Ack, så grå...

November är här och gråare får man leta efter. Jag känner mig också ganska grå om jag ska vara ärlig. Tiden bara går och vad gör jag åt det? Gör varje dag något positivt. Så försöker jag leva men ibland lyckas jag inte. Jag hade samtal med min chef när jag var som mest grå och fick i uppgift att skriva en lista på vad som fick mig att känna mig så. När jag satte mig och funderade så kom jag fram till att min gråhet i grunden inte beror på något på jobbet. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar. Men det blir bara nytt, nytt, nytt runt-i-kring-arbete hela tiden utan att det gamla har hunnit få sätta sig ordentligt. Å så kommer det förbättringsförslag på hur man kan göra och så implementerar man det och då är någon annan missnöjd och kommer med ett nytt förbättringsförslag och så implementerar men det och då är det en tredje part som blir missnöjd och lägger ett nytt förbättringsförslag. Då kan det, om man har tur, komma en ny medarbetare som inte var med från början och lägga ett nytt förbättringsförslag som går ut på att vi är tillbaka på ruta ett. Så har vi rört om i grytan, det både syns på papper och känns i kroppen som att vi har gjort jättemycket men i själva verket har vi inte kommit någon vart. Det senaste påhittet är att vi ska börja tidsplanera oss. Vi ska tidsplanera 7 av våra 8 timmars arbetsdag. Vi får se hur det går. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan första sjukskrivningen på grund av stress kommer. Nåväl, det finns ett gammalt polskt ordspråk som lyder "om du rör om i en gödselstack så börjar den lukta". Det är precis vad jag har gjort. Då har jag två val. Antingen slutar jag röra om och låter lukten lägga sig eller så löper jag linan ut och går till botten med problemen.