Kommer SL att...

...klara trafiken utan störningar i vinter? Så ungefär löd frågan på första sidan på dagens Metro. Mitt omedelbara svar var Näe, varför skulle jag ens försöka inbilla mig att det skulle bli så. Snön är på väg. Det är kyligare i luften. Snart, snart får jag ta på mig mina alster som jag stickade i somras. Det blir kul.

Jag fick mitt analyskörkort i måndags. Skönt att få stå på egna ben. Annat från måndagen var att jag höll i MK-mötet. Malin kunde inte komma och jag hade nycklarna till lokalen. Så blev det jag som förestod det hela. Det var kul men ack så fånigt det blev när vi skulle ha vår traditionella utlottning till veckans bästa försäljning och utlottning bland alla som sålt. Jag var den som både hade sålt mest OCH var även den som vann på utlottningen. Det kändes så fånigt så det var inte sant. Jag hade ju själv slagit in mascarorna i cellofan innan mötet började. Malin fick ge mig dem på tisdagen istället när jag hade ett litet internmöte med henne.

Imorgon är alla AZanställda lediga som kompenstion för någon inarbetad tid. Jag väljer att jobba istället för att vara tvångsledig utan lön. Egentligen skulle jag behöva vara hemma och "dödsstäda". Här är definitivt inte fint inför den stundande Allhelgonahelgen. Att ge sig på att "dödsstäda", dvs att städa bort allt gammalt skräp jag inte använder så det är fint ifall jag skulle "falla av pinn" skulle verkligen behövas i det här huset. Hittills har jag inbillat mig att jag hindrats (host) av att jag inte vetat var besökskortet till soptippen är. Jag hittade det igår. Så nu har väl alla argument fallit för att slipa undan?

En kort summering...

...av dagen. Klockan är mycket och jag borde prioritera sängen istället för datorn. Tillvaron känns spännande. Den har en förmåga att kännas spännande när jag varit på MK-möte. På jobbet är det också spännande. Jag har påbörjat mina körkortsanalyser och det kan inte hjälpas men jag tycker det är kul att jobba självständigt men framför allt att få ett kvitto på att jag lärt mig något under de här veckorna.

Det är spännande på MK också. MK är så mycket mer än att bara "kränga läppstift". Å jag har så mycket spännande kvar att lära mig om personkemi och psykologi, hur man "ser" en annan människa och hur man coachar människor framåt, att visa vägen för hur de kan uppnå prestationer de inte trodde var möjligt. Humlan borde inte kunna flyga med sina små ynkliga vingar till den stora och tunga kroppshydda. Men humlan vet inte om att hon inte kan och därför flyger hon i alla fall.

Ikväll fick jag frågan om jag ville överta en kund. Min kollega är inte riktigt frisk och kände att hon tagit sig vatten över huvudet. Å så får jag låna lokalen och stora sminkbagen från torsdag och då kan jag ha make up med två av mina kunder som planerat. Dessutom fick jag frågan om jag ville dela på lokalen efter jul tillsammans med hon som nu är sjuk. Det är precis vad jag skulle behöva för att komma framåt i synnerhet när måndagsmötena från november kommer att hållas i Stockholm och bara varannan tisdag i Södertälje. Är jag i ett flow tro?

Åter från tystnaden...

...känns det inte som att jag har så mycket att förtälja er. Min frånvaro bottnar i inspirationslöshet. Det har inte kännts meningsfullt helt enkelt att delge er min vardag. Ibland klarar jag inte av att se att det är "alla dessa dagar som kom och gick..." som är livet. Somliga stunder på jorden behöver även jag ha "fyrverkerier" för att känna att det "händer någonting". Jaja, nog om det.

Veckorna som varit började väldigt bra. Jag hade en kanonklass på MK och snodde därmed en liten present/belöning mitt framför näsan på M som väldigt gärna ville ha den. I måndags levererade jag ut de beställda produkterna. Stressade som bara den och som ett brev på posten kom magkatarren på tisdag. Jag trodde jag skulle vara tvungen att gå hem från jobbet. Det kunde jag inte göra i det skedet för jag var precis i färd att rädda företaget. Jaja, jag ska kanske inte överdriva men det är mycket roligare att jobba om man känner att man gör något värdefullt, att jag gör skillnad. Sedan fick jag lov att ta det lugnt några dagar.

I fredags fick jag en liten överraskning när jag kom hem från jobbet. Min lille son meddelade att han ville ha lanparty. Kvick som han är hade han redan bjudit in 3 kompisar. Storebrors rum togs i besittning, med storebrors tillstånd förstås, och så var partajandet i full gång. Till en början tjoades det ganska mycket men när de väl fått ordning på alla sladdar och kontakter och portar hit och dit så blev det tyst. Jag som först tänkte att jag kanske inte skulle kunna sova om jag hade fyra datorpartajande grabbar i huset fick äta upp det jag tänkt. Jag hörde inte ett ljud på hela natten.

Igår var jag på bio. Fästmannen och jag var på Heron City och såg Rallybrudar. Det var en småtrevlig och söt film, ganska förutsägbar men ändå sevärd. Vi kom på att vi aldrig förut varit på bio tillsammans. Ändå har vi kännt varandra i snart sju år. Det kan ha sin förklaring i att jag för så där 6 1/2 år sedan bjöd med honom till Cosmonova tillsammans med mina barn. På Cosmonova har de väldigt sköna och tillbakalutade stolar och vad tror ni hände? Jo, fästmannen somnade. Han hörs när han sover. Inte bara en gång fick jag knuffa till honom utan många. Det där har väl levt kvar på något vis. En för mig bra bioupplevelse innefattar inte att väcka mitt sällskap hela tiden. Den här gången gick det betydligt bättre. Jag behövde inte knuffa till honom en enda gång.

Imorgon är det ny vecka. Det är meningen att jag ska ha huset för mig själv men det återstår väl att se hur det blir med det.