Nu är vi...

...där igen. Varenda advent lovar jag mig själv att nästa år DÅ ska jag se till så alla julförberedelser är klara till 1 advent så jag kan få njuta av julen istället för att känna mig otillräcklig. Vad hände detta år? Tiden bara flög iväg och här står jag igen och har hastat fram julpyntet och jäktat fram ett julöppethus som jag ska ha på torsdag samt inte köpt en enda julklapp. Jag kan ju inte direkt påstå att julen kommer som en överraskning men det är jämt så himla mycket annat som upptar mina tankar. Jag skulle kanske testa på att skriva en lista redan nu med grejer som ska göras inför nästa jul och tidsbestämma dem så jag har ett schema? Kan vara en bra idé!
Nåväl, igår fick jag helt oförhappandes tag i jättefina julgardiner till köket, på loppis. 4 st gardiner för 110 kr. Jag köpte dem på vinst och förlust och efter lite modifiering så hänger nu 3 st av dem i köket. Den fjärde vet jag inte riktigt vad jag ska göra av men det löser sig. Jag har försökt lägga upp bilder här på dem men det går inte riktigt.
En annan händelse i mitt liv sedan sist är att mamma och pappa var här på besök. Mikael har ju bytt rum och lämnat sin säng i gamla rummet. Den behövde en bäddmadrass. Jag hittade en wellpuremadrass i rätt storlek på JYSK i deras webbshop. Jag beställde den och höll tummarna för att den skulle komma vilket den gjorde samma dag som mamma och pappa anlände. I helgen har jag bytt säng. Jag har tagit upp min säng och tagit ner Mikaels med nya madrassen till mitt rum och i natt har jag och Martin premiärsovit på den. Jag tror inte jag kommer att ångra mig!
När mamma och pappa var här fick vi mycket gjort. Det blev tre vändor till tippen med grejer som hade tjänat ut. Det är skönt att få undan. Det går bättre att andas. I och med att jag nu har ett jättefint och stort rum över så har jag bestämt att göra sällskapsrum av det. Min gamla säng står där visserligen men det gör inte så mycket. Det står en gammal soffgrupp där också men det vete väl fåglarna om inte den ska in i mitt vardagsrum så kan jag slänga bort den soffgrupp som står där. Den är 30 år gammal och har också tjänat ut. Visserligen säger min yngsta son att han vill ha den soffan, den som står i Mikaels gamla rum, när han flyttar men jag kan inte hålla på att härbärgera en massa möbler åt mina outflyttade barn. Vill han ha den när han flyttar så får han väl ta den och så får jag anledning att köpa mig en ny, då.
Förändringens vind blåser. Jag går spännande tider till mötes.