Inget är så...

...långsamt som att vänta. Det är för kort tid till att hinna sätta igång och för lång för att göra ingenting på. Jag väntar på att klockan ska bli någon timme till så vi får gå iväg till tåget. Klockan 20:42 kommer vi förhoppningsvis att rulla ut från Stockholms Central. Sedan ska vi sitta hela natten på tåget till Luleå. Jag har med mig Processen av Kafka. Anser att det är lite allmänbildning att läsa den och det har inte jag gjort ännu. Dessvärre har jag blivit förkyld. Vaknade i morse med kli i halsen. Under dagen har en tilltagande hosta gjort sig påmind med mer och mer täta intervaller. Kafka och feberyror på ett nattåg låter väl som en bra kombination? Jag har skickat äldsta pojken till Apoteket för att köpa Strepsils. Det kan man inte vara utan under sådana här omständigheter. Helst skulle jag väl vilja ha lite etylmorfin som tog bort hostan helt när jag nu ska vistas bland folk men det låter sig inte göras. Det kommer i alla fall inte att vara lika synd om mig som det var om Hillevi däromdagen när hon reste hem från London.

Eftersom jag nu blir borta ett tag och inte vet när jag kommer åt en dator nästa gång så passar jag på att önska alla en riktigt god jul.