söndag 25 juli 2010

Regn och rusk...

...är vad helgen har bjudit på vädermässigt. Det var nära att jag tog på strumpor på fötterna men med en dåres envishet går jag barfota. Ja, utomhus har jag skor för det mesta men i de skorna har jag inga strumpor när det är sommar, för det är det väl fortfarande?

Helt oväntat, nåja, fick jag i fredags ett sms från fästmannen med en fråga om han fick komma hit dagen därpå. Han var i Oslo och åker man då förbi Järna på hemväg därifrån blir det en ganska lång omväg om man ska till Smedjebacken. Det tyckte nu kära fästmannen inte gjorde något. Jag hade precis bestämt att jag och äldsta sonen Mikael dagen därpå skulle gå ut och äta på den grekiska tavernan i Järna. Sagt och gjort, vi åkte dit när fästmannen hade anlänt. Vi var väldigt hungriga så vi bestämde oss för att börja med en förrätt, vitlöksbröd och grillad halomi för att sedan festa på lite bläckfisk och kebabspett. Vitlöksbröden kom in men inte min grillade ostbit förrän en lång stund senare. Min teori är att vår servitris hade glömt bort den för jag påminde om det när hon kom med vitlöksbröden till pojkarna. Nåväl, jag fick min mat. Allt frid och fröjd. Jag hade en tredjedel av min ost kvar när varmrätten serverades. Jag trodde det hörde till vanligt serveringsvett att ta ut förrätten först. Nejdå, här sattes varmrätten fram ändå. Grabbarna var ju klara med sitt bröd så de ställde sina tallrikar åt sidan och jag fick min varmrätt bredvid. Jag sa lite surt att jag hoppades att hon skulle ta ut tallriken igen och värma den om maten hade hunnit bli kall innan jag hade slutfört förrätten. Det behövde hon inte. Vi åt oss riktigt mätta, betalade och gick därifrån. Det är verkligen jättegod mat där men servicen är under all kritik. Förra gången, när fästmannen och jag var där, fick vi inte läsa menyn i fred. Till slut sa vi till att vi tyckte att de tjatade på oss och bad om att få läsa menyn i lugn och ro.

Annat som hänt är att jag bokat en resa till Puerto Rico i november. Pappa fyller 80 och systeryster 50 och det ska firas med en gemensam resa. När mamma fyllde 70 firades det också med en resa men då kunde inte jag komma med. Jag var i valet och kvalet nu med eftersom hemkomsten faktiskt sker två dagar innan pappa fyller år. Nu blev det i alla fall så att jag bokade och lyckades få samma hotell som min syster. Efter att idag ha surfat runt på olika resesidor upptäckte jag att det verkar finnas två hotell med samma namn eller om det är två anläggningar som går under gemensamt namn. Det ska bli spännande att se vilken det är jag har bokat. Jag har i alla fall försäkrat mig om att jag ska få äta hotellfrukost i en veckas tid.

onsdag 21 juli 2010

En liten näbbmus...

...låg alldeles tyst och stilla på gångvägen från Östertälje till Gärtuna i morse. Undrar just hur den hade hamnat där. Det finns en stor äng bredvid. Jag hade nog valt att dö på den istället om jag var mus. Vanligt kaos infann sig på jobbet. Nu känner jag igen mig ordentligt. Vi kliar oss i huvudet och förstår inte hur vi ska avhjälpa felen som uppstår. Vi provar och provar enligt uteslutningsmetoden men går bet i alla fall. Nåväl, fortsättning följer.

Ris och kyckliggryta serverades till middag. Efter det gick Mikael och jag ut och trädgårdsarbetade. Han har inget sommarjobb och jag har erbjudit honom en slant om han utför trädgårdsarbete åt mig. Jag slipper få ont i ryggen, han behöver inte vara alldeles pank och så kommer han ut och rör på sig lite istället för att sitta inne vid datorn. En fair deal tycker jag. Idag klipptes gräset på berget med kantklipparen. Det var så långt så jag kunde inte ta hjälp av gräsklipparen. En lie hade passat bättre. Nu när gräset är slaget kan det nog funka med gräsklipparen. Jag räfsade under tiden som han klippte. Mot slutet fick han även räfsa själv och under tiden gick jag in och gjorde lemon curd. Gott! Jag såg Per Morberg göra det i söndags på TV och har sedan dess varit sugen på det. Så det kan gå! Den står på avsvalning nu. Sedan var det väl bara slut kvar på den här kvällen. Godnatt och sov gott allesammans!

tisdag 20 juli 2010

I eftermiddags när...

...jag åkte hem från jobbet kände jag av att jag bara har haft ca 5 timmars sömn i kroppen de två senaste nätterna. Men det är ju så förjordat svårt att gå och lägga sig i tid dessa ljusa, varma och underbara sommarkvällar. "När jag blir stor" ska jag ha ett uterum inrett med en säng och ett stort insektsnät runt så jag kan sova utomhus. En insynsskyddad och takad altan vore bra. Det finns en hel del jag vill ha. Utomhuskök och ett stort växthus med relaxavdelning. Det är bara en liten detalj som saknas... Pengar!!!

När jag kom hem så gick jag raka vägen ut i trädgården och la mig i trädgårdsstolen med fötterna upp på stolen mitt emot och slumrade en stund. Det var så skönt. Sedan var jag redo att ställa mig vid spisen. Idag blev det paj med körsbärstomater (de sålde för 5 kr asken på ICA igår), mozzarella, färsk basilika och lite skinka som blev över från häromdagen och så ost och äggstanning över. Till det blev det en hederlig sallad. Efter middagen har jag inte gjort någonting men jag tänker så här att om jag börjar att göra mig i ordning för natten redan vid nio-halv-tio så kanske kanske att jag skulle kunna få någon extra timmes sömn? Jag provar.

I eftermiddags när...

...jag åkte hem från jobbet kände jag av att jag bara har haft ca 5 timmars sömn i kroppen de två senaste nätterna. Men det är ju så förjordat svårt att dessa ljusa

måndag 19 juli 2010

En stor banan...

...minskar till ungefär hälften om den får ligga i fred i rumstemperatur under dryga tre veckor. Det vet jag för jag hade glömt min banan i min fruktlåda på jobbet. Den erfarenheten gjorde jag i morse. Semestern är slut och det var bara att pallra sig ur sängen. Tidigt var det, alldeles för tidigt men vad gör man inte för att få lite eftermiddag kvar när arbetsdagen är slut. Jag bytte passerkort i god tid innan semestern, ja faktiskt flera dagar. Det brukar aldrig vara någon hit att byta uppdragsperiod och därmed passerkort mitt i semestern och därför ville jag vara på den säkra sidan och fixade nytt kort innan semestern påbörjades. Å kortet fungerade, dvs det gjorde det innan ledigheten. Idag kom jag innanför grindarna men inte längre. De som bestämmer hade glömt att ansöka om förlängt tillstånd. Är jag förvånad? Inte ett dugg!

Nå, hem kom jag utan att vara alltför uttröttad. Hemma blev det pannkakor till middag. Efter det var det dags att sätta igång diskmaskinen. Det är ett pyssel sedan några dagar tillbaka. Plötsligen hade jag ingen ström i kontakten som ska försörja diskmaskinen. Jag trodde själva maskinen var trasig. Efter lite forskande kom min kära fästman fram till att maskinen var hel och kontakten var utan ström. För att få igång diskmaskinen måste jag nu koppla stickkontakten till en skarvsladd (den jag använder till datorn) som sedan kopplas ihop med ett vägguttag. Nu ikväll meddelade äldste sonen att hans taklampa inte fungerade. Där har jag bytt lampor alldeles nyss. Å alla lampor går väl inte sönder på en gång. Sedan en tid tillbaka har jag inte heller haft lyse i varesig garaget eller tvättstugan. Så fort vi provar så skjuter säkringen. Vad är det som händer? Kanske dags att ringa elektrikern nu eller varför inte testa husassistans som jag precis har förnyat avtal med?

söndag 18 juli 2010

Hallen är klar...

...så när som på lite uppdateringar när det gäller de inredningstekniska detaljerna. Nu är det utrensat och det som är kvar är sorterat. Ordning och reda, pengar på freda'! Jo, så måste det bli. Lönen kommer på fredag och det är nog tur eftersom semestern dränerar kontot trots att man inte märker det. Tursamt nog gjorde jag min obligatoriska shopping i systers garderob för ca en månad sedan och om jag minns rätt (jag har inte packat upp väskan än) så ska jag inte behöva handla kläder för egen del alls på hela vintern. Nåja, det kanske blir något att komplettera med. Packa upp och hänga in ska jag göra när jag gjort samma storstädning i garderoben i mitt rum som jag gjort i hallen.

Annars har dagen varit lugn och sansad. Det blev fläskfilé med ett täcke av mosarella, basilika, paprika, vitlök och valnötter med klyftpotatis bakad med massor av salt och olivolja i ugnen. Det var sagolikt gott. Pojkarna undrade varför vi åt så festlig mat. Var det bara för att storasyster Erika är hemma? undrade de. Jag påninde dem då om att vi i nämnd ordning hade ätit tacos, ugnsbakad lax och korvstroganoff med currypasta. De tyckte det var vanlig mat. Det är det kanske, när jag tänker efter, i alla fall i vårat hus.

lördag 17 juli 2010

Jag bryter tystnaden!

Bloggen har legat i dvala. Alltför lite inspiration och en ovilja att skriva överhuvudtaget har regerat mig. Jag tar nu ett krafttag och tänker återupptäcka glädjen i att skriva, att dela med mig av mina upplevelser.

Mitt i sommaren, på min näst sista semesterdag, har det regnat periodvis. Jag önskade mig en het sommarsemester och det fick jag. En enda dag och en enda natt har det regnat. Semestern har helt enkelt varit gudomlig. Jag vänder blicken mot högre makter och tackar ödmjukast. Jag har haft tre ynka veckor fritt från jobbet och har lyckats pricka sommarens kanske bästa väder. Eftersom vi inte heller har hittat på så förskräckligt mycket utan mest varit hemma, här och i Smedjebacken, så har tiden inte heller rusat utan gått i maklig takt. När jag var liten var sommarlovet alltid långt. Mina föräldrar har jobbat som lärare och därmed haft sommarlov de med. Det hade lärarna på den tiden. Det var alltså min syster och mig förunnat att få ha både mamma och pappa på hemmaplan alla tio veckorna. Å vi hann med att både vara borta och hemma. Nästa sommarsemester blir vi förmodligen borta länge så det kändes helt ok att ta det lugnt.

Den här näst sista och regniga dagen har jag ägnat mig åt inomhusarbete. På bokrean i vintras köpte jag boken "Rensa och röj" och det är precis vad jag har gjort idag. Fast inte hela dagen förstås. 2/3 av hallen är klar och jag har rensat ut 4 st papperspåsar med kläder och skor som ingen av oss mer kommer att använda. Det känns skönt! Fast det skär i hjärtat att behöva slänga knappt använda vinterkängor som blivit för små. Jag ska försöka ge bort dem till någon.