyra datorpartajande grabbar i huset fick äta upp det jag tänkt. Jag hörde inte ett ljud på hela natten.

Igår var jag på bio. Fästmannen och jag var på Heron City och såg Rallybrudar. Det var en småtrevlig och söt film, ganska förutsägbar men ändå sevärd. Vi kom på att vi aldrig förut varit på bio tillsammans. Ändå har vi kännt varandra i snart sju år. Det kan ha sin förklaring i att jag för så där 6 1/2 år sedan bjöd med honom till Cosmonova tillsammans med mina barn. På Cosmonova har de väldigt sköna och tillbakalutade stolar och vad tror ni hände? Jo, fästmannen somnade. Han hörs när han sover. Inte bara en gång fick jag knuffa till honom utan många. Det där har väl levt kvar på något vis. En för mig bra bioupplevelse innefattar inte att väcka mitt sällskap hela tiden. Den här gången gick det betydligt bättre. Jag behövde inte knuffa till honom en enda gång.

Imorgon är det ny vecka. Det är meningen att jag ska ha huset för mig själv men det återstår väl att se hur det blir med det.

"Alla behöver en...

...lekdag ibland" sa farbror Melker i Saltkråkan. Idag har jag lekt hela dagen, på arbetstid. Vi har varit på jobbets egna konferensanläggning 6 mil från Södertälje. Först fick vi frukost och sedan fick vi dela in oss i grupper genom lottdragning. Därefter fick vi grupparbeta med jobbrelaterade frågor i 30 minuter. Sedan var det tipspromenad. Efter promenaden var det dags att laga mat, även det i våra grupper. Min grupp fick den föga arbetssamma uppgiften att blanda till bordsdryck (ni vet sådana där lättdryckspaket med 2 dl koncentrat som man blandar med fyra paket vatten) samt att ta hand om disken. Vi var klara rätt så snart med den första uppgiften. Den andra tog lite längre tid. Under tiden som vi diskade lekte de andra pictionary, en form av rita-gissa-spring för er som inte vet. Vi som diskade blev klara precis i tid för att få vara med på sista rundan. Därefter var det ballongleken, en stafett som gick ut på att blåsa upp en ballong, krama sönder den och sedan blåsa upp en ny fem gånger på rad. Sedan lekte vi stafetten plocka ärtor med sugrör, tre ärtor skulle plockas med sugrör från en tallrik till en annan. Till sist lekte vi hela havet stormar. Sedan fikade vi och hade en genomgång av det vi kommit fram till i de olika grupperna på morgonen. Sedan var arbetsdagen slut.

Jag har en arbetskamrat vars dotter fyller 6 år i dag. Han veckopendlar och bor bara på veckorna i Södertälje. Något barnkalas kunde han inte vara med på idag men leka fick han i alla fall :-)

Jag har blivit...

...utmanad av Hanna. Det är väl bara att sätta igång då. Instruktionerna är som följer:

1. Svara på alla frågorna.
2. Utmana 4 andra bloggare. Hänvisa till din egen blogg.
3. Lämna en kommentar hos utmanaren så fort utmaningen är antagen.

1. Vilken mat äter du ofta?
Ugnstekt, citronpepprad laxfile med potatis och gräddfilsås med vitlöksdressingmix

2. På kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag pejlar läget. Om det är ok för värdinnan/värden att hjälpa till gör jag gärna det. Känner jag att värdinnan/värden skulle ta det som en förolämpning låter jag bli.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter för det mesta i gästrummet för där står datorn. Faktum är jag trivs ganska bra med att sitta här förutom på sommaren då jag gärna skulle sitta i trädgården med den laptopen jag inte har.

4. Köper du ofta Triss?
Nej. Efter att i något drygt års tid dagligen skrapat triss per telefon på fästmannens bekostnad utan att vinna något annat än småslantar har jag beslutat mig för att det inte är värt pengarna :-)

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Måste välja tre kategorier. 1.Storstaden-New York. Först var jag jätterädd och ville bara hem men efter lite mat och sömn började jag älska stan. 2. Solsemester-Torremolinos 1982. Vi var fem tjejer på 19 år. Behöver jag ge fler detaljer? 3. Motorcykeln-ALLA semestrar. Själva resan är ett resmål i sig när fästmannen och jag är ute och åker.
Den bästa semesterresan hoppas jag att jag har kvar.

6. Vilken kanal tittar du mest på?
Jag ser knappt på TV men om jag någon gång slår på TV:n blir det någon av standardkanalerna 1:an, 2:an eller 4:an och någon gång TV4+

Jaha, vilka ska jag utmana då. Jag läser ju inte så många bloggar. Det får bli AnnaStilla, Anna, Åsa och Ingalill.

Jag har blivit...

...utmanad av Hanna. 6 frågor som alla måste besvaras, utmana 4 nya bloggare och lämna länk till min blogg

1. Vilken mat äter du ofta?På sistone, nu när jag varit fattig, har det varit mycket blodpudding och falukorv och jag måste säga att man blir sjukt dålig i magen av “fattigmansmat”. Annars är det mycket pastarätter. Lasagne. Pastagratäng med kyckling. Det ska vara mycket vitlök och färska kryddor. En sallad med tomater och avokado är muy importante!2. På kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?Liksom föregående talare säger jag säger jag att det beror på vart jag är. Känner jag mig som ren gäst sitter jag snällt still men om jag är hos en vän på fest hjälper jag gärna till.3. Var sitter du helst när du bloggar?För det mesta sitter jag i soffan. Nu när jag äntligen fått världens bästa släptop går det ju alldeles utmärkt! Men helst sitter jag nog faktiskt framför en tänd brasa på landet, som när jag skrev mina 50 000 ord i NaNoWriMo. 4. Köper du ofta Triss?Jag är periodare, som i så många andra avseenden (träning, nagelbitande, läsning osv.) men jag har inte köpt en enda lott sedan jag vann 250 kr. Jag är nämligen övertygad om att det var det högsta belopp jag någonsin kommer vinna på en Trisslott.5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?Nya Zeeland, without a doubt! Jag har haft jättemysiga semestrar t.ex. på Cypern, i Italien och på Jersey i engelska kanalen (det var för övrigt där jag för första gången blev riktigt brun och ingen kände igen mig när jag kom hem! Jag var 17...) men inget går såklart upp mot 2 månader på NZ. Det är ett otroligt vackert land, befolkningen är sanslöst trevlig och oavsett om man vill slappa på stranden, klättra i berg eller åka snowboard så är Nya Zeeland landet med stort L! Faktum är att man kan göra allt, kanske inte på en och samma dag, men iaf under en och samma vecka och det utan att behöva åka särdeles många mil. Där skulle jag faktiskt inte ha något emot att få bo i ett år eller så!6. Vilken kanal tittar du mest på?SVT! Jag tittar inte så mycket på tv alls just nu men SVT är favoriten. Jag är så less på all reklam. Hysteriska program och skrikande programledare orkar jag bara inte med längre. En bra blandning av allt från film till fakta. Lite Filmnet, Eurosport och Discovery i ett, det är väl typ SVT och det gillar jag.

På den helt...

...lediga dagen åkte vi för ovanlighetens skull till Gnesta. Vanligtvis hamnar vi på ett eller annat sätt i Södertälje men idag åkte vi åt andra hållet. Jag har nog aldrig varit på direkt shoppingtur till Gnesta så det kändes nytt. Vi hittade två organiserade loppis/antikhandlare som vi tittade in hos. Det var riktigt kul! Fästmannen hittade en bok om Scania 100 år som han köpte för 20 kr. Det är just att man kan hitta så billiga saker som fortfarande är gångbara som gör det så kul att gå på loppis. Visst är det fint med ett hem som är stilfullt möblerat med nya saker men ska jag vara ärlig tycker jag att ett hem där saker härstammar från lite överallt är mer levande. Mitt hem är allt annat än stereotypt. Jag har genom åren gladeligen övertagit sådant som vänner och bekanta har tänkt slänga. Jag har tex tre olika typer av köksstolar. Mina kökskåp hade nog de flesta slängt ut för länge sedan men jag trivs med dem. Å tittar man i köksskåpen finner man olika typer av muggar och tallrikar. Så är det överallt i mitt hus. Vackert? Kanske inte. Charmigt då? Ja, kanske det. Varje sak har i alla fall sin historia att berätta.

På den andra loppis/antikhandeln hittade jag ett gammalt symaskinsbord med tillhörande symaskin. Det är fel tid i månaden så jag får hoppas den finns kvar till en annan gång. Den tillgång jag vanligtvis har på pengar har gett mig en ganska god träning i att ha is i magen när det gäller inköp.

Vi åkte hem och tittade på travet och V75. Det blev ingen vinst så vi får leva på kärlek en vecka till fästmannen och jag.

Så har en hel...

...vecka gått på nygamla jobbet. Å ja, jag har kul där trots att jag saknar min gamla grupp. Gamla gruppen bjöd mig på finmiddag igår. Jag valde oxfilé med jättegod sås och råstekt potatis och till efterrätt fruktsallad med hallonsorbé. Jag åt så jag hade ont i magen. Det var jättekul att träffa dem! Det ska bli fler gånger.

Arbetsdagen blev inte alls som jag hade tänkt det. Jo, början blev det. Sedan fick jag helt otippade arbetsuppgifter. Jag har analyserat helt själv idag. Jag kände mig så duktig så. Efter att jag var klar fick jag avfrosta frysen tillsammans med Marika. Har man Marika som sällskap är det mesta kul att göra. Hon har lätt till skratt. Därför var det kul att avfrosta den tillsammans med henne. Efter det satte vi igång med att inventera pipetter. Hon och jag hade gemensamt ansvar för snabbpipetterna när jag jobbade där förut. Vi hade stenkoll på var alla fanns och hur länge kalibreringen höll på dem. Nu när de som bestämmer har rört om i grytan mer än lovligt för att ordningen ska upprätthållas så är det fullt kaos på den fronten. Jag satte mig med våra gamla listor och gjorde en teoretisk inventering, en sammanställning på vad som finns, så vi kan få lite ordning igen. Det var kul! Efter att det var klart var det dags att gå hem.

Nu är det kväll. Fästmannen har kommit hit och för första gången på månader har vi inga måsten inplanerade. Det är så otroligt skönt!

Tänk vad ett...

...och ett halvt års frånvaro kan ställa till. Jag kan inte ens mäta ett pH utan att jag måste tänka till. Gårdagen gick mest åt till att prata med mina nygamla arbetskamrater som jag inte sett på jättelänge. På kvällen hade jag mina make up-rådgivningar. Det var kul! Mina stackars pojkar hade studiedag så de var hemma precis hela dagen själva. Stackars och stackars. De själva tyckte inte ett dugg synd om sig. Det var bara jag som hade dåligt samvete, att jag borde vara hemma en kväll som denna då väskorna skulle packas inför tisdagen. Jag hade i alla fall tvättat så det bara var att packa ner i väskorna. Tack och lov för mobiltelefoner. Ibland är de helt enkelt guld värda. Jag lotsade pojkarna genom dagen med vad de måste göra och när jag kom hem vid niotiden hade de allt i ordning. Visserligen packar de alltid själva till scouthajkerna men det är lite skillnad på packningens innehåll när man ska till Kanarieöarna och när man ska ut i skogen och sova i vindskydd.

Idag har jag börjat analysera och upptäckte att jag var totalt ringrostig. Jag kommer att komma in i det men det kommer att ta sin tid. Rutiner och metoder ändras. Jag kan inte ta något för givet att det är som det var förut. Det i sin tur kräver att jag nollställer mig och låtsas som att jag är på en helt ny arbetsplats som jag aldrig varit på förut. Men jag har vacker utsikt över kanalen från mitt skrivrum, när jag nu hinner vara där och titta.

Ikväll när pojkarna hade gett sig iväg med deras mormor och morfar och alla väskor tappade jag upp vatten i badkaret. Det är så otroligt skönt att sjunka ner i varmt på gränsen till hett vatten och bara slappna av. Där låg jag en stund och bara njöt. Å nu ska jag gå och lägga mig fast klockan inte är tio ens bara för att jag kan och för att jag vill läsa en bok. Det är onekligen en skön känsla när en hektisk tid äntligen tar slut. Vilan blir så mycket mer njutbar.

Så var det då dags...

...att uppdatera er med vad som hänt. Måntro om det överhuvudtaget finns någon kvar som läser efter detta oanmälda uppehåll. Nåväl, nu är jag här igen. Jag har varit fruktansvärt upptagen så jag har inte ens hunnit läsa andras bloggar. Nu blir det andra bullar av. Detta har hänt:
Helgen efter förra inlägget gick mest åt till att vila. Fästmannen och jag var på Kringelfestivalen på Torekällberget och kikade på diverse uppträdanden och så åt vi kringlor icke att förglömma. Jag lovade mig själv djup och innerligt att försöka tänka efter en gång till innan jag nästa gång kastar mig över extrajobb på det ordinarie jobbet. På tisdagen fyllde mamma 70 år. Hon hade varit lite krasslig så jag trodde inte att de skulle komma hit som bestämt men det fick jag veta på eftermiddagen i telefonen att det skulle de så jag fejade så gott jag kunde. Bakat hade jag också gjort för att vara lite förberedd inför den stundande konfirmationen på söndagen. Mor och far kom på onsdagen och det blev lite uppvakning. Tidigt på fredagmorgon begav jag mig iväg till Mary Kayseminariet i Göteborg. Att det skulle vara en spektakulär tillställning var jag förberedd på men att det skulle vara så fantastiskt som det faktiskt var hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Halva tåget var fyllt med MK-folk. 2200 MK-människor på en och samma plats i Scandinavium. Luften riktigt vibrerade av energi. Jag applåderade så jag hade ont i händerna innan allt var över. Å tänk er, på kvällen var hela Scandinavium upplyst i rosa! Å jag blev vald till årets Miss Go Give i min unit! Jag kom hem på lördagkväll mycket trött men full av Mk-energi. Vilka möjligheter det finns! Jag är helt enkelt tokig om jag inte ger det här en ärlig chans. På söndag var det dags för Mikaels konfirmation. När jag är trött har jag lättare att gråta vid känslosamma tillfällen. Hela morgonen intalade jag mig själv att jag inte skulle gråta i kyrkan, vare sig av stolthet eller något annat. När konfirmanderna kom in med Mikael i spetsen bärandes på korset så rann tårarna i alla fall. Det var en fin konfirmation. I slutet när de hade fått sin nattvard och det var församlingens tur var det ingen som reste sig. Alla satt och skruvade sig i bänkarna. Jag tyckte det var pinsamt. Styrkt av seminariet och ett av de budskap där att öva på att kliva ut ur trygghetszonen steg jag ut i altargången och gick fram först. När jag hade rest mig vågade även de andra. Jag fick mina synder förlåtna och Guds välsignelse. Vi bjöd på konfirmationsfika hemma. Mikael var nöjd med sin dag. Veckan som kom var den sista på Gärtuna. På torsdageftermiddag bjöd jag alla jag jobbat med på fika. Å på fredag packade jag ihop mina saker. När jag slutade i Snäckviken hade jag en avtackning som anstod en högre chef. Den här gången var inte riktigt lika överdådig men jag fick presenter och blommor från flera stycken. Jag vet inte att konsulter brukar få uppvaktning på det viset, vet inte att jag gjort något speciellt som någon annan inte skulle gjort. Kanske jag inte förstår mitt egenvärde? Som tur var fick jag skjuts hem för jag hade gräsligt mycket att bära.

Nu är det söndag. I helgen har jag haft besök inte bara av fästmannen utan även av min svärfar och dennes sambo. Det har varit trevligt. Igår var vi en sväng till fästmannens dotter Micaela och hälsade på så hennes farfar skulle få se hur hon bor. Livet fortsätter i rasande takt. Innan tisdag ska väskorna vara packade för mina pojkar. De ska iväg med mormor och morfar till Kanarieöarna i en vecka. I morgon kväll har jag två make up-rådgivningar. Det är nog bäst att jag sätter igång med förberedelserna inför veckan. På onsdag får jag äntligen vila. Då är septemberrejset slut.

Min hjärna säger...

...mig att det är fredag imorgon. Men det är bara torsdag. Jag jobbade ju i söndags så idag var fjärde dagen. När man jobbat fjärde dagen brukar det vara torsdag. Men idag är bara onsdag. För en gångs skull är veckan för lång...

Jag åkte in till Södertälje och fikade med Hanna efter jobbet idag. Det var kul att träffa henne och prata lite. Vi borde fika oftare.

Jobb, jobb och...

...åter jobb. Trots att jag jobbade igår är vi fortfarande efter produktionsschemat. Mina analyser hade gått bra under natten och det var skönt att veta. Jag skojar inte när jag säger att jag jobbar från det jag kommer till dess jag går hem. Det går i ett i ett i ett. Det går liksom inte att stanna upp och tänka efter. Hela tiden jaga efter nästa grej som ska göras och känna att det tar för lång tid. Jag var tvungen gå iväg innan jag var klar med allt idag. Jag skulle träffa sönerna i Södertälje för vi skulle förnya deras pass. Halv fem hade jag stämt möte med deras pappa på polisstationen. Vi var där lite tidigare. Det brukar alltid vara alldeles fullt med folk när man ska ansöka om pass. Jag var förberedd att jag skulle få ringa till MK och säga att jag var sen, att de skulle börja utan mig. Inte en människa syntes till när vi steg in hos polisen, bara de som jobbade. Det var bara att gå rakt fram till disken och göra det vi skulle. Sönernas pappa kom och vi fyllde i alla uppgifter, visade våra legitimationer, korttagning, namnunderskrift, betalade och så var det klart. 20 minuter tog allt ihop. Sedan hade jag en timme att slå ihjäl innan det var dags för MK. Jag gick till biblioteket som jag knappt varit på sedan de flyttade. En bok om trädgårdsarbete hade jag tänkt mig att kika i en stund men hittade en om ljusstöpning istället. Den var jätteintressant. Precis en sådan behöver jag ha om jag ska stöpa ljus själv hemma. Det har jag varit sugen på länge men inte riktigt kommit mig för. Vips hade timmen gått. Jag fick till och med skynda mig för att inte bli sen. Så det kan gå. I det mest oväntade stunder hittar man små guldkorn.

Ibland är det...

...så himla bra att ha två tonårsgrabbar utan botten i huset. Jag fick i brevlådan, den med texten "ingen reklam" på, ett adresserat rekalmutskick från någon receptklubb med samlarkort som var så vanligt på 70- och 80-talet. Jag blev till och med lite nostalgisk. Just den här klubben hade specialiserat sig på bakverk och på ett av korten fanns Pavlova från Nya Zeeland. Att de kallade den "från Nya Zeeland" var nog enbart för att den var garnerad med kiwi. Den var jättegod! Jag åt så jag mådde illa. Det var ändå jättemycket kvar av den. Idag när jag kom hem från jobbet, ja jag har jobbat extra, var det inte en fullt lika stor bit kvar. Å jag kan inte tänka mig att fästmannen var så försigkommen att det var han som hade ätit en så stor bit när han kom hem från att ha skjutsat mig till jobbet i morse. Alltså återstår sönerna som skäligen misstänkta. Tur att någon orkade förbarma sig över den för det är syndigt att låta något så gott stå och bli dåligt i kylskåpet.

Kan du inte...

...läsa? har jag lust att fråga min brevbärare. Jag har på min brevlåda satt en remsa med texten INGEN REKLAM. För en tid sedan ledsnade jag helt enkelt på att få en massa papper i brevlådan som jag ändå inte läser. Det är helt otroligt vad lite jag har i den lådan nuförtiden, till idag. Där låg "Svepet", postens egna reklamutdelning. Jag funderar allvarligt på att posta "Svepet" i närmsta gula brevlåda. Eller ska jag välja den blå lokallådan istället? Vad tycker ni?

Jag har fått ett pris av Hanna. En hög med guldtackor! Det har jag fått för att jag "skrämde skiten" ur henne och en massa andra läsare med min nattsvarta poesi. Det är inte första gången jag gör det. Min lärare på komvux i svenska bad oss skriva "helvetesdikter". Jag tänkte länge men till slut skrev jag om hustrumisshandel. Det gjorde jag så bra att min lärare skrev en halv A4 som kommentar och tittade allvarligt på mig när hon lämnade tillbaka den till mig. Sedan fick jag en orolig fråga om det var mina egna upplevelser jag skrivit om. Det var det INTE! Det märkliga var att den dikten "skrev sig själv". Jag bara höll i pennan. Den var lång den dikten. Jag minns att jag undrade hur och när den skulle ta slut. Den här gången kändes det också som att dikten skrev sig själv med den skillnaden att jag slog an knapparna på tangentbordet. Det är en märklig känsla men onekligen verkar det som att jag skriver bäst då när det känns som att jag bara är ett verktyg.

Imorgon har jag...

...ingen matlåda att ta med till jobbet. Jag brukar ta med resterna från middagen till lunch dagen därpå. Idag åt vi upp allt. Jag trodde faktiskt att fyra laxbitar skulle räcka till oss tre och en bli över till imorgon. Så blev det inte. Jag glömde bort att jag har två tonårssöner utan botten. Jag får handla en macka istället. Å fast vi åt upp allt som fanns så är vi hungriga igen. Hårdrockarsonen har precis varit och gjort sig en toast och en jättekopp choklad. Min mage vill också ha något innan den går och lägger sig.

Vem är jag...

...att gnälla när det finns de som har det så mycket värre? Svält, krig, naturkatastrofer. Jag har tak över huvudet, ett jobb att gå till, underbara vänner, en fästman som älskar mig och fyra barn som alla fortfarande är vid liv. Jag ska bara vara glad och tacksam.

Lugnet sänker sig...

...över min själ när jag får tillfälle att skriva av mig. Det var vad jag gjorde igår. Å vilka reaktioner! Tack mina kära vänner för att ni bryr er om! Hela helgen ältade jag, från lördagmorgon till söndag kväll. När något i mina tankar bara vägrar att ge sig, vägrar att lämna mitt huvud, så brukar det hjälpa att skriva av mig det. Orden liksom fastnar på pappret och där stannar de.

Tur att jag i helgen hade fästmannens axel att gråta mot. Allt blev så fel. Å jag kunde ha gjort så annorlunda. Det blev kaos i mitt huvud helt enkelt. Precis samma känsla som jag hade när jag tvärnitade framför den berömda väggen. Det var skrämmande. Idag känns det betydligt bättre.

Igår vaknade jag med nackspärr. Det krävdes fästmannamassage, iprensalva och 50 mg voltaren innan det började släppa. Även nackspärren är bättre idag om än inte helt bra. Det skulle varit bra att ha fästmannens händer på mina axlar och nacke idag med.

Det finns ingenting...

...som är så förgörande,
så förminskande av ens självkänsla
och så destruktivt som känslan av skam,
en blandad känsla av skuld och sorg.
Skyldig är jag för att jag sa det någon annan ville
att jag skulle säga,
för att civilkuraget svek mig.
Jag skulle ha sagt nej.
Jag förbannar mig själv för att jag inte protesterade högre.
En förlamning sprider sig sakta i kroppen,
apatin kommer krypande.
Aldrig mer ska jag vara budbärare åt vuxna människor.
Jag förtjänar inte att må så här illa.

Så har en hel...

...vecka gått utan att jag bloggat någonting. Jaja, det blir så ibland. Detta har hänt:

Jobbet: fabriken har kommit igång på allvar fast de flesta semesterfirade inte är tillbaka. Det innebär att vi nästan drunknat i jobb och jag har i min iver och plikttrogenhet jobbat alldeles för mycket. Det i sin tur har resulterat i att jag inte orkat göra någonting här hemma.

Fritiden: Jag har varit kattvakt till en underbar liten kisse som heter Muffins. Hennes matte är i skärgården och semestrar. Jag träffade Hanna på en fika på onsdagseftermiddagen. Det var som vanligt kul att träffa henne. Hon har börjat nytt jobb så det var kul att höra om och så fick jag en present av henne, ett hjälpmedel för oss (mig) som inte kan äta med pinnar. Det ska bli spännande att se om det fungerar. På torsdag kom fästmannen hit så jag fick någonting att luta min utarbetade panna mot. På fredag sa jag bara pust och satt i soffan och stickade. Lördag var en kul dag. Jag och fästmannen var på Solvalla för att spela upp vinsten från förra veckan. Vädergubbarna hade spått regn. Vädret var fint, varmt och tidvis soligt. Det började inte så bra. I de tre första loppen förlorade jag min insats men sedan vann jag. Det slutade med att jag hade spelat "gratis" och till och med gått med vinst. Det har aldrig förut hänt när jag varit på en travbana. Utan att skryta måste jag klappa mig själv för bröstet och utropa ett HURRA vad jag är bra! Jag hade en strategi, följde den och den höll.

Idag har jag stickat klart mitt senaste stickprojekt, ett par vantar. De ser ut så här.

Nu har jag både mössa, vantar och halsduk. Det är inte utan att jag börjar längta till vintern

Det regnar...

...lite grann här i Järna i kväll. Å så blåser det lite. Kontrasterna mot förra veckan är enorma. Jag mötte hårdrockarsonen i Södertälje idag efter jobbet för han ville klippa sig. Jag måste verkligen rekommendera Frisörgänget på Nygatan. Jag har klippt mig där två gånger och jag tog med Mikael, den större sonen, dit förra lördagen och han blev jättenöjd. Till och med hans lillebror blev nöjd med storebrors frisyr och ville klippa sig där med. Jag sa när vi gick till tåget att jag tyckte vi skulle skynda oss hem för jag hade hört att det var oväder i Norrköping som var på väg norrut. Vi hann precis kliva av tåget så började regnet. Jag skulle handla och sedan se till min förra grannes katt innan jag fick komma hem. Paraplyet glömde vi hos dottern i lördags när vi var på middag så det var bara att bege sig ut i regnet och se glad ut. Jag skyndade mig så gott jag kunde till ICA och vad fick jag se där. Jo, de saluför paraplyer! Jag har aldrig blivit så glad över att hitta ett paraply i en butik. Det blev ett impulsköp. Ett litet svart som ryms i väskan ihopfällt är nu i min ägo. Det ska följa mig i ur och skur för större är det inte. Det är skönt att vara inne när det är sådant busväder utanför. Katten Simon ville gå ut ändå. Muffins, förra grannens katt, fick lov att stanna inne.

Nu har min...

...lille son, 13 snart 14 år kommit hem från Tyskland och Wacken, en hårdrockfestival som varat i dagarna tre plus bilresa fram och tillbaka. Han har varit borta i fem dygn och det är så skönt att han är hemma igen. Pojkarna hade haft väldigt kul. Världen krymper. När jag var liten fick jag inte ens åka till Luleå 8 mil söderut för att se på ABBA. Nu har min yngste son varit i ett helt annat land för att uppleva hårdrock.

Själv har jag tillbringat dagen hos min gamla skolkompis Lisa och hennes familj. Det var så roligt att äntligen få träffa lilla Ellen. Tyvärr behagade kamerans batterier vara totalt döda så det blev inga kort tagna. Vi har gått en LÅNG promenad på Järvafältet och sedan åt vi lunch. Efter var det dags att åka hem.

Det var jättefint väder så länge som vi var i Akalla. När vi åkte hemmåt mot Södertälje drog molnen ihop sig. Väl hemma brakade ovädret lös. Det har åskat och regnat alldeles förskräckligt mycket, i omgångar. Pojkarna har hjälpt mig att koppla ur och i sladdar och datorer allmedan jag har räknat sekunderna mellan blixtar och åskknall för att veta hur långt bort den är. Nu har det äntligen lugnat sig. Jag undrar just hur det gick på Cornelisdagen. Det har aldrig regnat på den förut. Hur som helst så vet jag att årets pristagare till stipendiet blev Rikard Wollf. Å ja, jag tycker att han är en värdig vinnare. Det hade varit kul att se honom uppträda.

Hurra vad jag...

...är bra!!! Jag har lyckats tippa sju rätt på V75! Vi brukar spela på hästar jag och fästmannen och betalar varannan gång. Kan vi inte tillbringa helgen tillsammans så är det den vars tur det är att betala som tippar ihop ett system själv. Det blir för tungrott att sitta och kompromissa i telefonen. Den här helgen var det min tur att betala och följdakligen mitt ansvar att sätta ihop ett system. Det blev inte jättemycket pengar men sju rätt är sju rätt så det gör inte så mycket. Det är tillräckligt mycket att spela för på Solvalla nästa helg utan att för den skull tappa huvudet.

Det är bara att konstatera att det varit en lyckad vecka för både fästmannen och jag. Han har fått reda på att han är en blivande farfar. Nej, jag kommer inte att bli plastfarmor så tänkt inte ens tanken. Jag tänker vänta med barnbarn några år till om jag får bestämma.

Förutom att vinna på travet har jag varit ute på andra äventyr idag. Om man nu kan kalla det äventyr. Ja, jag tycker faktiskt man kan det när man ska ta sig med SL någonstans man inte har åkt förut. Dels åker bussarna så mycket kringelkrokar och omvägar så även om man har varit i området har man garanterat inte varit just där bussen kör, dels så har man aldrig några garantier att komma fram i rätt tid. Det gjorde vi inte idag heller. Yngsta dottern bjöd på middag och som tack för det (eller när jag ändå var där) tittade jag på hennes symaskin som hon trodde var trasig. Den är inte trasig men det är någon inställning som jag inte heller får till. Jag har andra vänner som är mer bevandrade i hanteringen av symaskiner så jag bad att de skulle ta med den nästa gång de kommer hit. Ja, det var väl ungefär dagens händelser i regnet.

Ett välgörande regn...

...har precis fallit i ganska stora mängder på kort tid. Det åskade något alldeles förskräckligt och naturligtvis gjorde jag hela huset "sladdlöst". Sedan satt jag i vardagsrummet i godan ro och stickade medan jag lyssnade på dunder och brak utanför.

Tack och lov är första veckans arbete slut. Det har varit jättesegt, instrument har krånglat vi har saknat kompetent personal till vissa analyser. Jag kan visserligen klara av en gaskromatograf men har tappat behörigheten eftersom jag inte fått åta mig den analysen alls sedan jag började ute på Gärtuna. I Snäckviken, där jag ska börja till hösten, tror de säkert att de får tillbaka en fullfjädrad analytiker som bara har att sätta igång. Det blir till att köra om analyskörkortet för min del. Men det ska väl i och för sig vara en enkel match.

Igår beställde jag seminariebiljett till Mary Kay-eventet i höst. Det var sista dagen att köpa den och få en numrerad plats. Jag kommer att komma dit med andan i halsen så det känns bra att ha en plats förbokad. Idag bokade jag hotelrum. Tänk, jag ska bo på hotell alldeles själv! Det har aldrig hänt förut. Å det känns enormt lyxigt. Nå, vi får väl se om det är någon som inte har tak över huvudet i slutändan. Jag kommer inte att tacka nej till att få dela på kostnaden. Det bästa av allt med att bo på hotell är frukosten. Å på just det här hotellet stod det STOR frukost. Jag vet inte riktigt vad det innebär för jag tycker vanliga hotellfrukostar brukar vara stora.

Imorse fick jag hjärtat i halsgropen när jag kom upp från mitt rum. Ytterdörren stod på glänt!!! Var jag så trött igårkväll att jag hade glömt att både stänga och låsa? Tydligen för inget är borta. Plånböcker, nycklar och fordon var kvar så det måste helt enkelt varit jag som var disträ. Ikväll ska jag kolla en gång extra.

Jag tvingar mig...

...just nu till att vara vaken en stund till. I natt hade jag oerhört svårt att sova. Jag var helt enkelt inte trött. När klockan var halv ett släckte jag lampan. Halv tre tände jag den igen för att läsa en stund till. Klockan 5 ringde klockan. Jag hann studera lite människor under tiden som jag väntade på bussen i Södertälje Syd. En hade med sig ett skidfodral som faktiskt såg ut att innehålla just skidor. Stackars människa, tänkte jag. Undra just var han hade tänkt hitta snön i denna sommarhetta.

På jobbet var det lugnt och stilla. Inte en människa syntes till. Till slut kom en av mina arbetskamrater. Då fick jag äntligen prata med någon. Det fanns inte ett enda prov inne för analys. Istället har vi fått ägna oss åt förberedande arbete. I slutet av veckan kommer det att drösa in prover.

De senaste dagarnas...

...ledighet har varit riktigt heta. Ca 30 grader i skuggan. Jag påbörjade ett nytt stickprojekt i onsdags. Det har varit en lagom ansträngande sysselsättning i skuggan. Den här gången är det vantar i hästskomönster. I torsdags kom fästmannen hit. Det var dryga 1 1/2 vecka sedan vi sågs. På fredagen begav vi oss till Tullinge flygfält där den Motorhistoriska Marknaden ägde rum. En gigantisk stor marknadsplats med allt man kan tänka sig att hitta från skruvar och muttrar tillhörande olika motordelar till regelrätta loppisfynd som stuvbitar, porslin och sticknålar. Jag hittade strumpstickor nr 2 som jag letat efter till mina vantar och så hittade jag en sak till men det ska bli en present så det säger jag inte så mycket om än. När den har överlämnats kommer jag att länka till detta inlägg.

På lördag skaffade vi Mikael en moppehjälm i en MC-butik. Hanna och Magnus med bror Micke och fru Heidi med deras son Andres kom förbi och lånade uppfarten. De skulle fixa något med bromsarna på bilen. Jag hade nykokt körsbärssaft att bjuda på i värmen.

Imorgon är det åter arbetsvecka. Fem veckor har jag haft förmånen att vara ledig. Det har varit underbart! I synnerhet den här sista veckan blev ju en bonusvecka. Visst, det ska bli kul att komma tillbaka och träffa arbetskamraterna men jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara ledig ett par veckor eller någon månad till. De här två senaste veckorna när jag i princip bara varit med mig själv har jag verkligen haft tid att tänka. Jag har funderat och under tiden har tankarna börjat ta form av VAD och HUR jag vill göra med en massa saker. Det där låter så flummigt men jag ska försöka förklara. Så länge jag har folk runt omkring som, i all välmening, ger mig en massa förslag på olika saker så trycks mina egna tankar och funderingar undan. Jag behöver helt enkelt lite tid för mig själv för att "hitta" vad jag vill. Sedan när jag väl vet vad jag vill göra diskuterar jag gärna och spånar med andra om hur man kommer dit man ska.

Imorgon ska jag alltså upp och jobba igen. Nästa sommar vill jag vara riktigt långledig. Tre månader skulle passa tycker jag. Under hösten och vintern får jag väl fundera på hur jag ska bära mig åt för att det ska kunna bli verklighet.

Ullstruten är...

...klar! Min mössa som jag påbörjade för exakt en vecka sedan har jag sytt/virkat ihop idag. Det är mössan som heter ullstruten enligt beskrivningen. Det vackra vädret är tillbaka. Jag placerade mig i en av trädgårdsstolarna och stickade klart det som var kvar. Sedan monterade jag ihop den. Den blev inte fullt lika söt som jag hade hoppats på men den får duga. Jag kan väl ha den som tekoppshuv om inte annat.

Lika trevlig som dagen igår...

...var har den här dagen varit tråkig. Åska och regn har bidragit med huvudvärk. Magen har även gett sig till känna då och då. Men jag hittade ett par vita knäbyxor jag köpte förra året men hade glömt bort och som passade alldeles utmärkt att ha under min blå klänning. Det svalare vädret gjorde att jag gärna hade något extra på mig idag.

Tidigt, tidigt i morse klev jag upp för att vinka av äldsta dottern Erika. Hon skulle tillbaka till Skövde. De fyra timmar jag dittintills hade sovit räckte inte för att klara resten av dagen på så jag somnade om till 8. Min plan var att jag skulle jobba med MK idag. den planen höll ända till åskan började mullra. Eftersom jag har sådan stor respekt för åskan skyndande jag mig att dra ut alla ledningar in till datorerna samt TV och telefon. Å utan varesig telefon eller dator tillgänglig blir det svårt att göra något vettigt av den verksamheten. Jag fick ägna mig åt boken och stickningen idag också. Det gör jag i och för sig gärna.

I eftermiddags gjorde jag nya fällor åt sniglarna. Det är inte klokt så effektivt det är. Ett par timmar senare såg det ut så här.


Ok, de första fick hjälp att ta sig ner ska erkännas men resten har krupit ner själva och fler är på väg.

Å på den sjunde dagen...

...vilade Gud. Den sjunde dagen blev tydligen en söndag. I vilket fall som så vilade även jag idag. Jag hade bestämt i förväg att jag skulle ha en vilodag idag. För säkerhets skull och för att jag skulle hinna vila mycket steg jag upp klockan 8, åt frukost, duschade och klädde mig. Sedan intog jag viloläge i trädgårdsstolarna med stickning och en kopp te med tillhörande Snoddaskakor. Jag bakade en plåt i torsdags som vi nästan har ätit upp under helgen. Solen har ibland lyst på mig där jag suttit, ibland har den gömt sig. Vinden har friskat i ibland lite väl mycket för att vara bekvämt i tunna kläder men strax har solen värmt igen. Två av barnen, Erika och Mikael har gjort mig sällskap emellanåt och en stund gjorde även pojkarnas kompis Oskar oss sällskap. Till middag grillade vi hamburgare på utegrillen och åt utomhus. Sådana här dagar är livet bara så underbart!

Det är helt klart inte nyttigt...

...att få för mycket energi i kroppen på en gång. Jag hade svårt att sova natten som var. Hjärnan gick helt enkelt inte att stänga av. Då och då har jag sådana nätter då jag inte kan sova. Tankarna virvlar, jag är trött och jäspar men det går inte att hitta perongen som sömntåget står på. Jag somnade väl till på efternatten och konstigt nog var jag inte jättetrött när jag steg upp klockan 8.

Jag och de tre äldsta barnen har besökt Skansen idag. Lillastorasyster Hanna ville hitta på något när storastorasyster Erika var hemma på besök från Skövde. Det bestämdes att vi skulle gå på Skansen. Igårkväll kom storalillebror Mikael hem från pappa över helgen. Han ville gå och klippa sig och fixa kort till hans blivande ID-handling. Så hade inte vi andra bestämt. Han fick hänga med eller vara hemma. Han valde det första. Det har varit mycket trevligt att vandra med barnen på Skansen. Det var länge sedan vi var där tillsammans. Å jag säger det igen det jag har sagt förut. Det man tvingar barnen till när de är små återkommer de till frivilligt när de är vuxna. Skansen rymmer så mycket mer än bara djur. Det finns så många fina gamla byggnader med kunniga guider i som man kan lära sig så mycket av. När barnen var små var det självklart djuren som var viktigast. Jag minns att jag tänkte att jag skulle gå själv på Skansen någon dag så jag fick gå i alla byggnader och hus och höra vad som hade att sägas om dem och dess historia för jag fick aldrig eller bara som hastigast gå in någonstans. Nu var det mina barn som efterfrågade den kunskapen. Jag tror de håller på att bli stora. Vi har vandrat in och ut i olika hus. Vi har lyssnat till vad guiderna har berättat. I ett av husen fick vi en privat visning av övervåningen "bara för att ungdomarna är så intresserade" Då blir man stolt och glad som mamma.

Idag var det måttligt med folk i farten trots att det är lördag och mitt i sommaren. Vi har inte behövt trängas. Den enda gången som vi behövde stå i kö var när vi skulle handla glass. Vi avslutade vistelsen med ett stopp i Skansenbutiken vid utgången och där visade det sig att min gamla klasskompis Ellinor jobbade. Hon hoppade av och utbildade sig inom byggnadsvård. Tänk att när man tror att man upplevt allt man ska på en dag så finns det överraskningar kvar.

Dagens bild får bli de "djur" jag faktiskt inte sett på Skansen förut. Jag tyckte de var lite roliga.

Jag har genom åren...

...märkt att jag mår väldigt bra där det växer. Prunkade trädgårdar som utstrålar livsenergi. Det är som att växtkraften smittar av sig och jag blir full av inspiration. Idag har jag gjort det årliga besöket på Rosendals Trädgård tillsammans med min kompis Hanna. Det är en lisa för min själ att vara där. Jag mår gott i hela kroppen. Å jag mår gott ett bra tag därefter också. Jag skulle bara ta mig tid att åka dit lite oftare. Minst fyra besök varje säsong. Nu blir det bara ett. Det finns så ljuvliga blommor i så maffiga färger att man blir alldeles tagen. Se bara på denna vackra Blomma för dagen som fanns i ett av växthusen.

Kan man bli annat än hänförd? En sådan skulle jag vilja ha längs staketet. Jag har så mycket sniglar att jag är högst osäker på om de skulle klara att ens gro innan de blev uppätna. Kampen mot mina bruna inkräktare fortsätter. Kanske gjorde den ihärdiga jakten i våras nytta. Vi tog en massa småsniglar. Sedan har vi varit noga med att sätta ut ölfällor till dem. Det verkar helt enkelt inte finnas lika många i år som förra året. När jag kom hem från min utflykt idag gjorde jag i ordning nya ölfällor. Sedan sa jag: "Kom mina små sniglar så ska ni få bada bubbelbad!"

Äntligen är jag klar...

...med halsduken. Jag sydde det sista imorse, strök den lite försiktigt på baksidan och så här blev resultatet.

Min vana trogen...

...vaknade jag även denna morgon före nödklockan ringde. Jag vill inte sova för länge på dagarna. Det är lättare att hålla ordning på dygnet om man stiger upp i tid. Sover jag till 8 så sover jag tre timmar längre än jag gör när jag jobbar ändå och det får vara nog.

Min nystickade halsduk som nu är torr har jag klippt ett bakstycke till i fleecen jag köpte igår. Det var svårare än jag trodde att sy dit det. Jag har precis gett upp för ikväll så ni som är nyfikna får vara det ett tag till. Men den blir fin, i alla fall i mina ögon.

Trädgårdsarbetet fick nöja sig med att bli gräsklippning och lite klippning av rotskott från den japanska rönnen. Sedan skurade jag trädgårdsmöblerna, tog fram stolsdynorna och en duk. Mitt på bordet satte jag en begonia. Sedan satte jag mig där och stickade och läste om vartannat. Jag har ett nytt stickprojekt sedan igår. Jag stickar en mössa i mönstret fågeltramp. Det är väldigt enkelt, består bara att räta maskor. Vartannat varv lyfter man varannan maska som om man skulle stickat den avig. Tråden läggs bakom arbetet.

Ikväll kom äldste sonen på besök. Han hade kört sin nya moppe. Det känns bra att han inte behöver vara beroende av bilskjuts när han måste hit från pappa och hämta något. Han hade full koll på att Erika verkar vara på väg hem till helgen. Då kommer nog han med.

Om man tar...

...två delar apelsinjuice och blandar med en del citronläsk, häller upp det i ett glas och toppar med ett par skopor glass/sorbet så får man en underbart god och läskande sommardrink. Det gjorde jag idag när det var så varmt och fint. Sedan satt jag barfota på trappan och njöt ända till jag hörde Simons karaktäristiska "du-har-inget-här-att-göra-FÖRSVINN!!!"-jamning. En annan katt hade tagit sig friheten att gå in på tomten och det gillar ALDRIG Simon. Han är 15 år gammal och börjar bli stel i sina leder. Han sover också mer och mer, orkar minre och mindre. Kort sagt har han blivit gammal. Idag när vi fick kattfrämmande syntes inte ett spår av den vanliga trötta Simon. Plötsligt var han en TIGER som försvarade sitt revir, beredd att offra sitt liv. Jag har aldrig sett honom så rasande. Han kastade sig på den stackars inkräktaren som givetvis gav igen. Vita tussar (Simons) yrde omkring dem. Å Herre Gud, det går aldrig väl, tänkte jag och försökte skrämma iväg den andra katten. Till slut kom den andra katten undan och for iväg. Simon rusade efter, över vägen, nerför slänten och över den större vägen där bilarna kör fort. Han som annars är så himla försiktig hade tappat allt trafikvett. Det slutade bra utan blödande skråmor, på Simon i alla fall.

Idag var jag tvungen att bryta min isolering. Det var trevligt att gå omkring i Södertälje en stund. Jag handlade linsvätska och sedan letade jag en tygaffär. Den jag hade siktat in mig på redan från början hade klappat ihop. Det var bara att leta vidare. JAg drog mig till minnes att det i alla fall funnits en i Lunahuset så jag gick dit. Jag skulle ha en bit fleece. Det hittade jag. En stuv på ca två kvadratmeter fick jag för 49 kr. Min tanke är att sy en mjuk baksida till min halsduk. När jag provade den i morse upptäckte jag att den var ganska stickig. Den kommer inte gå att använda direkt mot huden. Då tänkte jag att om jag har ena sidan mjuk så går det nog bättre. Vi får se hur det går.

Idag är jag väldigt...

...nöjd med mina prestationer. Jag steg upp, pigg som en lärka, redan klockan 8 på morgonen. Frukost på det och sedan toalettbestyr och kläder på. Yngsta sonen kom hem för att vänta på hans kompis familj som han skulle följa med till deras landställe. Under tiden som vi väntade på att familjen skulle anlända gick jag ut och jobbade. Oj, vad jag har slitit. Jag har rensat ogräs mest hela dagen. Jag tror det blev 4 skottkärror fulla till slut. Däremellan på mina pauser har jag pysslat med lite av varje. Till middag blev det uppvärmd tortellinigratäng. Till efterrätt en stor kopp te av japanska lycktor och vitlöksrostade mackor i ugn. Gott! Lagom till tedrickandet bröt ovädret lös. Blixtar, åska och störtregn. Snabbt som ögat drog jag ur allt vad kontakter till modem, datorer, amatörradioapparater, TV ja allt. Jag vill inte riskera att blixten tar någonting. I lördags blev Martin av med en port i routern bara för att det var så viktigt att ha TV:n på. Jag är inte särskilt cool när det gäller åskväder och många tycker jag är rent av sjåpig. Då får de tycka det. Respekt inför naturkrafterna kallar jag det istället för att vara sjåpig. Kvällen ägnades åt kronpinsessans födelsedagsfirande. Det är bra bakgrund till min stickning. Man behöver inte titta så mycket. Jag är nästan, nästan klar med min stickning. Men jag har glömt bort om man avmaskar från avigan eller rätan eller om det inte spelar någon roll. Om någon har en bestämd uppfattning i frågan får denne gärna höra av sig.

Jag är en människa som trivs i mitt eget sällskap, i min egen ensamhet. Inte hur länge som helst förstås men det gör mig inget att jag är ensam några dagar ibland. Tvärtom känns det som en nödvändighet för att jag ska få tid att tänka. Jag trivs med människor runt omkring mig med men någon gång däremellan behöver jag den lugn och ro som bara mina egna tankar i mitt eget sällskap ger mig. Ja, jag är en tänkare och jag lyssnar mycket mer än jag pratar själv. Kanske behöver jag de här stunderna av ensamhet för att smälta alla intryck jag samlar på mig när jag umgås med andra. Det har inte varit mycket av ensamhet för min egen del den här våren. Kanske var det därför jag blev så sannslöst förälskad i den lilla fiskestugan på Gotland som låg så ensligt. Längst ut på udden helt oskyddad mot väder och vind.

Martin vet att jag är så här och han lämnar mig i fred när jag så behöver. Därför känns det inte alltför gräsligt nu, när det har gått dryga dygnet sedan jag lämnade Smedjebacken, att vara helt själv. Inte än i alla fall. Jag vill leva med Martin, jag vill bo under samma tak men jag måste få söka min avskildhet ibland. Dagar som den som varit idag gör underverk med min själ. Jag valde till och med bort att gå till ICA för att det var så skönt att bara vara med mig själv. Jag har sagt hej till ett par grannar och pratat med familjen yngste sonen huserar tillsammans med och en kompis till båda sönerna. Det var det enda jag hade öppnat munnen för innan kvällens telefonsamtal med Martin. Å det har varit så skönt!

Det var inga problem...

...att sova när jag väl kom i säng. Jag sov gott till Martin väckte mig. Det kändes som en lat dag som jag kunde göra som jag ville på. Efter gårdagens travspel i Romme trodde jag att jag skulle vara less att studera travprogram men efter frukost satte jag igång att analysera vilka hästar jag trodde skulle vinna. Vi åkte och lämnade in raderna och på ICA bestämde vi att vi skulle grilla till middag. Första överraskningen kom ganska snart efter att vi kommit hem. Det fanns ingen grillkol. Ingen fara på taket för det hade grannen. Grillen gjordes i ordning. Det var inte riktigt dags att tända den ännu så vi satte oss framför TV:n för att se våra hästar vinna(?). Mitt under sändningen brakade det till och ett sjuherrans åskväder bröt ut. Åskan måste ha gått rakt över oss för det var bara någon sekund mellan blixt och knall. Ni som känner mig vet ju att jag inte gillar sånt väder. Hade jag varit hemma hade jag rusat runt och dragit ut alla kontakter som fanns i huset och sedan gått ner i källaren. Nu flyttade jag mig bort från fönstret in i hörnet av rummet och kröp ihop i soffan. Där satt jag och hoppade varenda gång det smällde utanför. Jag tyckte vi skulle stänga av TV:n men det tyckte inte Martin. Vi var ju på väg att få fem rätt, sa han. Sedan kom en hagelskur och sedan var det över. Jag andades ut. Det var dags att grilla. Det gick inge vidare att få fyr på grillen med grannens sura kol. Medan Martin fixade med grillen fixade jag med övriga maten. När jag skulle ta fram våra färdigmarinerade fläskspett kom överraskning nr två. Vi hade glömt att köpa dem och koncentrerat oss på tillbehören istället. Det var bara att kika vad som fanns i frysen. Några lövbiffar hittade vi men dem kan man ju knappast grilla så det blev stekpannan på spisen istället. Lagom till Maten var klar fick vi ordentlig fyr på grillen men det var ju så dags. Den fick i alla fall brinna ut. Efter maten tog vi en promenad runt kvarteret och sedan satt vi bara och mådde gott utomhus i total stiltje. Martin läste sitt loppisfynd från Gotland om Skagenmålarna och jag stickade på min halsduk i björklöv.

Idag har jag åkt hem med Säfflebussen. Det känns lite konstigt att vara hemma ensam. Jag såg till att jag fick lite varor i kylskåpet först och sedan inspekterade jag tomten. Såg att det fanns fullt av jordgubbar i båda landen. Det blev en hel skål. En liten jordgubbe såg ut som ett hjärta. Jag mindes den gången jag hittade en potatis som även den var hjärtformad.

Sent om sider...

...somnade jag igårkväll. Jag kan inte dricka kaffe senare än halv sju på kvällen. Så småningom gick det att sova men bara till ca halv sex då jag väcktes av att innehållet i magen gjorde sitt bästa för att hitta ut. Det gick som tur var över efter en kallsvettig stund på toa. Sedan sov jag sött till klockan var över nio. Jag var trött men steg ändå upp. Jag har varit trött mest hela dagen och därför har jag även uppfattas som stingslig från vissa håll. Efter lite glass, godis, mat och McDonaldskaffe blev jag dock piggare och det goda humöret började återvända.

Ikväll har vi varit på V65 på Romme. Det enda lopp jag hade siktat in mig på vad jag skulle spela missade vi tyvärr. Det loppet höll just på att avslutas när vi kom dit. Vi hade inte riktigt koll på tiden eller så var vi felinformerade från nätet eller så hade vi sett fel eller nåt. Jag hade tänkt spela en tjuga både på plats och vinnare på den hästen som vann. Det hade gett tillräckligt mycket pengar för att jag hade kunnat spela obekymrat resten av kvällen och kommit därifrån med +-0 i spelkassan. Nu blev det inte så. Det är väl inget att hänga läpp för men lite retfullt var det.

En jättebra sak som hände idag var att väskan jag köpt av Anna anlände med posten. Den är precis så fin som jag trodde den skulle vara, bara lite större. Jag skyndade mig att packa mina kläder som jag skulle ha med mig till Smedjebacken över helgen i den istället för i resväskan. Nu har vi anlänt Smedjebacken och ett välvädrat hus. Vädringsfönstren har stått öppna i en vecka. Det är sent och jag ska försöka haka på det sömntåg som just nu passerar.

Angående min hantverksdag...

...tycker jag det är lite roligt att det var just Erika som anmälde intresse. När hon var liten försedde jag henne med diverse pyssel, mest julpyssel på julloven, i julklappspaketen. Så en jul frågade jag flickorna vad de önskade i julklapp och fick till svar från ovan nämnda doter "Mamma, ingen pyssel!" Hon var less helt enkelt. En annan bekant till mig gjorde ett konstaterande för några år sedan när barnen var på väg att bli stora. Han sa: "Det man tvingar barnen till när de är små återvänder de till som vuxna". Han menade på att de platser han tvingat barnen att besöka när de var små och som de då varit måttligt förtjusta i valde de självmant och med stort intresse att återvända till som vuxna. Idag ringde Erika och vi kom att prata om våran kommande pysseldag. Hon tyckte absolut att vi skulle ha en julpysseldag. Hon som absolut inte ville ha julpyssel som julklappar av mig när hon var mindre. Jag tycker det är så sött av henne att vilja det nu. Bättre sent än aldrig.

Idag har jag plockat av bären från ena busken med svarta vinbär. Det slank med lite hallon men det gör inget. Jordgubbar har jag också plockat. Sedan tog jag tag i det meterhöga ogräset som växer där de gamla hallonbuskarna växte förut innan vi grävde bort dem. Förra året odlade jag squash där. I år har jag bara låtit ogräset växa. Jag är långtifrån klar men tror jag förtog mig ändå med tanke på att jag stått dubbelvikt i jordgubbslandet innan. Min arma rygg! Jag får ta det lugnt ett tag helt enkelt.

Ikväll har vi varit på veteranbilsträff i Trosa. Det var en massa finbilar där, fler än jag trodde att det skulle vara. Ca 90 st faktiskt. Efter att ha sett oss omkring och köpt glass (obligatorium när man är i Trosa på sommaren) tog vi fram vår campingutrustning och placerade den bakom lilla Ms Charleston och så drack vi kaffe i solskenet och pratade med folk som kom och beundrade vårt lilla fordon. Det var kul, mycket roligare än jag kunde ha förställt mig.

Från det ena till det andra har jag köpt en väska av Anna. Jag har den hos mig senast måndag och jag riktigt längtar till jag får se den i verkligheten.

Nu...

...är det gjort! Jag har tagit hand om ogräset på berget så jag kommer åt jordgubbarna. Det var inte helt utan krångel. Vi fick åka in till Södertälje och handla ny tråd till grästrimmern. Det var ca två dm kvar i trimmern när jag först tog ut den. Nåväl, igår var vi också in till Södertälje. Jag skulle ha nålar till min symaskin. Jag tänkte att det kanske skulle finnas på Jysk eller Rusta. Tji fick jag men jag fyndade ändå. Tio nya tvättlappar till min Mary Kay-verksamhet för 75 kr och en DVD för 199 kr. Det är ingen jätteflashig DVD men det behöver jag inte. Huvudsaken den går att använda. Sedan åkte vi till ICA för att handla mat och där hade de synålar.

Jag lagade en maträtt som jag inte har gjort förut. Tacokyckling. När jag skulle laga till den hade jag tappat bort receptet så jag fick improvisera och glömde helt bort att det skulle vara tacokrydda med. Så det blev tacokyckling utan taco. Det gick det med och var faktiskt himla gott.

Idag har vi först vinkat av Åsa och Tomas. De skulle vidare upp mot Dalarna. Sedan satte jag igång med att röja i trädgården. Tokigt nog glömmer jag bort att ta före- och efterbilder. Det blir verkligen stor skillnad när man får bort meterhögt ogräs :-)

Igår fick vi finfrämmande...

...från Skellefteå. Min systerdotter Åsa och Tomas är här. Tomas är han som har fjällstugan som mina pojkar har besökt ett par gånger. Det var trevligt att få ett ansikte på en männsika jag har hört talas om en del. Stockholm visar sig tyvärr inte från sin bästa sida för det blev regnkläder på för gästerna som skulle ut och och göra stan. Det är så himla mycket trevligare att gå på stan när solen skiner. För min del var vädret perfekt. Jag skulle fixa min symaskin. Innan vi åkte in till butiken tog jag fram den för att inspektera vad som fattades för att kunna fästa nålen, sist jag tittade tyckte jag att hela hållaren var borta. Nu såg jag att det bara var en skruv. På vinst och förlust tog jag fram syskrinet och började leta. Å där låg den. Jag har haft en obrukbar symaskin i över ett år bara för att jag inte vetat var den lila skruven varit. Då hade jag en hel maskin igen. Nästa problem var att hitta en nål. Det var värre. Jag hittade en dubbel. Den dög till att kontrollera att det gick att skruva fast en nål. Så där höll jag på och rätt vad det var så hade jag städat hela syskrinet. Det blev så fint att jag var tvungen att ta en bild.

När jag ändå var i städtagen städade jag ur det ena vita skåpet (skräpskåp som är vitt till färgen), både över och under. Jag hittade en massa roliga saker och slängde andra som jag insåg att jag inte skulle ha någon nytta av mer. När jag var klar hade jag fyra påsar tidningar/kataloger och en med förpackningar. Å för en gångs skull fick jag iväg allt till återvinningen på en gång. Jag känner mig så jätteduktig. Regniga dagar är bra att ha. Om det regnar imorgon med ska jag ta resten av vita skåpet.

Nu ska jag fortsätta sticka på halsduken som jag började på igår. Det ska bli en halsduk i björklöv. Jag hittade mönstret i den bok om gotländsk sticksöm som jag köpte på Gotland. Det är så länge sedan jag stickade spetsstickning så jag får hålla tungan rätt i mun hela tiden.

Det har varit en ledig...

...dag idag. Ledig var jag väl igår med men då åkte vi bil mest hela dagen. Jag och Martin åkte hem till mig. Det var väldigt varmt. Trots att vi åkte "avtakat" med miss Charleston behövdes inga långärmade tröjor. Jag gillar när det är så. Vi kom hem vid halv femtiden. Katten Simon brukar möta oss så fort vi varit borta. Ingen katt någonstans. Lite senare gick jag ut för att leta utan resultat. Vi var till och med en sväng bort till Getingstigen där han bodde förut. Där var han inte heller. Det var bara att åka hem och försöka ha is i magen. Efter en stund kom han äntligen. Jag var tvungen att ge honom en stor kram.

En annan filur som fick komma hem till slut var Dino, dinosariedraken jag vann i Annas lotteri. Nu sitter han på min säng i sällskap av Kadaffi och vovven. Han är onekligen ett färgglatt inslag.

På eftermiddagen idag vann vi på travet. 6 rätt hade vi men det blev inte mer än 66 kr. Det var bara ogjort att vi hade haft 7 rätt. "Vår" häst förlorade med ett huvud. Otur! Hanna och Magnus kom förbi och åt mat. Det blev grillade kotletter, pommes frites, potatissallad, vanlig sallad och bearnaissås. Gott! Ikväll har jag börjat provsticka från min bok om Gotländsk Sticksöm. Det är ett tag sedan jag stickade spetsstickning men det ska nog gå. Jag märker att mina ögon är äldre när jag sitter framför tv:n och stickar. Snabba växlingar mellan tittande på tv:n och stickningen ömsom beskrivningen låter sig inte göras. Jag tror mer på att ha musik eller andra pratande människor som sällskap än ett tv-program med text. Jag tänker mer och mer på den där handtverkshelgen jag funderade på förut. Jag fick ju i alla fall en intresseanmälan, Erika. Vi får väl se vad det blir. Med endast Erika som gäst blir det i alla fall lättordnat. Å om vi har trevligt en helg med hantverk så kan det säkert sprida sig och vi blir fler till nästa gång.

Firandet fortsatte...

...nästa dag. Jag är ganska ovan vid att fira min födelsedag med buller och bång. Även detta år blev det ett väldigt internationellt kalas med fyra språk runt kaffebordet. Även lilla Dino som jag hämtade hos Anna på min riktiga födelsedag fick vara med och sitta på fåtöljen jag satt i. Det var trevligt! Redan kvällen innan kom våra holländska vänner Jan och Foekje. De hade med sig en ostgumma. Det är precis vad det låter som, en gumma i ost. Hon hade träskor på fötterna men det var väl det enda som inte går att äta på henne. Jag har aldrig sett något liknande. Kul present! Det var trevligt att träffa dem igen. Dagen efter kom både Martins pappa och hans Maria samt Tim och Emilia. Så jag blev ordentligt firad. Mamma och pappa med övrig familj firar förstås också men de kunde inte vara med. På kvällen tog vi en tur runt omkring i Miss Charlston. Idag har vi varit upp till Dan Anderssons Luossa-stuga. Linda Rattfelt underhöll med både sång och prat. Efteråt hade vi picnic innan vi sa adjö åt Jan och Foekje. De skulle tillbaka till deras hus i Munkfors. Deras semester är slut så de måste hem. Vi får se om vi hinner träffas något mer det här året.

Tid är så otroligt abstrakt. Min semester började för precis två veckor sedan. I början, efter midsommarhelgen, tyckte jag att jag hade varit ledig så länge. Idag reflekterade jag över att det är precis en vecka sedan vi satt strandsatta på Gotland och det känns nästan som att det var igår eller högst två dagar sedan. Nu bara flyger tiden fram. Jag vill att det ska vara som i början. Jag kan inte ens skylla på att "tiden går fort när man har roligt" Det har jag haft hela tiden, även i början. Men konstrasterna var kanske större mellan att jobba och kasta sig ut i ledighet.

Idag rekomenderar jag...

...alla att titta in hos min kompis Anna. Jag väcktes av skönsång och frukost på säng. På frukostbrickan låg två små paket. Båda innehöll fingerborgar. Jag samlar på sådana så jag blev jätteglad. Vi packade och sedan åkte vi iväg till Anna och Magnus. Där blev det mer uppvakning. På krokiga vägar har vi letat oss vidare från dem till Smedjebacken. Nu väntar vi på vänner från Holland. Imorgon ska vi fira på riktigt med kalas och tårta. Ja, ni har gissat rätt. Jag fyller år idag. 45 år har jag blivit. Många har ångest inför att bli äldre. Det har inte jag, inte än i alla fall. Rent biologiskt skulle jag kunna bli 90 år om inte sjukdom och allmänt förfall inträffar. Att ha levt de första 45 åren tycker jag har tagit ganska lång tid. Om jag då har lika långt kvar så borde jag ha massor av tid kvar till att upptäcka nya saker och förverkliga mina drömmar på. Gör varje dag till en unik dag utan att du behöver slå klackarna i taket för det. Då blir livet innehållsrikt. Om jag lyckas med det kommer jag att vara nöjd som 90-åring.

Efter en god och lång natts sömn...

...är dygnet rättvänt igen. Å nu när jag gett er en redogörelse över vad vi gjort på Gotland så finns det plats för mina reflektioner därifrån. Gotland är väldigt nära naturen. Back to the roots liksom. Det gamla är bevarat och hantverkskonster från förr värnar man om. En av artisterna på visfestivalen i Almedalen sa att hon åkte till Gotland när hon behövde andas. Jag förstår vad hon menar. Gotland är liksom fritt från hets. I ärlighetens namn ska jag nog ha i betänkande att vi har kuskat runt i 60-70 km i timmen. I det tempot, utan krav på att hinna med mer än man hinner, blir väl ingen människa stressad över huvudtaget. Jag undrar hur det är att bo där? Ofta när jag är ute och reser kan jag känna att jag skulle vilja testa att bo på resmålet. Så kände jag den här gången också. Jag skulle vilja provbo på Gotland i 3-4 månader bara för att se hur det är.

En annan sak Gotland har gett mig inspiration till är en tanke som började utforma sig redan vid midsommartid. Jag skulle vilja ha en hantverks/handarbetshelg. Jag har inte fnulat färdigt ännu på hur den helgen skulle utforma sig eller hur den ska administreras, bara att de som är intresserade träffas en helg och syr/stickar/virkar/klipper/klistrar/you name it och lagar god mat ihop. Man skulle kunna ha ett tema men inte alls nödvändigt. Jag tror det var Annettes stora, fina syateljé som väckte tanken, en tanke som har växt på min resa runt omkring Gotland. Tanken är inte alls omöjlig att omvandla till verklighet. Kanske är det en ersättning för mina adventsplaner jag hade en gång i tiden. När barnen var små bjöd jag in släkten för att fira första advent med skinkmacka och risgrynsgröt, glögg och pepparkakor. Tanken var att så småningom utveckla advenstträffen till ett gemensamt tema som ljusstöpning, julkortstillverkning eller annat pyssel som hör julen till. Åt gjorde folk gärna men när det kom till pysslet var det bara jag som var intresserad så det rann ut i sanden. Nu har jag fått en ny idé. Jag ska fnula lite till på den. Eftersom jag tänker mig att det ska vara en aktivitet som ska pågå från en lördag till en söndag så kan ju även långväga handarbetare komma. Så vad säger ni, kan det vara en idé att bygga vidare på?

Jag förstår att ni...

...väntat med ändlös spänning på att få höra om vi kom iväg med Ms Charleston till Gotland eller om vi fick lov att ta den andra bilen. Visst lyckades Martin laga blinkersen så tidigt på måndagmorgon tuffade vi iväg med en fullpackad Ms Charleston till Nynäshamn. Några timmar senare landsteg vi, körde söderut mot Björkhaga och fann en stuga som var lyxutrustad om man jämför med vad som stod i beskrivningen. Vi klagade inte. Den var däremot inte så stor. Uttrycket compact living passar väldigt bra. Vi tog det lugnt första dagen. Provianterade i Klintehamn, vandrade ner till stranden och var väldigt glada att vi hade en stuga som låg en bit ifrån på andra sidan stora vägen. Det blåste något alldeles grönödiskt mycket och tält som alternativ hade helt enkelt inte varit kul. Det regnade frampå kvällen och gjorde så även när vi vaknade dagen efter.

Vad gör man när man ska turista på Gotland och det ösregnar? Vi bestämde oss för att ta omvägen förbi Lojstahed och russparken på väg till Lummelundagrottan. Är man i en grotta spelar det ingen roll vilket väder man har utanför. Vi hittade inga hästar i russparken men väl ett slott, Lojsta slott, på väg till Lummelunda. Det är alltid fascinerande att gå ner i grottor men när det finns droppstensformationer är det än mer spännande. När jag var liten var jag in i droppstensgrottan i Nerja i Spanien. Å tycker man om Lummelunda så tycker man garanterat om den. Jag rekommenderar verkligen ett besök där. Medan vi var nere i grottan klarnade vädret och det var varmt och soligt när vi kom ut. På kvällen åkte vi in till Klintehamn och spelade minigolf. För första gången någonsin ledde jag över Martin men i slutändan vann han ändå med två poäng. Det var retfullt.

Onsdagen såg ut att kunna bli bästa dagen vädermässigt så vi åkte till Fårö och tittade på raukarna. Vi blev nyfikna på en loppisskylt och åkte i den riktning som den pekade mot. Vi åkte den ena småvägen efter den andra och över en massa färist. Till slut var vi framme. Det var ett par smågrabbar som hade inrett loppis i en väderkvarn. Inte mycket att se men det KUNDE ju ha varit något. Senare när jag satt och läste Gotlandsguiden upptäckte jag att vi varit nästan framme vid IngmarBergmans bostad. Det är så typiskt Martin och jag. Vi bara åker omkring och så hittar vi saker och platser vi inte alls letat efter. Nåväl, vi såg raukarna och övriga Fårö. Tyvärr kom det en massa moln på himlen när vi skulle fotografera raukarna men det är väl smällar man får ta. Det är jättehäftiga formationer och alldeles säkert extra vackra att se och fotografera mot en blå himmel.

På torsdag åkte vi söderut mot Hoburgen. Martin ville se om vi kunde se Göran Ringboms citroën, en padda, på någon gård. Han skulle visst ha en sådan och han bodde i krokarna. Det var en strålande dag. Någon padda såg vi inte men Hoburgsgubben hittade vi. Det är en häftig sten. När vi tittat färdigt på den och konstaterat att vi verkligen var på sydspetsen av Gotland, vi kunde se hav i både öst och väst, så vände vi åter mot norr. Vi letade oss genom nya byar hemmåt mot stugan. När vi kom till Havdhem small det till under motorhuven. Miss Charlston hade akut insjuknat! Ena tändstiftet hade gett sig iväg och det var omöjligt att få dit det igen. Vi fick hjälp att bogsera henne till närmsta verkstad där hon fick stanna över natten. Snopna och väldigt strandsatta kom vi hem till stugan utan att ha haft möjlighet att proviantera inför kvällen. Receptionen hade en restaurangdel så vi visste att vi skulle klara oss. Där hade vi sett skyltar om vanlig husmannskost. Jag längtade efter köttbullar och potatis. Så visade det sig att husmanskostrestaurangen efter kl 16 förvandlades till pizzeria. Jag ville inte ha någon pizza men det var bara att gilla läget.

På morgonen åkte vi buss till Havdhem för att hämta Miss Charleston som hade frisknat till efter bilmekaniker Maltes behandling. Vi åkte till Klintehamn för att handla och sedan åt vi frukost i stugan. Den dagen var sista chansen att se södra Gotland så vi fortsatte där vi hade slutat och åkte ut till Ronehamn. Där hittade vi det mest söta lilla fiskeläge med sjöbodarna byggda i kaltsten. En av dem var vitkalkad och det visade sig att den var till salu. Så söt! Jag kände och känner än att jag bara VILL HA. Men jag har inte pengarna och det är kanske tur en sådan här gång. Bredvid fiskeläget hittade vi en ateljé där man handfärgade garn och sålde. Där fanns en utställning med Gotländsk sticksöm. Inte nog med att jag förälskat mig i fiskeläget, jag var även förälskad i den här garnboden. Jag hittade ett jättefint stickat linne som jag ville ha beskrivningen till. Den fanns i en bok om Gotländsk sticksöm som ägarinnan hade skrivit. Boken fick följa med mig hem. Den sträckläste jag på kvällen. Jag tror det var fotboll på TV så Martin klagade inte.

På lördag var det dags att packa ihop och städa ur stugan. Kl 10:40 lämnade vi in nyckeln och åkte mot Visby. Vi hade sparat Visby till sista dagen. Båten skulle gå 00:50 på natten så vi visste att vi skulle ha gott om tid att se oss omkring. Å visst hann vi se oss omkring, mer än väl. Jag tror vi vandrade Visby ringmur runt tre gånger samt kors och tvärs. En överraskning var att det pågick Singer/songwriter-festival i Almedalen hela dagen så dit gick mellan varven när vi inte orkade gå längre. Visby innanför ringmuren är något alldeles extra. Det synns att Gamla Stan i Stockholm och Visby innanför muren tillhör samma tidsepok men de är ändå så totalt olika. Visby består av en massa små hus med tillhörande trädgårdar medan Gamla Stan är en massa höghus. Det finns låga hus i Gamla stan också men det är träkåkar. I Visby är det stenhus. Så sött, så pittoreskt. Frampå kvällen fick vi veta att Göran Ringbom, han med paddan som vi aldrig hittade, skulle uppträda som sista artist i Almedalen. Vi tittade på solnedgången och sedan gick vi dit. Ringbom var där och Martin som ju inte är så blyg av sig, han pratar med alla, fick sig en pratstund om deras gemensamma intresse Citroën. Det visade sig att han kom ihåg att han, Göran, hade sett oss i senaste numret i Citroënklubbens tidning där vi är både omskrivna och fotograferade. Det var en liten incident med taket som hände precis när Miss Charleston var nybisiktad. Martin försökte taka av i farten men det gick inte så bra trots att han inte körde så fort. Efter spelningen sa vi hejdå till Ringbom och Gotland och åkte ombord på båten.

En otroligt vacker soluppgång välkomnade oss till fastlandet igen. Jag hade inte sovit mer än någon stund, Martin sov i princip hela tiden. Halv sex stod vi på gården. Än en gång har någon vandaliserat min brevlåda. Den här gånen sitter locket visserligen kvar men är brutet. Jag blir bara ledsen. Den här har suttit sedan 14 juni. Lämna min brevlåda ifred! Skyndsamt bar vi in packningen men sedan däckade vi och sov till klockan 10. Idag känner jag mig likadan som jag kände mig när jag jobbade natt och skulle gå av mitt skift för ledighet. Man sover inte så länge på morgonen för att kunna ställa om dygnet rätt igen. Det ska bli skönt att gå och lägga sig ikväll.