Måndag igen och...

...jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå på (MK)måndagsmötet inne i Stockholm eller inte. Jag skulle fika efter jobbet med en av mina kunder så jag lät tiden på det mötet avgöra om jag skulle åka. Tiden gick fort. Den gör det när man har kul. Det var kul att träffa min kund. Vi jobbade förut tillsammans men inte nuför tiden så det finns mycket att uppdatera när vi väl träffas. Det blev inget möte i Stockholm. Det skulle jag inte ha hunnit till.

Det ligger en...

...svans ovanpå snön strax utanför min kökstrapp. Av ägaren till svansen syns inte ett spår. Det ser ut som om den tillhört en mindre ekorre. Ekorrar fanns inte så långt norrut som jag är uppväxt, när jag var liten. Första gången jag såg en levande ekorre var jag ganska stor. På något vis hade jag totalt feldimensionerat den i min fantasi. Jag trodde ekorrar var stora som grävlingar! Grävlingar hade jag inte heller sett så dessa trodde jag i gengäld var i igelkottstorlek. Förvåningen var stor när jag upptäckte att det var tvärtom. Hur som verkar en ekorre ha fått sätta livet till på min gård. Svansen ligger där ensam och övergiven. Vad ska jag göra med den?

Om det var...

...klokt eller inte att gå till jobbet idag lär visa sig. Orkade gjorde jag i alla fall. Det var mest de andra jag tänkte på. De andra som tvingats stå ut med mina hostanfall och allmänt snorande näsa. Visst, jag snyter mig men det kommer ju mer. Jag var en sväng förbi optikern på vägen hem. Jag fick ett par provlinser innan jul som jag skulle utvärdera. Det var en sort jag inte provat förut. Hur som så upptäckte jag att jag såg väldigt illa på nära håll och undrade om jag hade blivit gammal över en natt. Det var besvärligt att se siffrorna i mobiltelefonen och likadant var det så fort jag skulle läsa något någorlunda finstilt. Dessutom så gick den ena linsen sönder för några dagar sedan. Det blev tummen ner för dem. Just nu när jag är förkyld ska jag inte ha linser alls så jag fick inte komma förrän på tisdag och prova ut en ny. Glasögon och kallt väder är inte kul när man kommer inomhus igen. Då ser man absolut ingenting.

Äntligen känns det...

...bättre. Jag har snorat och hostat och nyst och snorat om vartannat. Därtill har en trötthet som kunnat knäcka den mest maniska människa legat som ett tungt ok över mina axlar. Jag tycker verkligen illa om att vara sjuk (vem gör inte det?). Att någonting annat än min vilja ska styra över vad jag orkar göra. Nu känns det som att det vänder.

Jag är förkyld...

...så det stänker om det, bokstavligen. Idag var jag inbjuden till en föreläsning om aloe vera. Det hade varit kul och intressant att lära mig mer om den medicinska effekten som aloe vera har. Att sitta på föreläsning och snora och hosta är dock inte riktigt min grej så jag valde att stanna hemma istället och sätta fart på nya datorn. Jag har för första gången i mitt liv en alldeles ny dator som ingen annan haft innan mig. Det känns onekligen lite lyxigt. Bara att den fungerar som en dator ska känns lyx. Den gamla har varit tålamodsprövande länge.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att sitta i soffan med filt runt mig och en kopp te i händerna. Det är inte många knop jag orkar ta mig för så det får vara en sådan dag idag.

Jullovet för grabbarna tar slut nu i veckan. Då kanske vi kan komma tillbaka till lite hederliga gamla vanor med mat- och sovtider. Jo, jag har ätit och sovit på vanliga tider men det har inte mina små barn. De har vänt på dygnet. Jag vet att mina inte är de enda som gjort och gör så när en längre ledighet pågår. Jag kan inte minnas att jag gjorde så när jag var liten. Jag fick helt enkelt inte. Inte mina kompisar heller. Varför "får" ungarna det idag då? Är vi föräldrar för lite bitchiga eller är vi helt enkelt en skara trötta föräldrar som inte orkar ta striden med våra barn. I mångt och mycket tror jag det är så. Vi har satt oss ner på huk och frågat våra barn vad de vill göra och hur de vill göra det. Hur ska de kunna veta när det är vi, deras ledare, som ska tala om det för dem. Dessvärre kan vi inte skruva tiden tillbaka och ställa de rätta kraven utan måste nu hitta nya lösningar. Gud hjälpe oss vilken björntjänst vi har gjort våra barn när vi bara ville väl en gång i tiden.

Första hudvårdsklassen för...

...i år gick av stapeln igårkväll. Det var en mycket trevlig skara elever jag hade. Dessvärre blev det väldigt sent och jag var inte hemma förrän klockan var över elva. Sedan blev det marsch pannkaka i säng. Jag tog en timmes sovmorgon i morse men det hjälpte föga. Jag brukar känna att jag har haft sovmorgon men inte i morse. Dessutom vaknade jag med ont i halsen. Det var inget tillfälligt som gick över under morgonens första timmar. Fästmannen har diagnostiserat halsfluss men se det tror jag då rakt inte på. Jag har nämligen ingen feber.

Endast +17 grader...

...var det när jag kom upp till köket i morse. Jag tyckte det kändes kallt vid frukosten och förbannade att jag inte hade en inomhustermometer. Då kläckte jag idén att testa min digitala stektermometer. Den funderar ju i komposten så den borde fungera på mitt köksbord, tänkte jag. Det gjorde den. Det kanske hade varit bättre att inte veta. Nu visste jag ju så då bestämde jag snabbt att det var en perfekt dag för att baka bröd. Med ungen på i köket borde det kunna bli någon grad varmare. Det blev det. Hela två grader som mest. Dessvärre hade jag bestämt att den här dagen skulle bli en pappersdag. Jag behöver få ordning på mina siffror för företagets räkning. Jag förbannar mig själv för att jag inte varit mer ordentlig. Allt finns noterat men inte på ett och samma ställe. Med hänsyn till den låga temperaturen borde den här dagen istället ha ägnats åt frenetisk städning.

Jag fryser...

Det är kallt. Nästan -20 grader C ute. Värmepumpen gör sitt bästa för att hålla temperaturen i huset. Elementen är varma men det är kallt ändå. Nej, jag tänker inte spetsa med elvärme men det känns tryggt att veta att jag har den att ta till om det blir för kallt.

Jag sov illa i natt och när jag vaknade av väckarklockan så låg jag och frös. Kände mig hängig och eländig. Det kan man göra om man sovit illa så jag övertalade mig om att gå till jobbet istället för att stanna hemma. Det var bra att jag gjorde det. Inte för att jag känner mig så mycket bättre men jag slapp en karensdag i alla fall. Jag har haft märkligt ont i kroppen hela dagen. Förutom benen och armarna har jag en otrolig trötthetskänsla på mitten av ryggen ungefär i njurtrakten. Det ska få bli en tidig kväll för mig. Jag ska värma vetepåsen och krypa mer under täcket och värma mig så kanske jag mår bättre imorgon.

Första arbetsdagen på...

...året började lugnt. Jag har pysslat på med lite av varje å så plötsligt var dagen slut. Det gick nästan likadant här hemma. Jag har pysslat på med lite av varje men det jag verkligen skulle göra glömde jag dessvärre bort. I morgonbitti befarar jag att det inte finns något bröd i huset efter de sedvanliga nattmackorna som sönerna äter nu när de är jullov för dem. Det finns annan frukost att tillgå så jag kommer inte att vara utan. Jag hade bestämt mig redan igår för att baka bröd när jag kom hem. Jag lagade mat vilket blev en riktig lyxmåltid med stekt rostbiff, kyftpotatis med massor av salt, vitlök och rapsolja på och så bearnaisesås till. När jag hade stökat undan gick jag ner och hängde tvätten som jag också lyckades få in i tvättmaskinen innan jag började med middagen. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag tappade minnet någon gång på vägen ner i källaren. Nu får jag stå mitt kast och äta fil till frukost i morgon istället.

I Östertälje vid Glasberga har någon konstnärlig talang gett uttryck till en minst sagt uppseendeväckande snöskulptur i form av en jättelik rättuppstående fallossymbol för att uttrycka mig diplomatiskt. Jag såg en bild i Länstidningen på den idag. Ja, vad ska man säga? Den var så grotesk att jag inte kunde annat än dra på munnen.

Det är dags...

...för den årliga tillbakablicken. I början av förra året hade jag en önskan om att det skulle gå att hålla i pengarna på ett lite mer sparsamt sätt än vad som hade gått under föregående år. Å faktiskt så slutade året på plus. Visst hade jag utgifter jag inte riktigt hade räknat med men på något vis upplevde jag ändå att pengarna stannade kvar i plånboken och på kontot lite längre än de brukade. När fästmannen läser det här kan det hända att han får svårt att hålla sig för skratt för han påstår alltid att jag inte har några pengar i plånboken. Det är en riktig iaktagelse för det har jag sällan, när han är med :-) Reda pengar har jag sällan med mig men väl mitt visa-kort. Ok, pengarna stannade längre på kontot än bara in vid lön och sedan ut vid betalning av räkningar. Det var en trevlig upplevelse. För det mesta har året varit bra. Lite klumpar i magen har året bjudit på trots allt trevligt som hänt, vilket är trist och jag hoppas jag slipper den typen av uppträde som föranledde missbelåtenheten det här året. Jag vill ha det lugnt och skönt.

Fästmannen och jag åkte på en helt underbar semester till Tjeckien med Miss Charleston. Där gjorde jag nya upptäckter om 2CV-folkets attityd och inställningar till det mesta här i livet nämligen att ingenting är omöjligt, hinder är till för att övervinnas och att problem har den latinska betydelsen pro=före blem=lösning, bokstavligen.

Å jag fick vara frisk! Jag är djupt tacksam att jag slapp både vinterkräksjuka, svininfluensa och vanlig influensa. Den här julen har jag både umgåtts med min familj och ätit julmat. Det var så himla gott! Fästmannen och jag åkte hem några dagar tidigare än pojkarna och därmed fick även vi några dagar för oss själva. Det var välbehövligt. Vilan över jul var synnerligen välbehövlig. Nu kan livet få återvända till de vanliga rutinerna. Jag har inte ens ångest över att gå till jobbet i morgon. Det ska bli kul tycker jag.

Vad har hänt idag då? Jag har pysslat på med lite av varje. Efter att jag hade vinkat av fästmannen så kokade jag sylt och sedan var jag till ICA. Jag har tvättat lite. Till middag blev det inte mer än våfflor. Äldsta sonen skulle iväg så han fick äta spagetti och köttfärssås från igår. Det åt jag också till lunch. Den yngsta sonen åt en väldigt sen frukost så det fick bli våfflor. När jag var nästan klar med middagsbestyren råkade jag vända upp och ner på gräddskålen just när jag skulle ställa in den i kylskåpet. Då sände jag en tanke till Simon i katthimlen. Tänk så glad han hade blivit om han hade fått hjälpa mig att städa!

Det har rasat...

...snö från mitt tak ner på garageuppfarten under den tid vi varit borta. Sedan har det töat och sjunkit samman och frusit på igen. Resultatet är en halvmeter isvall som jag har hackat mig igenom idag. Jag och fästmannen hjälptes åt och tillslut hade vi en gång på några decimeter i alla fall. Travet gick inget vidare. Bättre gick det på lotto. Hela fem rätt och 101 kr i utdelning. De sägs att delad glädje är dubbel glädje. Hm, jag vet inte det jag när vinsten ska delas med 40 andra i lottobolaget på jobbet.

Å så fanns han inte mer...

Vi har firat julen hos mamma och pappa i Norrbotten i vanlig ordning. Torsdag en vecka innan jul kom snön i väldiga mängder. Då vägarde min stackars katt Simon att gå ut. Under helgen som gick blev han allt tröttare och tröttare. Jag lockade med strömming. Den behandlade han som ett nyfångat byte och drog iväg med över köksgolvet och åt någon helt annanstans än vid matplatsen. Det luktade illa i köket av det som råkade bli kvar på golvet och som jag missade att torka upp. På måndag gick jag hem tidigare från jobbet. Jag skulle göra massor innan det var dags att åka på julfirande. Simon såg sämre ut. Jag bedömde det ändå som att så länge han åt, kissade och bajsade normalt var det lugnt. Han skulle ju ha tillsyn 2 gånger om dagen medan jag var borta.

Vi åkte på tisdagkvällen innan julafton. Jag hade kontakt med kattvakten flera gånger. Det verkade gå bra. På lördagkväll blev Simon sämre. Han orkade inte äta. Det fanns ingenting att göra. På måndag tog de då hemkomna döttrarna och deras kompisar Jenny och Linn honom med till veterinären. Där fick han sista hjälpen att få avsluta sitt liv. De svepte en pläd med hjärtan på runt om honom innan de gick. Ett nästan 19 år långt kattliv hade tagit slut.