Nu är vi...

...där igen. Varenda advent lovar jag mig själv att nästa år DÅ ska jag se till så alla julförberedelser är klara till 1 advent så jag kan få njuta av julen istället för att känna mig otillräcklig. Vad hände detta år? Tiden bara flög iväg och här står jag igen och har hastat fram julpyntet och jäktat fram ett julöppethus som jag ska ha på torsdag samt inte köpt en enda julklapp. Jag kan ju inte direkt påstå att julen kommer som en överraskning men det är jämt så himla mycket annat som upptar mina tankar. Jag skulle kanske testa på att skriva en lista redan nu med grejer som ska göras inför nästa jul och tidsbestämma dem så jag har ett schema? Kan vara en bra idé!
Nåväl, igår fick jag helt oförhappandes tag i jättefina julgardiner till köket, på loppis. 4 st gardiner för 110 kr. Jag köpte dem på vinst och förlust och efter lite modifiering så hänger nu 3 st av dem i köket. Den fjärde vet jag inte riktigt vad jag ska göra av men det löser sig. Jag har försökt lägga upp bilder här på dem men det går inte riktigt.
En annan händelse i mitt liv sedan sist är att mamma och pappa var här på besök. Mikael har ju bytt rum och lämnat sin säng i gamla rummet. Den behövde en bäddmadrass. Jag hittade en wellpuremadrass i rätt storlek på JYSK i deras webbshop. Jag beställde den och höll tummarna för att den skulle komma vilket den gjorde samma dag som mamma och pappa anlände. I helgen har jag bytt säng. Jag har tagit upp min säng och tagit ner Mikaels med nya madrassen till mitt rum och i natt har jag och Martin premiärsovit på den. Jag tror inte jag kommer att ångra mig!
När mamma och pappa var här fick vi mycket gjort. Det blev tre vändor till tippen med grejer som hade tjänat ut. Det är skönt att få undan. Det går bättre att andas. I och med att jag nu har ett jättefint och stort rum över så har jag bestämt att göra sällskapsrum av det. Min gamla säng står där visserligen men det gör inte så mycket. Det står en gammal soffgrupp där också men det vete väl fåglarna om inte den ska in i mitt vardagsrum så kan jag slänga bort den soffgrupp som står där. Den är 30 år gammal och har också tjänat ut. Visserligen säger min yngsta son att han vill ha den soffan, den som står i Mikaels gamla rum, när han flyttar men jag kan inte hålla på att härbärgera en massa möbler åt mina outflyttade barn. Vill han ha den när han flyttar så får han väl ta den och så får jag anledning att köpa mig en ny, då.
Förändringens vind blåser. Jag går spännande tider till mötes.

Ack, så grå...

November är här och gråare får man leta efter. Jag känner mig också ganska grå om jag ska vara ärlig. Tiden bara går och vad gör jag åt det? Gör varje dag något positivt. Så försöker jag leva men ibland lyckas jag inte. Jag hade samtal med min chef när jag var som mest grå och fick i uppgift att skriva en lista på vad som fick mig att känna mig så. När jag satte mig och funderade så kom jag fram till att min gråhet i grunden inte beror på något på jobbet. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar. Men det blir bara nytt, nytt, nytt runt-i-kring-arbete hela tiden utan att det gamla har hunnit få sätta sig ordentligt. Å så kommer det förbättringsförslag på hur man kan göra och så implementerar man det och då är någon annan missnöjd och kommer med ett nytt förbättringsförslag och så implementerar men det och då är det en tredje part som blir missnöjd och lägger ett nytt förbättringsförslag. Då kan det, om man har tur, komma en ny medarbetare som inte var med från början och lägga ett nytt förbättringsförslag som går ut på att vi är tillbaka på ruta ett. Så har vi rört om i grytan, det både syns på papper och känns i kroppen som att vi har gjort jättemycket men i själva verket har vi inte kommit någon vart. Det senaste påhittet är att vi ska börja tidsplanera oss. Vi ska tidsplanera 7 av våra 8 timmars arbetsdag. Vi får se hur det går. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan första sjukskrivningen på grund av stress kommer. Nåväl, det finns ett gammalt polskt ordspråk som lyder "om du rör om i en gödselstack så börjar den lukta". Det är precis vad jag har gjort. Då har jag två val. Antingen slutar jag röra om och låter lukten lägga sig eller så löper jag linan ut och går till botten med problemen.

Söndag, igen!

Veckan har tre namngivna dagar. Först är det måndag. Sedan är det någon dag till så är vi framme vid fredag och sedan är det söndag. Tisdag, onsdag och torsdag flyter liksom ihop och blir till en grå sörja i min hjärna. Varför är det så? Jag vill leva alla dagar!
Annars så går väldigt mycket min väg just nu. Jag önskade mig att någon skulle ta hand om mina äpplen som låg på gräsmattan. Redan på måndagen hörde en kvinna av sig och erbjöd sig. Hon hade visst plockat min frukt för två år sedan men det hade jag glömt bort. Jag bokade en visning av nya MK-produkter till torsdagen och den dagen bara flöt allt på. Dessutom gick jag inte lottlös därifrån heller. Dessutom meddelade en kollega jag hade med som gäst till MK-möte för två veckor sedan att hon var sugen på att bli konsult. Ja, vad säger man. "Det går bra nu!"
Igår åkte vi ut till Hanna och Magnus. Nora sov när vi kom. Felicia var jättetrött och somnade efter en stund i min famn. Vi åt äppelpaj och vaniljsås. Jag har ju fått ett väldigt gott recept på paj av Linas Matkasse så det har jag gjort flera gånger nu när det är äppelsäsong. Men nu är det faktiskt bara ruttna äpplen kvar på min gräsmatta så nu dröjer det nog till nästa gång.
Jag har ju länge funderat på hur jag ska göra med min myckna arbetstid, om jag ska försöka få ledigt en dag i veckan och se om jag dels kan få till lite mer MK-jobb men också att jag ska få lite mer ork. I torsdags provade jag att gå hem lite tidigare för att jag skulle iväg på kvällen Å DET gav mig verkligen en AHA-upplevelse. Det kanske är DET jag ska göra istället för att var ledig en hel dag. Det handlar om 45 minuter. Kortar jag min lunch med en kvart så är det bara 30 minuter och det kan jag jobba in de andra dagarna. Rättare sagt, jag jobbar in det de andra dagarna i alla fall. Den tiden hamnar i min tidsbank. Detta måste jag ta upp med min chef. Jag har samtal med henne imorgon.

Jag har köpt...

...en ny luftavfuktare till min tvättstuga. Den gamla sa ju upp sig och efter bara några veckor så insåg jag att jag behövde en ny. Tar det två dagar för tvätten att torka så får man lov att göra något. Detta inhandlades igår och jag blev en lyckligare människa. Vi var till Erika och Alexander med bilbarnstolen som vi visserligen tömde på barn för två veckor sedan men sedan glömde tömma bilen på. Det var kul att träffa dem. Efteråt vandrade jag och Martin omkring i Årsta för att se omgivningarna. Det är ju gamla inbodda områden och jag bara älskar det. Det började med att vi skulle gå och titta på en auktion på Årsta Folkets hus som vi såg skyltar om. Där var ingen auktion men väl en konstutställning som var lite rolig att titta på. Glada amatörer, men ändå. Sedan gick vi in i biblioteksingången och DÄR var det auktion. Konstauktion! Så där blev vi stående ett tag. Sedan gick vi vidare till en Höstsalong, också det konst. Mycket konst men lite pengar. Den kombinationen rimmar dåligt men vi fick lite för själen i alla fall. Titta är gratis! På köpet fick vi en promenad i omgivningarna. Kul!
Idag har jag plockat fallfrukt. det är vansinnigt tungt så jag fick bryta efter fem skottkärror. Ungefär hälften av jobbet är gjort och för att gräsmattan ska kunna bli klippt så måste alla äpplen bort. Slit och släp men det blir bra i slutändan. Kan jag bara ta lite pö om pö så orkar jag. Jag har ju funderat lite hit och dit de senaste åren om hur jag ska göra med mitt hus. Ska jag bo kvar? Om inte, var ska jag bo? Vad vill jag göra med mitt liv? Det kostar både tid och pengar att bo i hus. Som det är nu så har jag ingetdera i något överflöd. Hade jag det skulle valet vara enkelt. Jag skulle bo kvar, tveklöst. Hur får jag då detta. Jo, genom att jobba med Mary Kay. Får jag bara igång den verksamheten så kan jag leva precis det liv jag vill.

Ett måste till...

...är borta från mitt liv, tillfälligt. Herre min Get vad duktig jag har varit idag! I förra veckan kom det en anvisning från kommunen om att jag hade buskar och grenar som stack ut på trottoaren och att jag hade 14 dagar på mig att ta bort dem. Det har jag gjort idag och det tog åtskilliga timmar. Å med anledning av det så har jag nu en kropp som kommer drabbas av träningsvärken from hell lagom till på tisdag. Det var ett rejält träningspass jag fick men det blev fint. Å så fortsatte jag att sortera och slänga när jag ändå var i gång. Den här gången var det matkällaren, som inte går att ha som matkällare därför att det är för varmt i den, som fick bli mitt offer. Jag röjde och rensade till det inte fanns någon plats kvar i soptunnan. Resten får jag ta när den är tömd. Jag måste frigöra utrymme så jag kan sortera in nya saker. Min äldste son har varit högst delaktig i den senaste veckans aktiviteter. Han fällde ett uttalande igår om det här med sakernas tillstånd. Han sa: "Det är när saker står på fel ställe som det ser stökigt ut". Vuxenpoäng på den!

Livet de lux, 180 km/h!

Det är mycke' nu! För mycket. Dessutom sover jag för lite. Kombon hektiskt liv - sova lite, håller inte i längden. Jag vill inget annat än att ta det lugnt, ändå måste jag jobba på. Jag vill inte ha några utmaningar just nu. Det är tillräckligt som det är med att bara leva.
Helgen efter Göteborg åkte vi till Ulricehamn och hade höstträff med 2CV-gänget. Det var kul! Men jag sov väldigt illa. Jag liftade som vanligt med Anders hem. Han passerar ju ändå där jag bor. Helgen efter var det valspurt och vi åkte in till Stockholm för att se på hysterin. Sedan åkte vi hem till Erikas och Alexanders nya lägenhet i Årsta. Den var fin men det krävs väl lite handpåläggning innan det är helt klart. Helgen efter det gifte sig Erika och Alexander i Mörkö kyrka. Härligt! De var så fina! Jag fick vara barnvakt åt lilla Lova. Den unga damen är ju fruktansvärt mammig så jag var beredd på kamp. Men det gick över förväntan bra. Jag hade hela huset fullt i folk som sov på madrasser lite varstans. Det blev trångt men det var tills lika kul. Den veckan som har varit nu har jag flyttat ut från lilla studion i Södertälje. Vi ska inte ha den längre nu och det var dags att packa ihop. Sorgligt men livet går vidare. Jag har trivts väldigt bra i den lilla lokalen men nu har jag låst dörren för sista gången.
Jag är trött, trött, trött. Det enda jag egentligen vill är att i lugn och ro få ordning på mitt liv. Städa ut det gamla så jag orkar välkomna det nya, städa ut så jag kan ta ny luft i lungorna. Ge mig lite andrum!

Göteborg tur och retur!

Jag kom iväg till Göteborg. Allt gick bra till vi kom till Alingsås. Där var en nedriven kontaktledning så där fick vi stå. Det slutade med taxi därifrån till Scandinavium. Vi kom försent. Tänk om SJ hade kunnat ge oss infon att det skulle dröja över en timme att komma vidare redan från början. Då hade vi kunnat ta ett beslut som gjort att vi hade hunnit dit i tid.
Hur som helst så var seminariet fantastiskt! Glitter, glamour, glädje, positiv energi och dörröppnare till drömmar. Jag hade ju bokat ett lite större rum så vi skulle kunna bo fler och därmed få ner rumspriset per person. Vi fick också ett stort rum men det var väl tur att vi inte var mer än tre för den ena sängen var i smalaste laget för att dela med en person man normalt inte delar säng med.
Igår när jag kom hem var jag full av iver att sätta igång och jobba och såg verkligen fram emot det. När jag vaknade i morse kändes det inte alls lika självklart att jag skulle jobba just idag. Det blir lätt lite väl intensivt när man är på sådana här event. Det är kul men medaljens baksida är att när det är över så blir man fruktansvärt trött. Jag fick ägna mig åt att vila istället. Imorgon är det MK-möte så det ordnar sig nog. Det blir en tidig kväll ikväll.

Förortssafari och panik

Livet är hektiskt. Det går ungefär i 180. En minnesstund för arbetskamraten Elisabet fick tiden att stanna upp lite. Det var inte förrän jag satt där som jag riktigt tog in att hon inte längre är med oss. Man ska inte vänta med att göra saker för rätt som det är så är det försent. Till helgen är det MK-seminarium i Göteborg. För att underlätta ankomsten så har snälla Zandra tagit med sig min biljett och ska checka in åt mig. Hon är redan på plats. Igår åkte jag till henne med biljetten. Sedan skulle jag vidare till Tumba för att leverera produkter OCH få mina bryn fixade. Jag skulle få en halvtimme över mellan leverans och ögonbrynsfix och funderade på vad jag skulle göra under den tiden. Det behövde jag inte oroa mig för skulle det visa sig. När jag hade lämnat Zandra gick jag till busshållplatsen i Salem. Bussen kom och jag klev på. Efter en stund kom vi fram till en vägskylt där det stod Tumba och en pil till höger. Bussen svängde vänster! Då började jag fundera på vilken buss jag satt på. Det stod Tumba på den, det var jag alldeles säker på. Å till Tumba kom jag också, så småningom. Först skulle vi åka runt lite i förorterna i Botkyrka. Det tog 40 minuter innan jag var framme. Då hade min kund Sussie hunnit åka och jag höll nästan på att komma försent till Jenna som skulle fixa ögonbrynen. Allt slutade bra. Jag hann med tåget hem som jag ville åka med.
Jag packade om min handväska när jag kom hem. Lyfte ur och i lite olika saker. Idag när jag slutade jobbet var planen att jag skulle först gå till frissan och klippa mig och sedan gå till HM och handla en ärmlös blus att ha under MK-kavajen. På väg till frissan upptäckte jag att jag inte visste var plånboken var någonstans. I min väska där den borde ha varit var den i alla fall inte. Köksbordet var mitt hetaste tips. Jag frågade min frisör om hon kunde klippa mig på kredit vilket gick bra. Hon känner ju mig vid det här laget. Något HM kunde jag ju däremot inte handla på. Jag kan väl tillägga att jag inte ens försökte. När jag sedan kom hem och upptäckte att plånboken inte alls låg på köksbordet fick jag panik. Jag hann tänka elaka tankar om en kille som stötte till mig igår på perrongen. Jag tänkte också att det ju skulle vara typiskt om jag blivit bestulen just nu när jag äntligen har lite pengar på kontot. Men inga pengar fattades då jag gick in och kontrollerade. Jaha, hur skulle jag lösa detta? Ingen plånbok, inget VISA-kort, ingen legitimation och en resa till Göteborg över helgen. Efter lite extra funderande gick jag så ner i källaren för att leta i min MK-hylla där jag igårkväll hade lagt upp några sminkväskor och där bland dessa små väskor låg min plånbok. Jag är en lycklig människa igen och imorgon åker jag till Göteborg för att bli ännu lyckligare.

Hålla i hatten...

...var det jag skulle göra. Å det ska gudarna veta att jag gör. Men jag är så sjukt imponerad av elektrikern som var här. Efter 20 minuter, i ett hus han aldrig hade varit i förut och utan ett el-schema att gå efter, hade han lokaliserat felet som orsakat att säkringar har brunnit av så fort vi satt i dem. Det var en strömbrytare till en fontänpump som jag aldrig använt som låg på. När den var avstängd så fungerade allt som det skulle. Fenomenalt! Sedan, när han ändå höll på, fick han ta bort manöverpanelen till takvärmen jag inte använder i vardagsrummet. Det var poppis att installera takvärme för sisådär en 40 år sedan. Jag stängde av den direkt jag hade installerat bergvärme. Golvvärme är väl en sak men takvärme är bara idioti. Den här elektrikern jobbade snabbt och effektivt. Han ska få komma hit fler gånger.
Jag var till tandläkaren och fick äntligen min tand som gick sönder i mitten av juli lagad. Sånt kostar pengar. Det är aldrig billigt att gå till tandläkaren. Den här gången räckte det med en tusenlapp.
Å så fyllde Lova 1 år. Hon fick en alldeles egen tårtbit att äta alldeles på egen hand. Av hennes mormor och mormors fästman fick hon en liten resväska som hon kan packa saker i när hon ska till mormor och hälsa på.
Igår stod jag på Curves Tumba och visade mina Mary Kay-produkter. Det var fantastiskt kul! Men det mest överraskande var att det såg så fantastiskt kul ut att träna där. Måste ta mig en funderare på om jag ska börja göra det eller inte. Det kostar också pengar men jag kanske kan nätverka samtidigt. Å då kan det ju bli riktigt bra.
Håll i hatten var det ja. Till helgen som kommer är det MK-seminariet i Göteborg. Helgen efter det är det 2CV höstmöte i Ulricehamn. Helgen efter det är det Erikas och Alexanders bröllop. Då ska jag visst vara barnvakt åt lilla Lova. Fram tills dess har jag visst lovat mig själv att genomföra en "perfect start" som det heter (boka 8 klasser och håll minst 5 av dem inom 2 veckor). Just nu orkar jag inte ens sammanställa gårdagen. Det blir en tidig kväll ikväll.

Veckan i korthet!

Måndag: Trevligt MK-möte. Det var kul att träffa alla.
Tisdag: Erika, Alexander och Lova bjuder över sig på middag. Jag får möjlighet att äntligen lämna över Alexanders 30-årspresent.
Onsdag: Hannas födelsedag. Pga rådande omständigheter firar hon i stillhet. Jag åker dit och är barnvakt på kvällen när hon och Magnus är på föräldramöte.
Torsdag: Martin kommer. Alltid kärt återseende. Får ett sms av min syster som föranleder viss panik men det visar sig vara en missuppfattning.
Fredag: Blir glad när jag får höra att jag ska ha samma typ av arbetsuppgifter även nästa vecka. Jag ligger efter och det är skönt att inte behöva "lämna skit" efter sig. En elektriker ringer på kvällen och erbjuder sig att titta över elfelet i mitt hus. Äntligen!
Lördag: Ylva och Kjell kommer. Likaså tvillingarna som ska sova kvar här över natten medan deras mamma och pappa har en liten middag hemma. Ylva ska på "kändisfest" i Järna av alla ställen. Kjell fyller år på söndag och jag och Martin har i hemlighet sett till så han ska få en present av oss. Jag tror inte han ens tror att jag vet att han fyller år. Kul!
Söndag: Vi sjunger för Kjell på morgonen. Tvillingarna är väldigt rara. Jag har äkta mormorstatus hos dem. Jag röjer i pannrummet, tvättstugan och garaget tillsammans med Mikael för att bringa väg för elektrikern som kommer imorgon.
Veckorna flyger fram. Livet består av kaos. Det snurrar fort. Ibland för fort. Det gäller att hålla i hatten och hänga med.

Första veckan efter...

...semestern gick bra att jobba. På tisdagen fick jag ett dramatiskt samtal från Hanna. Hon grät i telefonen så jag inte hörde vad hon sa. Till slut lyckades hon hulka ur sig att Magnus farbror och tillslika arbetskamrat Benke var död. Arbetsplatsolycka fick jag veta senare. El är inte att leka med. Tvillingarna hamnade hos mig den kvällen så deras mamma och pappa fick tid till att sansa sig. Vi lekte och hade kul, var till lekparken och på en liten shoppingtur till ICA på kvällen och köpte nappar. Det fanns bara en napp med i packningen så det var ju helt enkelt tvunget att åtgärdas.
På fredag fick jag nästa tråkiga besked. En fd arbetskamrat hade avlidit av sin cancer. Man kan väl säga att dessa två besked slog undan fötterna lite på mig. Jag var tvungen att bara få vara ett tag. Det är i sådana stunder man blir stilla och måste tänka. I går, lördag var Martin och jag ut till Artipelag. Vilket ställe! Utanför Gustavsberg ligger det, vid vattnet. Å det är inte bara en konsthall. Det är otroligt härliga omgivningar runt omkring också med fina stigar att gå på. Vi fick en heldag där ute. Det är läkande för själen att vistas i sådana miljöer. 
Annat som hänt i min värd är bla att min luftavfuktare har gett upp. Den har gått konstant ända sedan jag köpte den i augusti 2010 och nu låter det som att den håller på och skär ihop. Tack för trogen tjänst! I samma veva löpte badrumsfläkten i källaren amok och vägrade stänga av sig. Jag tror att det har ett samband. Något dygn efter att jag hade slagit på luftavfuktaren märkte jag att jag hade en mycket bättre luft i källaren. Nu när den inte fungerar längre så är det helt enkelt fuktigare luft och därav går aldrig luftfuktigheten ner under den nivå som badrumsfläkten är inställd på. Nu har jag med hjälp av Martin ställt upp känsligheten på badrumsfläkten och vips så slog den av sig.    
Imorgon är det vardag igen och start för Mary Kay-mötena. Nu ska vi inte vara på Gullmarsplan längre utan på Norr Mälarstrand. Det ska bli kul att se nya lokalen.    
På eftermiddagen idag har jag varit och veckohandlat. Mikael gjorde, med viss ledning, matsedel och jag skrev upp vad som behövdes och handlade. Förr när barnen var mindre hade jag inte råd att handla ekologiska varor. Det handlade om att få mat på bordet överhuvudtaget. Jag drömde om en tid då jag kunde plocka närodlat och ekologiskt i varukorgen. Nu har den tiden kommit. Sakta men säkert har jag bytt ut den ena varan efter den andra. Bananer och kaffe är sådana saker som jag länge har prioriterat framför samma varor odlade på traditionellt vis med farliga bekämpningsmedel. Sedan kom mjöl in på inköpslistan av ekologiska varor. Nu idag när jag handlade, förra veckan också, så handlade jag i första hand ekologiskt. Varför då? Jo, dels tycker jag att prisskillnaden på ekologiskt och traditionellt odlade varor många gånger visserligen fortfarande är dyrare men prisgapet är i alla fall mindre nu än förr, känns det som. Dessutom märker jag på mig själv att jag har större respekt för en vara som är lite dyrare och ser därför till att den blir uppäten. Skillnaden i pengar över en längre tid borde på det viset bli marginellt och så får jag äta bra mat på kuppen.

Det var gräsligt...

...tidigt att stiga upp i morse när klockan ringde (kl 05:00). Det kändes verkligen som mitt i natten. Jag lyckades ta mig ur sängen och sedan iväg till jobbet. Det var fler än jag som kom tillbaka från semestern. Det var kul att träffa alla och höra vad de gjort på sin semester. Sedan kunde jag i lugn och ro logga in på datorn och ta mig an dagens uppgifter. Jag kan inte påstå att jag har jobbat ihjäl mig men jag har inte heller varit sysslolös. Det är fortsatt varmt. Att det är så här varmt i någon vecka och sedan blir mer normala temperaturer är jag van vid. Det är inget konstigt Men att det är ett sådant här ihållande  högtryck som parkerat sig just där jag befinner mig och så länge som det nu har hållit på, det är mer ovanligt. Jag kan inte minnas att jag varit med om det någonsin förut. Globala uppvärmingen? Nja, då måste man se över längre tid.
Från det ena till det andra. För några veckor sedan såg jag i "Sommar med Ernst" hur han tillverkade en lampskärm med hjälp av lite fliselin (så stavas det säkert inte men man uttalat det så), lite blad från trädgården, lite lim och ett strykjärn. I Ludvika besökte vi ett par loppisar och jag inhandlade en lampettskärm för att försöka göra något liknande. Jag ville börja smått ifall det här råkade vara en av Ernst många knasidéer som inte går att genomföra om man inte är han. Nu är lampskärmen klar och den blev riktigt bra. Nu saknas bara lampa och sladd så ska den upp på väggen. En annan sak som jag hann med under den sista helgen på semestern var att trä om tvättvindan. Det fanns knappt några linor kvar att hänga tvätten på så jag hade ingenting att förlora. Vips hade jag sparat minst 500 kr. Å för 50 kr i materialkostnad fick jag en ny lampa. Jag har även bantat ner TV-utbudet från det mastigaste till ett vanligt lagompaket vilket gör att jag spar ca 300 kr i månaden. Var ska det här sluta? Jag kanske blir rik på kuppen!?

Ljuvliga semester!

Den 4/7 började jag min semester med en rivstart. Jag åkte direkt från jobbet till Smedjebacken där jag sov en natt för att på morgonen åka med Martin till Munkfors till våra goda vänner från Holland. Där blir man alltid förstklassigt omhändertagen men det var precis vad jag behövde för jag var fullständigt utarbetad. Vi besökte Rottneros trädgårdspark. Där var fantastiskt vackert och jag fick lära mig att den stora herrgården i parken hade stått modell för Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga". Jag fick en väldigt lust att läsa den. När vi kom hem till Smedjebacken igen efter ett par dagar gick jag och Martin ner i källaren till hans bibliotek och där fanns boken. Det är inte någon jätteny utgåva så språket är lite gammeldags vilket gör att det tar lite längre tid att läsa. Jag har hunnit hälften ungefär. Solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi var hemma ett par dagar, gick på 2-årskalas och packade om väskorna. Sedan bar det av upp till Norrbotten till mamma och pappa. Vi hade min svärfar med den här gången. Det var riktigt roligt att ha honom med och få visa honom min barndomsbygd. Vi gjorde lite utflykter och en av dagarna var vi bjudna till Säivis på middag till Martins dotters nyblivna svärföräldrar. Säga vad man vill om den resan men jag tror banne mig jag och Martin gjorde årets goda gärning i och med att vi tog svärfar med oss. Han är ju gammal, ser dåligt och orkar inte gå så långa sträckor i taget. Sedan Maria dog i höstas är han dessutom väldigt ensam. Nu har han nog pratat för resten av året... :-) Å solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi stannade en vecka. Sedan började vi åka hemåt. Vi nattade över hos min syster i Skellefteå. På morgonen gick en kindtand sönder för mig. Det som blev kvar av den var väldigt vasst och jag fick ont i tungan. Jag ringde folktandvården när jag kom till Smedjebacken. Det hade inga tider att ge mig i allmänhet och inte i synnerhet när jag inte hade ont. Tanden slipades ner en aning (av eltandborsten?) och sedan när det slutade haka i tungan hela tiden så tänkte jag inte så mycket på det.
Vi var hemma över helgen i Smedjebacken. På måndagen styrde vi kosan mot Oslo. Vi hade bokat hotellrum i tre nätter. Jag har aldrig varit i Oslo förut och tyckte om staden på en gång. Vi fick ett jättebra rum. Det hade nog kunnat se ut hur som helst för att vara till belåtenhet för det fanns fungerande AC. Det är av största vikt att ha det när det är 30 grader varmt och man ska utforska en storstad. Det är inte alldeles optimalt med sådan värme vid sådana tillfällen men det var ju inte riktigt affärsutbudet vi skulle se. Vi köpte åkkort och åkte ut till Vigelandsparken och sedan åkte vi ut till Kontiki, Ra II och Fram. Det var intressant att se. Samma dag tog vi tunnelbanan upp till Holmenkollen bara för att vi skulle utnyttja åkkortet till max. Där fick jag svindel när jag stod vid läktarplatserna vid hoppbacken. Det stupade så brant så det kändes som att jag skulle tappa balansen. Sedan hängde vi en hel del vid Operan, Akers brygge och Tjyvholmen. Vilken fantastisk arkitektur det är i den stan! Å var man än tittar så finns det någon skulptur att upptäcka. Jag vill bo där! Kanske inte för resten av mitt liv men en tid i alla fall. Så kände jag med New York när jag var där för ett antal år sedan. Å solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi vände åter hemåt. På väg ut ur Norge hörde vi på radion att det kommit ett terrorhot mot Norge och att det skulle vara beväpnade poliser i city och att det skulle vara skärpta gränskontroller. De kontrollerna hade nog inte hunnit komma igång för det var inga spår av några sådana när vi passerade gränsen. Vilken tur vi hade som hade varit där INNAN hotet kom. Vi kom hem till Smedjebacken och stannade där över helgen. I måndags var det så dags att åka hem till Järna igen. Här har det fortsatt vara varmt hela veckan.
Sammanfattningsvis så kan jag inte vara annat än nöjd med den här semestern. Jag önskade mig sol och varmt, sådär riktigt varmt så det bara går att vara i skuggan. Jag älskar det och jag fick det. Det känns helt ok att gå och jobba imorgon.

Så där ja!

Nu kan det här huset få ta emot besök igen. Idag har jag städat. Till och med mitt rum är snyggt. Mitt rum är beläget i källarvåningen. Det är väldigt skönt att sova där för där är alltid svalt. Nackdelen är att man aldrig ser det sådär i förbifarten och så kommer man på att det behöver städas på tidpunkter när det absolut inte passar, som när man ska sova till exempel. Tiden går och dammråttorna växer. Idag gjorde jag ett ryck även nere i källaren. Fantastiskt!
Igår jobbade jag. Så från att inte ha jobbat en endaste liten minut av den beordrade övertiden under maj och juni så brände jag av sammanlagt 18 timmar när det nästan inte fanns någon tid kvar. Det ska väl bli lite klirr i kassan i julilönen ändå. De senaste lönekuverten har innehållit väldigt trevliga summor så det kan det gärna få fortsätta med.
Avslutningsvis ett citat av Lars Kranz, min favoritträdgårdsmästare: "I de där små fröerna bor det något som man ännu inte har upplevt".

Lita på livsprocessen!

Ja, jag är nästan frisk. Det är bara lite hosta kvar nu och den får jag nog dras med ett tag. Det brukar man få göra vid sommarförkylningar. Nåväl, jag kom tillbaka till jobbet och befinner mig nu i slutet av upplärningsfasen för en av våra sommarjobbare. Det har väl inte varit det mest gynnsamma för min hosta att behöva prata hela tiden, vilket jag gör när jag håller på och lär någon. Men det får gå.


När man är sjuk på det vis som jag har varit hinner man tänka väldigt mycket. Det jag har tänkt allra mest är på hur livet ser ut och hur jag vill att det ska vara. Ju längre tiden går känner jag att det inte är på mitt nuvarande jobb jag ska vara. Det är minst 15 kanske 20 år till jag får gå i pension. Stannar jag där jag är nu så kommer ingenting att hända, jag stannar i utvecklingen, jag kommer aldrig vara nöjd med min lön och jag kommer slitas ut i förtid av den myckna mentala arbetsbördan. Jag har aldrig förr känt så stor lust att kasta loss från ett jobb utan att ha en annan anställning som tar vid. Jag nämnde detta för en av mina kollegor. Hennes svar blev "du måste lita på livsprocessen". Hon menade att allt ordnar sig om man i djupet av sitt hjärta vill något och följer den viljan. Lagen om attraktionskraften med andra ord. Det man fokuserar på får man mer av. Jag ska bara försöka hitta den där tilliten någonstans.

Hur kan man...

...vara så trött? Å varför är jag inte friskare än jag är. Nu ska jag inte klaga så himla mycket. Jag är friskare men inte helt bra och jag är fruktansvärt trött. Dålig kondition? Ja, man tappar allt vad kondis heter när man inte gör någonting på ett par veckor. Nu börjar jag i alla fall känna mig rastlös och det är ett gott tecken på tillfrisknande. Antibiotikakuren är officiellt slut. Jag skulle äta den i 7 dagar. Igår hade dessa dagar passerat. Det fanns 9 tabletter kvar och jag var fortfarande inte tillfredställande frisk så jag beslöt alldeles på egen hand att fortsätta med tabletterna till dessa är helt slut. Förr åt man alltid antibiotika i 10 dagar. Att man minskat till 7 nu kan väl bero på att man upptäckt att de sista dagarna är i princip onödiga att medicinera för de flesta och så minskar man både omloppet av antibiotika och besväret att komma ihåg medicinen för den friska patienten. Jag är alltså inte helt frisk ännu och fortsätter därför. Men jag fick skippa Åland. Jag skulle ha åkt dit igår och firat Gransträff med nordiska 2CV-fantaster. Jag trodde helt enkelt inte att det skulle vara bra att sova i tält för mig. Jag ska bli frisk nu och då får man agera klokt.

Sveriges sjukvård 2014!

Jag beslöt mig för att stanna hemma från jobbet. Ringde vårdcentralen för att få tag på Dr Carl för att få honom att skriva ett sjukintyg till mig. Då visade det sig att han inte jobbade där den här veckan. Alltså fick jag beställa en ny tid vilket kostade mig ytterligare 200 kr som alltså ska betalas med min redan reducerade lön. Landstinget inte bara bollar med sin personal utan även med dem som behöver deras tjänster. Ok, det blev lärpengar för mig. Hädanefter vill jag ha med mig ett läkarintyg hem redan vid första besöket om det finns en minsta misstanke om att jag behöver ett sådant. Alternativt ska jag ha skriftligt på att jag inte ska behöva betala för ett läkarbesök till. Men när man är sjuk orkar man inte deala om sånt så jag tog tiden, betalade, kom in 35 minuter efter utsatt tid och fick mitt intyg. Dr Rafina tyckte inte ens att hon behövde undersköka mig. "Det syns att du är sjuk" sa hon. Klok kvinna!

Efter 3 dygn...

...med antibiotika känner jag mig visserligen lite piggare men inte alls särskilt frisk. Bör man gå till jobbet om man fortfarande stoppar i sig minst två gram Alvedon per dag? Nja, skulle det vara någon annan som frågade hur den skulle göra skulle jag utan tvekan råda den personen till att vara hemma. Varför är jag strängare mot mig själv? En ganska vanlig åkomma tror jag. Om jag inte är dramatiskt mycket bättre imorgon så stannar jag hemma ännu en dag och försöker få tag på Dr Carl så han får skriva ett intyg till mig.

Rent mentalt ser...

...jag ljuset i tunneln. Natten till igår förvärrades mina symptom med huvudvärk och ont över halva ansiktet. Lägg sedan till att min kroppsliga termostat var mer än lovligt hysterisk och ni förstår nog att jag inte sov nästan någonting. Jag vred och vände på mig. Det var ömsom för varmt och ömsom för kallt. Jag svettades och jag frös om vartannat. På morgonen såg jag till att få en till på vårdcentralen. Jag fick träffa dr Carl, en ung, ambitiös och förtroendeingivande AT-läkare som verkligen hade sinne för hur man bemöter människor. Det är så roligt med dessa AT-läkare. De är som regel väldigt sugna på att komma ut i arbetslivet och göra nytta. Det går väldigt grundligt tillväga och sparar inte på krutet. Framför allt har de inte hunnit bli blasé på alla som kommer med små och vanliga åkommor utan även dessa får känna sig sedda. Man är någon som tas på allvar fastän man inte kommer in i ett livshotande tillstånd.


Men det är dyrt att vara sjuk. Inte nog med att det kostar pengar att få träffa en läkare så ska man även lösa ut medicinen man får sig ordinerad. Detta ska man alltså betala med en lön som redan är reducerad därför att man har frånvaro från jobbet. Ok, det finns högkostnadsskydd om man är sjuk ofta och tur är väl det men även ett enstaka sjukbesök (inkl medicin) kan svida i plånboken om det är fel månad och det finns många munnar att mätta hemma. För egen del är den tiden förbi men det är verklighet för så många andra.

Dyngförkylning, vik hädan!

Av rubriken att döma så förstår nog de flesta att jag drabbats av en förkylning som är av minst tredje graden. Inte jättehög feber men totalt sänkt och hela huvudet impregnerat med snor, på insidan vill säga. På utsidan känns det bara inkapslat. Det är femte dagen och jag är rejält less. Den här bloggen ska ju handla om positivt tänkande, att hitta guldkornen i det lilla. Jag måste erkänna att det är svårt i det läge jag befinner mig nu. Kanske måste vi ha sådana här stunder för att kunna uppskatta det oansenliga i vardagen, det där självklara som vi sällan tänker på eller ens lägger märke till. Jag har i alla fall fått mycket tid till att fundera de här senaste dagarna. När det enda man kan göra är att ligga på soffan och blunda, för det är vad jag har gjort, då hinner man långt i tankarna.

Jag har verkligen...

...undrat varför jag hade den där lyxkänslan när jag var ledig. Jag bara städade och gjorde tråksaker. Ändå var det så otroligt skönt. Det jag har kommit fram till är att det måste ha att göra med tid. Jag fick loss en massa tid jag inte hade haft om jag hade jobbat och hade helt plötsligt tid för att göra de där sakerna, i min takt. Å så hade jag tid att göra det ordentligt. I största allmänhet så deltar vi i det här stressiga samhället av bara farten. Till och med när vi är lediga, dvs inte är på jobbet, är vi jämt på väg någon annanstans. Att bara vara i nuet existerar inte. Visst är det kul med fart och fläkt men vi behöver också den där stunden av stillhet när det inte händer ett endaste något för att må bra.


Ju mer jag tänker på hur mitt liv ter sig desto mer fundersam blir jag om det här verkligen är rätt. Hur vill jag ha det? Hur vill jag leva? Jag är faktiskt ganska klar över det, när jag tänker efter så vet jag ju. Jag ska bara få till en plan över hur jag ska gå till väga för att kunna åstadkomma det.

Jag är sååå...

...nöjd!!! Jag har fått så mycket gjort dessa få dagar jag varit ledig. Det känns som om det var evigheter sedan jag gick till jobbet men imorgonbitti är det dags, för tre dagar. Sedan är det ledigt i fem igen. Hurra! Jag behövde den här ledigheten. Att bara få skrota på här hemma. Deklarationen med tillhörande papper är inlämnat till revisorn (nästa år ska jag inte vara ute i sista sekunden), jag har städat (det är jättefint överallt utom källaren som fortfarande är kvar), jag har krattat och städat i trädgården också och klippt gräsmattan. Jag hann till banken också och äntligen kan jag säga bye bye till CSN. Jag ska aldrig mer ha med dem att göra. Å så gick duschrumsfläkten sönder. Eller sönder och sönder. Den vägrade att stänga av sig. Det var väl ingen panik men en ny behövdes och det hittade min kära fästman på Biltema. Trevlig och hjälpsam som han är så hjälpte han mig att installera den också. Jag är som sagt mycket nöjd med denna ledighet. Å så gick jag över till sommartid igår för då ställde jag fram trädgårdsmöblerna. Mina tomatplantor som bor i vardagsrummet har fått komma ut om morgnarna och in igen på kvällarna. Vi får väl se hur det blir med det nu när jag ska jobba. Jag vågar inte plantera ut dem eller låta de stå hela natten ute. Det är trots allt bara april än och än kan det bli kyla både på dagar och nätter.


För övrigt funderar jag som bäst på hur jag ska lösa en delikat fråga. Det finns många vägar att gå och min natur är ju av det lite försiktigare slaget. Därför vågar jag inte riktigt ta det stora språnget, än, trots att jag vet att det skulle generera en hel rad bra förändringar i mitt liv. Jag letar efter en lösning där jag kan förändra lite i taget. Det kommer att ta längre tid men ge mig mer trygghet längs vägen.

Det är verkligen...

...uselt av mig att inte uppdatera er med mitt liv och vad som händer i det. Men så blir det ibland. Ge er till tåls för "plötsligt händer det" som nu till exempel.


Från försmak på våren har vi nu så gott som full sommar dessa dagar i slutet av april. Det är verkligen jättehärligt. För ca två månader sedan skickade min chef ut en påminnelse om att ansöka om ledigt i påsk om vi ville ha det. Jag var som vanligt ganska sent ute men hade egentligen inga aktiviteter inbokade så jag lät chefen välja om jag skulle vara ledig före eller efter påsk. Hon valde efter så nu har jag några dagars semester som jag bara ska njuta av.


Påsken påbörjades i Järna. Vi åkte till Hanna på långfredagen och tittade till dem. Vilken härlig tillvaro de har! Hönsen strövar fritt på tomten liksom Putte-hunden och barnen är mitt i allt ihop. Kan det bli mer harmoniskt? På lördag åkte vi in till Stockholm och flanerade än en gång. Jag hade helt fel skor på mig vilket resulterade i mycket onda fötter innan vi var hemma. Vill man vara fin så får man lida pin, som det heter. På söndag åkte vi till Rommetravet och spelade på hästar. Inte en enda krona drog jag in på banspelet. Det har aldrig hänt förr. Det märks verkligen att jag inte ägnat mig åt några travanalyser den senaste tiden. Däremot fick vi in två stycken 5:or på V75 á 131 kr. Dessa pengar åkte vi till MAX och "festade" upp. Igår tog vi det bara lugnt. En tur in till Ludvika och svärfar. Han är betydligt piggare men inte riktigt sitt gamla jag än. Därefter blev det en cykeltur på dryga milen. Idag har jag åkt hem från Smedjebacken. Det är lika trist som vanligt men jag har massor att ta tag i här hemma.


Till sist, för någon månad sedan köpte jag en vacker rosa tyginklädd skrivbok. Jag kan bara inte bestämma mig för vad jag ska skriva i den. "Mina bästa recept" låter så tråkigt. "Viktiga milstolpar", då blir det nog inte så mycket skrivet. Kanske jag helt enkelt skulle fylla den med det kaxiga innehållet om "Vägen till min första miljon"?

Försmak på våren!

Det är verkligen härligt! Vi åkte in till Stockholm igår och flanerade lite. Jag förslog att vi skulle utforska Kungsholmen istället för Vasastan och Östermalm som vi brukar. Det blåste men de var skönt i luften. Vi började på Fridhemsplan och arbetade oss sedan mot Kungsbron och över den. Gick Drottninggatan norrut i hopp om att hitta ett café med några lediga stolar. Vi hittade ett Bäckerei, ett tyskt café/bageri men influenser från 40-talet. Det var kul! De flesta som handlade tog med sig sina bakverk så det var bara vi och två till där. Lugnt och skönt! Sedan fortsatte vi och vi hittade butiken BoConcept.com, en dansk möbeldesignbutik. Jag föll pladask för ett köksbord. Iläggskivan ligger i, under bordet så det är väldans enkelt att snabbt göra det större. Ett sådant behöver jag. Det kostar 11 000 kr så jag får spara lite. Jag har inte glömt kökslampan jag hittade i vintras för 2000 kr. Den känns överkomlig i jämförelse. Men jag behöver verkligen ett nytt köksbord. Det jag har har jag haft sedan jag flyttade hemmifrån när jag var 18 år. Det är 32 år sedan. Vi kan väl vara överens om att det är avskrivet nu.


När vi nu ändå pratar pengar så kan vi väl fortsätta med det. Jag hade lönesamtal i fredags. Att jag blev nöjd är väl en lätt överdrift men förslaget till ny lön var ändå inte tillräckligt dåligt för att sätta igång min kreativitet. Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt.


Å för er som undrar, dopet av lilla Lova gick galant. Hon skötte sig utmärkt (hur skulle hon ha kunnat gjort annat?) och mina andra barnbarn Nora och Felicia skötte sig exemplariskt som publik. Vilken underbar familj jag har! Å vad lyckligt lottad jag är som får ha dem nära mig!

Det hade inte...

...lugnat ner sig alls. I förra veckan fick jag av Telia reda på att ett kontantkort registrerats i mitt namn. Det underliga var att Telia inte kunde ta bort registreringen, bara göra den hemlig så inga sökningar skulle ge någon resultat. Jag pratade med polisen igen och bad dem skicka originalanmälan till mig. Den har jag inte fått och jag behöver den för att kunna spärra mig på bla UC. Det här suger verkligen musten ur mig! Då ska man ha för ögonen att det här ändå är ett indirekt brott som jag är utsatt för. Hur ska det då inte kännas för sk "riktiga" brottsoffer. Huga, vill inte tänka på det. Kära Gud låt mig aldrig bli det. Det räcker som det är nu.


När vi ändå pratar pengar så var jag på banken och pratade lån. Jag vill baka in mitt CSN-lån i bolånet. Det verkar gå vägen. Jag kommer få mer pengar i plånboken. Det känns skönt.


Annars så består livet mest nu om förberedelse inför lilla Lovas dop imorgon. Mamma och jag har bakat och bakat. Mest mamma men jag har bakat lite idag i alla fall. Å inför mammas och pappas ankomst fick jag äntligen tummen ur med städning. Jag har inte städat sedan innan jul. Det var rejält skitigt här. Jag vill aldrig mer ha det så. Nu är det fint igen. Då känner jag att jag får tid till att göra annat. Det är härligt!

Det verkar ha...

...lugnat ner sig med låneansökningarna nu. Jag har inte fått en enda beviljad låneansökan som jag själv inte ansökt om denna vecka. Det kanske är över nu, med betoning på kanske. Det enda som väl skulle kunna återstå är väl om någon obetänksam handlare har beviljat kredit och jag får påminnelser om betalningar som jag inte gjort mig skyldig till. Det återstår att se.


Jag är mol alena i huset. Äldste sonen är på sk bildningsresa i Turkiet. Ja, det stod så i foldern där erbjudandet om resan fanns. Det var billigt och han och fyra andra grabbar nappade. Nu åker de omkring i buss i Turkiet och tittar på sevärdheter. Jag hoppas de har trevligt.


I och med att jag är alldeles ensam så styr jag min tid själv och kan verkligen göra vad jag vill. Jag vet att jag kommer ha svårt att laga ordentlig mat. Jag vet att det är lätt att bli sittande vid tv:n eller datorn och att jag inte får någonting gjort. Det blir ett slags vakuum i mitt liv när jag helt plötsligt inte har någon familjemedlem hemma. Livet blir inte på riktigt hel enkelt.


Igår hade jag och Martin, som i vanlig ordning varit här över helgen, planerat att gå på Vårsalongen och efter det ta en lagom långsam promenad från Djurgården till Gamla Stan där vi hade bokat bord på Stortorgskällaren till kl 17. Nu blev det inte riktigt så. Vi blev försenade så vi struntade i Vårsalongen och steg av på Stockholm Södra och tog en promenad i långsam takt mot Gamla Stan från andra hållet istället. Vi hade en underbar eftermiddag och kväll. Vi kom till Stortorgskällaren och det visade sig vara ett smart drag att boka bord så tidigt. Vi kunde äta i lugn och ro och så gott som i fred. Underbar mat! När vi sedan gick så var det full rusch. Folk fick till och med vända i dörren för det var fullbokat. Sedan gick vi i sakta mak till Södra stationen igen och tog tåget hem. Varför slog vi på så stort då? Jo, vi firade våra första sju år som förlovade. Det har varit fina år och vi har upplevt så mycket. Må de nästkommande sju åren bli lika fina och innehållsrika!

Stulna personuppgifter :-(

Jag fick ett brev från ett kreditgivningsbolag. Eftersom jag inte ansökt om något lån betraktade jag det som ett reklamutskick där man erbjuder sig att låna mig pengar till hög ränta och tänkte därför slänga brevet i pappersinsamlingen oöppnat. Tur som var så sprättade jag kuvertet och där låg till min förvåning en beviljad låneansökan på 6000 kr. Mitt namn, mitt personnummer, min adress men en e-postadress och ett telefonnummer som inte var mitt samt ett kontonummer i en bank som inte heller var min. Klockan var för mycket för att jag skulle kunna ringa företaget så jag skrev ett mail istället för att få reda på vad som hände och tala om att jag inte ville låna några pengar av dem. Dagen efter ringde jag och bolaget hade redan pga mitt mail hunnit registrera ärendet som ett misstänkt bedrägeri. Man uppmanade mig att polisanmäla händelsen och bad mig även hålla koll på posten eftersom sådana här personer ofta ansöker på flera olika ställen samtidigt. Då började jag gå igenom vad som kommit till mig de senaste dagarna inte bara brevledes utan även som e-post och sms. Jag ringde polisen som tog min anmälan. När jag kom hem från jobbet låg ytterligare en beviljad låneansökan i brevlådan. Jag har störredelen av den gångna arbetsveckan ägnat timmar åt att ringa kreditgivningsbolag, bolag som ger information som kreditupplysning, bolad som ger sms-lån och sådana som gör det möjligt för folk att handla både i butiker och på nätet för pengar de inte har. På samtliga ställen har jag blivit mycket vänligt bemött och de har spärrat mina personuppgifter. Någon har alltså använt sig av mina personuppgifter för att försöka låna pengar eller handla varor både i butiker och på nätet. Jag känner mig kränkt, ledsen, arg. Jag lekte med tanken på vad som skulle kunna hända om jag skulle råka stå bakom denna någon i en kassakö. Jag är emot våld men jag kom fram till att det nog var bäst att någon annan person kom emellan mig och denna någon. Förmodligen skulle jag vara så rasande att jag nog inte vill tänka på följderna.


Detta har upptagit mycket mental kraft trots att jag verkligen försökt att inte låta mig uppslukas. Det är bara att be en bön om att den här personen nu har använt mina uppgifter klart och jag tycker faktiskt att det finns så pass mycket uppgifter hos polisen att de inte ska vara så himla svårt att spåra för dem. Sedan återstår bara att skicka kopia på anmälan till alla ställen som gett kreditupplysning om mig så dessa tas bort. Det är inte bra att ha en massa förfrågningar på sig. Usch så det här har ställt till mitt liv!


För att nämna något positivt så gläds jag åt att tre av fyra orkidéer här hemma blommar, bara sådär.

Nu blev det...

...sådär länge sedan igen. Det har varit en hektiskt men rolig tid. Förra fredagen var det firmafest i Globen. Det var fantastiskt kul! Jag hade lånad lägenhet av Micaela så jag skulle slippa åka hem på natten. På lördagen skulle jag åka till Smedjebacken och fira min svärfars 92-årsdag. Micaelas lägenhet är så otroligt fin. Jag satt och drömde om olika inredningsdetaljer. Den har sådana där djupa fönsternischer som jag bara älskar, å så gott som ingen insyn. Jag vill bo i en sådan lägenhet!


På lördag åkte jag så upp till Smedjebacken. Nu går det direkttåg dit. Fantastiskt! Då har jag ju faktiskt alternativ att välja på om det skulle skita sig med bussen någon gång. Vi firade Toni efter konstens alla regler. Det är verkligen fantastiskt att han är så pigg och skarp i hjärnan trots alla sina år. Jag gillar honom.


På söndag åkte jag hem igen. Det var skönt att få några timmar hemma. På måndag var det MK-möte. Hanna ringde på dagen och frågade om tvillingarna fick vara här på onsdag. Jag bad att få svara senare. På tisdag bestämde vi i alla fall att jag skulle vabba på onsdagen. Då tyckte jag det var lika bra att de kom redan på tisdagkväll. Så blev det. Onsdag kväll var jag väldigt trött och på torsdag var det konstutflykt till Valdemars udde "Skagenmålarna". På fredag sjönk jag ihop i en hög i soffan efter jobbet och känner mig inte riktigt återställd än. Imorgon är det MK-möte igen och jag har en gäst med mig så det blir kul. Om jag inte hade haft gäst med mig tror jag faktiskt jag hade stannat hemma. Fast det leder då rakt ingen vart, det vet jag. Bättre att harva på och göra lite hela tiden, att aldrig riktigt släppa taget.


Idag har jag köpt biljett till maj-eventet på Infra City. Jag har många gånger tänkt när jag åkt förbi Scandic Infracity att jag någon gång skulle vilja bo där men jag kan ju inte bo på hotell bara för att bo på hotell, eller kan man det? Tveksamt med min ekonomi. Nu har jag funnit anledningen. Jag ska gå på majeventet så när jag hade köpt biljetten till eventet så gick jag in och bokade rum. Dröm om min förvåning när jag fick samma pris för tre olika storlekar av rum. Vem vill bo i ett standardrum när man kan bo i ett superiorrum som är 20 kvadratmeter större? Nu ska vi ju inte vara så mycket på rummet så det kanske är onödigt lyxigt men, vem bryr sig? :-)

Så har jag...

...än en gång tagit beslut om att bo kvar i mitt hus, att inte köpa någon lägenhet och istället försöka göra något av det här huset istället. Denna gång var det faktiskt tredje våningen utan hiss som skrämde mig mest. Förra året ådrog jag mig lärdomen att livet kan förändras fort. Faktiskt från ena stunden till den andra. Å inte blir jag yngre heller. Å så inbillar jag mig att en lägenhet på första eller max andra våningen är lättare att sälja när det inte finns hiss. Vi får se vad som händer. Någon mening är det med allt. Fast ibland är just det svårt att inse, det måste jag medge. Varför krig ska finnas kan jag inte alls förstå tillexempel.


Vissa beslut, som det jag nämner ovan, behöver jag ta emellanåt. Likadant är det med mina jobb. Jag behöver se valmöjligheterna och väga för och emot, ta ett aktivt beslut att SÅ HÄR VILL JAG HA DET! Jag tror att det är bra att ta beslut om hur man vill ha det. Då blir det jag som bestämmer. Är jag missnöjd med något så får jag banne mig ta och göra något åt det. Då ser jag mig runt omkring och tittar på alternativen. Ibland kommer jag fram till att det är bäst som jag har det bara att jag blivit lite hemmablind (det är så lätt att tro att "gräset är grönare på andra sidan staketet"), ibland kommer jag fram till att en åtgärd måste till. Det är vi själva som styr våra liv, bestämmer vad det blir av dem. Det är inte alla som förstår det. Många tror att de är fast i ekorrhjulet eller dömda till att leva si eller så. Det finns så många som resonerar "jag lyckas aldrig med något", "min vanliga otur" eller "jag råkar alltid ut för allting". Men klart som korvspad, säger jag då, du drar ju dina misslyckanden till dig. Tänk tvärt om istället så ska du få se att det börjar hända positiva saker. Jag tror att hon tog det till sig och det händer saker nu. Jag skriver om en väninna som livet farit väldigt ovarsamt fram med. Nu blomstrar hon och har en helt annan utstrålning. Det är positivt och det gör mig glad.

Upp som en sol...

...och ner som en pannkaka! Veckan som var började så otroligt bra! Måndagkväll var jag på MK-möte och fick till min stora lycka en bok av min sales director om Mary Kay, hennes självbiografi. Jag var så lycklig så jag nästan grät. Den kostar inte alls mycket att köpa men jag glömmer hela tiden bort att beställa den. Jag började läsa den genast när jag kom hem på kvällen och jag hade så märklig känsla i kroppen för jag hörde Mary Kays röst inom mig när jag läste. Det var precis som att hon talade till mig. Sedan gick det naturligtvis inte att sova. Hela natten var jag mer eller mindre vaken men jag är väldigt säker på att jag aldrig kom ner i djupsömn. Jag var glad och lycklig i alla fall. Dagen efter gick galant och jag var förvånad över att jag inte var trött. Jag lagade middag och skulle bara sitta en stund i soffan efter det och... somnade. DET förstörde kommande natts sömn. På onsdag var jag som ett vrak, orkade ingenting och stöp i säng efter middagen. Torsdag var jag någorlunda människa igen men det tar tid för mig nu för tiden att ta igen osovda timmar. Det räcker inte med en natt eller att sova de timmar jag förlorat. Så gick min vecka.


Helgen blev i alla fall bra fast den har gått fort. Martin och jag åkte in till Stockholm på lördag och flanerade omkring i vinterkylan. Vi hittade en hel rad butiker vi inte varit in i tidigare. Mest inredningsbutiker men jag älskar ju att gå i sådana även om jag vet redan från början att jag inte har råd att handla något. Bland annat var vi in i Carl Malmsten-butiken på Strandvägen. Jag säger bara att åhhh vad mycket fint det finns. Sånt här sporrar mig att jobba. Promenaden avslutades med ett besök hos Martins dotter Micaela och hennes Kristoffer som just flyttat in i deras lägenhet på Ringvägen. Jag älskade lägenheten genast. DÄR vill jag bo. Nåväl, nu bor ju dom där och jag får bli lite bättre stadd i kassan innan jag kan handla med sådana stora summor. Det absolut bästa med att hälsa på i lägenheter i Stockholm är att när jag har Martin med mig så ser han att det finns fina ställen att bo på, mitt i smeten och utan att man blir störd av stadens liv. Jag har en dröm om att någon gång få bo centralt i Stockholm och det är finansiellt betydligt lättare och väldans mycket roligare om jag kan få honom med mig då.

Tillbaka till verkligheten!

Så "Back to Basic" eller Back to Business" eller vad man nu ska säga. Det har varit en härlig och uppvilande tid. Jag var tvungen att vila. En förkylning däckade mig, inte fullständigt men tillräckligt för att jag än en gång, för vilken i ordningen (?), ska förstå hur värdefullt det är att vara frisk. Nu har jag bara lite hosta kvar. Ok, jag snorar lite också.

Om jag som så många andra ska försöka se tillbaka på året som var så var det förutom några riktiga ljusglimtar ett riktigt skitår. De riktigt stora sorgebitarna som dominerade var Martins stroke som riktigt skrämde slag på mig, Marias trista lungcancer som hon sedan dog av samt ett par andra människor som står mig nära som verkligen fått kämpa och kämpar än med tillfrisknande. Det är bara att konstatera att jag är lyckligt lottad som är frisk. Jag kan göra vad jag vill, om jag vill och vågar. Det var just det där med att våga...

Det har hänt bra saker också. Lilla Lova föddes. Jag fick vara frisk (nu var jag där igen). Jag fick utmanade uppgifter på jobbet. Jag upptäckte "billiga veckan" på ICAs hemsida. Pengarna räckte, inte till allt men överlag sådant jag behövde och lite till. Jag började förnya min garderob vilket var helt enkelt nödvändigt. Jag fick i min hand boken "Jag är vad jag tänker" i min hand. Långsamt och grundligt har jag läst den. Det tog ett år och jag har läst annat under tiden men en sådan bok måste få ta tid att läsa. Jag hade en bra semester om än lite kall. På slutet av året föddes lilla Casper, min systers barnbarn och allt gick bra även där. Det finns således en massa positiva saker att se tillbaka på och det är dessa jag har för ögonen när jag nu blickar framåt. Det blir ett spännande år!