Hela världen snurrar

Jag är yr i huvudet. Därav kommer även ett lätt illamående. På köpet? Jag har två teorier till den här åkomman. Antingen kommer det av att någon nerv är i kläm i min högra axel/nacke. Sånt kan man må helt konstigt av. Eller så är det ett utslag av den senaste tidens stress på jobbet. Lyssnar man inte när ens psyke försöker tala vänligt med en så måste psyket ge en mer tvingande order så man tar det lugnt. Å lugnt är precis vad jag tvingas ta det om jag inte ska vingla och falla.

Nåväl, igår var jag in till Södertälje och handlade. Jag hittade en precis exakt sådan kjol jag var ute efter, på second handbutiken Kom och C. Där kan man verkligen göra fynd för inga pengar alls. Sedan hittade jag en ärmlös t-shirt att ha till på en annan affär som kostade tre gånger så mycket...

Mina första tomater är klara för skörd. Den första avsmakades i fredags. Det var med andakt jag åt den lilla. Nu finns det fler som väntar på att bli plockade. De rödbetor som fortfarande finns kvar i jorden är klara för skörd. Nu ska jag gå ut och plocka en squash som jag ska rosta i ugnen. Den ska serveras till ugnstekt citronpepparkryddad lax och potatis.

Allt som inte är stulet kommer igen

I flera dagar letade jag efter laddaren till min mobiltelefon. Den var spårlöst borta. I takt med att tiden gick minskade styrkan på batteriet tills helt enkelt dog. Desperat gick jag till min förra granne Tarja och frågade om hon hade en laddare som skulle kunna passa. Jag hade något svagt minne av det. Visst hade hon en laddare som passade och som hon dessbättre inte var i något akut behov av eftersom den bara passade hennes jobbtelefon som hon kunde ladda på jobbet. Jag gick hem och pluggade i kontakten i väggen och andra änden av sladden i telefonen. Så kunde jag äntligen nå yttervärden igen. Nåja, med min stationära telefon kan jag ringa hur mycket som helst, om jag håller mig till stationära telefoner vill säga. Den är spärrad för mobila uppkopplingar. Det är en kvarleva sedan flickorna inte kunde hålla sig från att prata måttligt med kompisarnas mobiltelefoner. En timme ungefär efter att telefonen var klar att användas igen hittade jag laddaren, i minste sonens rum. Hur den hamnat där är en gåta. Han har absolut ingen användning av den. Jag bad ett tyst förlåt för alla fula tankar jag haft om än den ena än den andra som tänkbara tjyvar och Guds frid sänkte sig över huset.

I morse när jag skulle gå till jobbet såg jag en jacka hänga under min hatthylla som inte alls skulle hänga där. Hela förra veckan har jag trott att det var mammas jacka. Mamma har åkt hem och jackan hängde fortfarande kvar. Vid närmare undersökning visade det sig att mamma var alldeles oskyldig. Jackan tillhörde någon helt annan. Vems det var upptäckte jag när jag kikade i plånboken som personen i fråga hade glömt kvar i ena fickan. Ikväll har jag fått tag på ägaren. Hon hade letat och lät lättad när hon hörde att den var i säkra händer.

Allt som inte är stulet kommer igen brukar min mamma säga. Det kanske inte gäller riktigt allt men nästan.

Funderingar, betraktelser och reflektioner

En dryg vecka har gått sedan sist. Det blev en väldigt trevlig helg med Conny och Annette här. Det var fantastiskt roligt att vara på Solvalla även om det inte blev någon direkt vinst att prata om. Av sammanlagt satsade 258 kr, V75:an inräknad, blev min vinst 81 kr. Men jag hade kul och det var det viktigaste. Min dotter Hanna var väl den enda som gick därifrån med mer pengar än hon gick dit med. Vi skulle ju fira hennes födelsedag, eller Martin skulle fira den eftersom han inte kunde vara med på måndag, så hon fick lite spelpengar och vann sammanlagt lika mycket som hon satsade.

På måndag var det min tur att fira Hanna. Det blev riktigt lyckat. Förutom vi som hör till huset var även Maria, Silje, pappa Thomas, mormor och morfar och Sara här. Det bästa av allt var att jag tyckte mig se att Thomas och Hanna kunde närma sig varandra. Hanna bjöd hem honom till sig och Magnus. Tar han inte den här bjudningen från hennes sida så är han fullständigt korkad. Det vill jag inte tro. Den mannen har jag älskat en gång i tiden och är han korkad så innebär det ju att även jag är det, eller var...

Arbetsveckan började ganska lugnt för att sluta i ett arbetstempo som inte är mänskligt. I fredags när jag kom hem kände jag att min kropp var redo för ett bastubad och så blev det. Det var så skönt att kunna ligga och bara slappna av och känna värmen gå in i mina trötta muskler och samtidigt låta hjärnan bli helt tom på tankar som rörde jobbet. Igår, lördag, pysslade jag med diverse hushållsgöromål som att plocka i och ur diskmaskinen, tvätta, sköta om tomatplantorna, gräva i komposten, mm mm. Mikael åkte på radiohajk redan klockan 8 på morgonen så det var bara jag och lilla Martin hemma. I senaste numret av tidningen Buffé hittade jag ett recept på en jordgubbssmothie som jag provade och bjöd den kvarvarande sonen och hans kompis Fredrik på. Det var fantastisk gott och passar utmärkt till mellis. Skolan börjar ju snart och då får jag se till så jag har något annat hemma än bara toastmackor. Mackorna är goda men rena fettbomberna. Till middag lagade jag pytt i panna och serverade mina egna inlagda rödbetor. Lille Martin tittade misstänksamt på dem och sa att han inte trodde att de kunde vara godare än affärens. Sedan han smakat var han tvungen att säga att han haft fel, att mina var godare. Jag sken som en sol. Idag tog jag lite sovmorgon och steg inte upp förrän tio över nio. I vanlig ordning gick jag ett varv runt huset, som jag alltid gör när jag är ledig, med frukostens avslutande kaffekopp. Jag konstaterade att den nygillrade ölfällan hade skördat nya snigeloffer. Tomatplantorna fick lite vatten och där fanns den första ljusröda tomaten. Det finns massor av gröna men nu är den första på väg att bli röd. Tänk att man kan bli så glad för en liten ljusröd tomat!

Katten och grönsakssoppan

Det blev squashsoppa igår fast inte till lunch utan till middag. Tyvärr råkade jag krydda den med lite för mycket peppar så den blev lite väl het. Idag åt jag lite till lunch och då var min katt nedanför mig och bönade och bad om att få lite av det där som jag höll på att göra iordning. Det kunde ju vara något smaskens som en ostbit eller en köttbit. Jag talade nogsamt om för honom att det var grönsakssoppa jag tänkte värma. Men han gav sig inte. Dumma katt tänkte jag och hälde upp lite i en skål. Dröm om min förvåning när han lapade i sig alltihop. Förut har jag gett honom pommes frites vid två tillfällen. Det har han ätit utan att protestera. Det kanske går att göra en vegetarian av honom?

Annars har jag gräsligt ont i min nacke och mina axlar, i synnerhet min högra. Iprengel och alvedon tar bara udden av det onda. Jag hoppas det är bättre imorgon för då ska jag och Martin gå på Solvalla med Conny och Annette. Hanna och Magnus kommer också med. Nu känner jag mig mer eller mindre invalid. Det hoppas jag slippa känna imorgon.

Åter på hemmaplan

Så var jag hemma igen, hemma i Järna alltså. Det känns skönt även om jag nog hade kunnat tänka mig att stanna borta en stund till. Nu börjar pusslandet att få ihop de aktiviteter som ska utföras innan nästa måndag är till ända. Barnens pappa ska bort över helgen och han har anlitat storasyster som barnvakt i brist på att deras mor kände att hon hade tid. Det känns urfånigt att säga nej till att pojkarna får vara i sitt eget hem när jag är hemma men jag får inte ihop det på annat vis. På fredag får vi besök från Karlskoga. Det som var tänkt från början var att de skulle komma hit, vi skulle gå på Solvalla på lördag och samtidigt fira Hanna som blir 18 på måndag och sedan grilla på kvällen. Mamma ringde för någon tid sedan och meddelade att de tänkte komma hit precis den helgen. De hade redan beställt biljetter och vad kan jag då göra? Jag sa som det var att jag har främmande den helgen så de får roa sig själva så gott det går. Mamma och pappa får så gärna komma hit och hälsa på men jag hade väl uppskattat om de hade frågat om det passade först. Nu hade väl mamma dessutom sagt till Erika att hon och pojkarna kunde vara hemma i huset istället för hos deras pappa på Solåkra där han bor när han nu ändå inte var hemma. Att höra efter med mig först om det var lämpligt var det ingen som tänkte på. Å det känns så dumt, så otroligt dumt, att de inte kan vara här. De är ju mina barn. Den lilla lugna tillställningen med Conny och Annette på sammanlagt 5 personer tenderar nu att bli 10 personer istället. Nå, det ska nog lösa sig. Jag hoppas jag har sagt ifrån tydligt nog nu. Det som sedan återstår är förberedelserna inför Hannas kalas/bjudning på måndagkväll. Jag ska beställa smörgåstårta imorgon och se till så det finns kaffebröd.

Det var roligt att komma hem och se hur tomaterna har blidat små frukter och hur mycket squashen hade vuxit. Jag har några riktigt stora squasher och mer blir det. Imorgon blir det squashsoppa till lunch det är ett som är säkert. Vi kommer äta squashsoppa till det rinner ut ur öronen på oss. Det är även dags att skörda rödbetorna och att plocka vinbären. Men det tror jag jag sätter pappa på att göra när han kommer på lördag. Plocka vinbär alltså.

Semestertider

Det är så härligt att vara ledig!!! Att få vakna i tid och äta frukost i lugn och ro. Inte minst är den här semestern härlig för att Martin och jag nu går in på fjärde veckan tillsammans utan något avbrott. Vi som bara ses på helgerna annars. Hur ska jag stå ut när den här veckan är till ända? Som jag skrev i förra inlägget lever jag inte precis med datorn så här när semestern pågår som mest. Här följer en sammanfattning av det som hänt sedan sist.

Sönerna kom hem från scoutläger i Skåne. De hade haft fantastiskt kul. Två dagar efter deras hemkomst åkte jag och Martin med dem hem till Martin. Vi gjorde lite utflykter bland annat till Stollbergs gruva som är ett friluftsmuseum med dagbrott. Pojkarna tyckte det var intressant och uttryckte en önskan om att få se Falu koppargruva. Då åkte vi dit och var med på en guidad tur. Vi hann med annat också. Jag klådde dem i kubb en av dagarna. Det var inte meningen, det bara blev så. Nå, de kom över förlusten ganska snabbt, såg det som en engångsföreteelse. Kvällen därefter skulle vi spela minigolf. I minigolf brukar jag aldrig behöva anstränga mig för att förlora. Det går av sig självt. Men den här gången fick mina grabbar bli lite matt på mig för efter tre banor hade jag endast slagit 4 slag! Sedan gick det väl ungefär som det brukar och jag slutade på tredje plats.

Vi åkte hem till Järna igen. Där packade jag om väskorna, såg till att pojkarna kom iväg till deras pappa och sedan åkte jag och Martin hem till honom igen för att nästa dag bege oss på årets mc-semester. Den här gången styrde vi kosan mot Polen. Vi sov första natten i en stuga i Värnamo. Sedan fortsatte vi till Ystad. Vi var ganska tidigt framme i Ystad så vi tog en liten utflykt till Simrishamn. På väg dit stannade vi i Kåseberga och tittade på Ale Stenar, en välbevarad skeppssättning. Kl 22 åkte vi iväg med båten från kajen i Ystad. Det blev tidig uppstigning för vi skulle lämna båten redan kl 7 morgonen därpå. Vid 11-tiden var vi framme vid vårat hotell i Kolobrzeg.

Det är så lyxigt att bo på hotell. Det är inte det där med att någon kommer coh bäddar min säng som jag tycker är lyx. Det är den där känslan av att jag bara kan koppla av och bort allt vad vardagsbestyr heter och bara njuta. För att inte tala om frukostbuffé. Är det något jag verkligen uppskattar med att bo på hotell så är det dessa underbara hotellfrukostbufféer. Jag hämtar mer än jag egentligen orkar och sedan sitter jag länge och äter.

Vi har promenerat och promenerat och promenerat. Polen har ju bara kontakt med havet på den norra sidan. Den kustremsan är lång och jag har bara sett en liten del av den men jag törs nog ändå påstå att jag är förälskad i den. En sådan fantastisk strand med en sådan underbar sand. Jag började fantisera om att åka på badsemester med grabbarna nästa sommar. Dyrt var det inte heller så det känns som att jag skulle ha råd att ta dem med på en riktig badsemester om vi skulle åka med dem dit. Men det var fler än Martin och jag som visste att det är härligt att befinna sig i norra Polen den här tiden på året. Det var propptjockt med folk. Nu var vi ju inte där för att bara se stranden utan mer för att se hur det var att vara i Polen. Martin har inte varit där på 31 år och kan bara några få glosor. Jag kan ingen polska alls men lyckdes till slut lära mig hur man säger tack, glass och te. Jag som inte brukar ha svårt för att lära mig språk (komma ihåg dem är en annan femma om jag inte övar) kan för mitt liv inte lära mig höra skillnad på alla olika tje-ljud, än värre kunna uttala dem rätt. Det går bara inte. Det är så många diftonger som inte passar i min mun, som aldrig förut funnits där och därför vill inte tungan och läpparna alls forma sig som jag vill att de ska. Sammanfattningsvis trivdes jag mycket bra i Polen och jag vill verkligen åka tillbaka.

På hemvägen nattade vi över hos kusin Fredrik med fru Lotta och deras lilla Johanna. Sedan började vår mödosamma resa hem. Det var varmt och vi var ovana vid att sitta på motorcykeln. 30 mil går bra om man är ovan, så även 45 men vi körde 65 mil! Från Bjärred till Smedjebacken. Det gick bra och vi var hemma i god tid men ajjj, vad det känns i rumpan en dag som denna.

Idag är det också varmt. Under hela Polenresan har vi bott en kvarts promenad från en av de härligaste stränder jag någonsin befunnit mig på. Vattentemperaturen var dock inte så tilltalande så jag ville bada, de härliga vågorna till trots. Idag har jag badat "hemma" i Smedjebacken, vid "sommarstugan" som Martin och jag har börjat kalla hans hus. Det var skönt i vattnet när jag väl kom i. I och med badet så var väl alla krav för en bra semester uppfyllda. Jag har hunnit med det jag hade tänkt hinna, en liten semester med pojkarna, en mc-semester med Martin och så har jag badat. Visst har jag gjort mer men jag menar i stora drag. Å lite grann av semestern återstår ännu.