Ett måste till...

...är borta från mitt liv, tillfälligt. Herre min Get vad duktig jag har varit idag! I förra veckan kom det en anvisning från kommunen om att jag hade buskar och grenar som stack ut på trottoaren och att jag hade 14 dagar på mig att ta bort dem. Det har jag gjort idag och det tog åtskilliga timmar. Å med anledning av det så har jag nu en kropp som kommer drabbas av träningsvärken from hell lagom till på tisdag. Det var ett rejält träningspass jag fick men det blev fint. Å så fortsatte jag att sortera och slänga när jag ändå var i gång. Den här gången var det matkällaren, som inte går att ha som matkällare därför att det är för varmt i den, som fick bli mitt offer. Jag röjde och rensade till det inte fanns någon plats kvar i soptunnan. Resten får jag ta när den är tömd. Jag måste frigöra utrymme så jag kan sortera in nya saker. Min äldste son har varit högst delaktig i den senaste veckans aktiviteter. Han fällde ett uttalande igår om det här med sakernas tillstånd. Han sa: "Det är när saker står på fel ställe som det ser stökigt ut". Vuxenpoäng på den!

Livet de lux, 180 km/h!

Det är mycke' nu! För mycket. Dessutom sover jag för lite. Kombon hektiskt liv - sova lite, håller inte i längden. Jag vill inget annat än att ta det lugnt, ändå måste jag jobba på. Jag vill inte ha några utmaningar just nu. Det är tillräckligt som det är med att bara leva.
Helgen efter Göteborg åkte vi till Ulricehamn och hade höstträff med 2CV-gänget. Det var kul! Men jag sov väldigt illa. Jag liftade som vanligt med Anders hem. Han passerar ju ändå där jag bor. Helgen efter var det valspurt och vi åkte in till Stockholm för att se på hysterin. Sedan åkte vi hem till Erikas och Alexanders nya lägenhet i Årsta. Den var fin men det krävs väl lite handpåläggning innan det är helt klart. Helgen efter det gifte sig Erika och Alexander i Mörkö kyrka. Härligt! De var så fina! Jag fick vara barnvakt åt lilla Lova. Den unga damen är ju fruktansvärt mammig så jag var beredd på kamp. Men det gick över förväntan bra. Jag hade hela huset fullt i folk som sov på madrasser lite varstans. Det blev trångt men det var tills lika kul. Den veckan som har varit nu har jag flyttat ut från lilla studion i Södertälje. Vi ska inte ha den längre nu och det var dags att packa ihop. Sorgligt men livet går vidare. Jag har trivts väldigt bra i den lilla lokalen men nu har jag låst dörren för sista gången.
Jag är trött, trött, trött. Det enda jag egentligen vill är att i lugn och ro få ordning på mitt liv. Städa ut det gamla så jag orkar välkomna det nya, städa ut så jag kan ta ny luft i lungorna. Ge mig lite andrum!