måndag 20 juli 2009

Börjar man bli...

...gammal när man minns saker som hände för 40 år sedan? När austronauterna landade på månen var jag 6 år gammal. Jag skulle börja förskolan till hösten och tyckte jag var väldigt stor. När jag såg de där gubbarna vandra omkring på månen på TV:n tänkte jag att det nog skulle gå och se dem i verkligheten. Jag tog pappas kikare och satte mig vid fönstret i mitt rum. Där kunde jag se månen klart och tydligt. Jag riktade kikaren mot den. Jag satt väl där en stund och försökte se om jag skulle se något. Mamma kom in och undrade vad jag gjorde. När hon hörde att jag ville försöka se farbröderna som var på månen förklarade hon att de var för långt bort för att jag skulle kunna se dem ens med kikare, att det tagit dem flera dygn att ta sig dit. Jag blev otroligt besviken.

tisdag 7 juli 2009

Inte kunde jag...

...väl i min vildaste fantasi tro att jag i juli månad skulle behöva bortse från att de är mitt i sommaren och klä mig efter vad termometern visar istället. Det regnade när jag gick till jobbet. När jag gick hem var det uppehåll och jag glömde paraplyet i omklädningsrummet. Termometern visar inte mer än +14 grader. Jag fryser. Jag längtar efter ett bastubad så jag blir varm. Innan jag tar det måste jag gå till Tarja och se till hennes katter. Hon har åkt till Gotland ikväll. Lika bra att få det gjort för efter bastun vill jag krypa ner i min säng och sova.

söndag 5 juli 2009

Jag har en...

...hel del utmaningar att ta tag i. Bäst att börja beta av dem. Från Hanna kommer:

Beskriver mig med tre bra egenskaper:
God lyssnare, självdiciplinerad, diplomatisk.

Beskriver mig med tre mindre bra egenskaper:
Lite för långsam, tjurskallig, långsint.

Jag älskar att:
Laga och äta god mat, gärna något jag aldrig provat förr.

Jag hatar att:
kastas in i situationer andra ställt till och som jag förväntas reda ut.

En egenskap jag möjligen inte nämnt på min blogg:
Jag är en drömmare.

En egenskap jag undvikit att blogga om:
Det finns massor jag väljer att inte blogga om.

Jag skrattar åt:
Jag stjäl Hannas här: Barns spontana kommentarer.

Jag gråter:
Av trötthet, ilska och när Askungen får prinsen.

En situation jag inte gillar och kanske undviker därför:
Konflikter.

En situation jag älskar och gärna försätter mig i:
Dricka kaffe på berget i min trädgård.

Detta är jag stolt över:
Mina barn.

Detta kan jag skämmas för:
Att det nästan jämt är så ostädat hemma.

Detta gör mig glad:
Mina barn. När de lyckas övervinna sig själva. Göra andra glada. När jag får komplimanger och beröm för något jag inte förväntat mig att få beröm för.

Detta gör mig lugn:
En någorlunda förutsägbar närmaste framtid, pengar så jag klarar mig, bastubad.

...nervös:
Stress, spela piano så andra hör, tidsbrist och jag märker att jag kanske inte kommer att hinna.

.…arg:
Orättvist bemötande.

.…ledsen:
När jag märker att folk, sk vänner, vänt mig ryggen.

....förtvivlad:
När jag råkat göra någon annan ledsen.

.…tacksam:
En god gärning från en medmänniska. När katastrofer sker i världen är jag tacksam att jag får finnas och ha det bra där jag befinner mig.

Detta ger mig en känsla av att vara odödlig:
Min kropp kommer en gång att dö precis som allt annat men de spår jag lämnar efter mig i andra människors hjärtan kan inte utplånas så länge de lever. Då är min förhoppning att de spår jag en gång lämnat fortplantat sig.

Detta gör jag om 5 år, hoppas jag:
Arbetar som Sales Director med Mary Kay.

Så här känner jag för hur mitt liv är just nu:
Ganska nöjd med tillvaron med hanterbara inslag av "kniven på strupen".

Mitt motto i livet är:
"Denna dagen, ett liv" eller "Carpe Diem".

Jag utmanar:
Alla som känner sig manade.

torsdag 2 juli 2009

Pojkarna kom hem...

...men den ena bara för en liten stund. Hans pappa hämtade honom genast för han skulle åka på husvagnssemester. Den yngsta pojken ville inte följa med. Han tyckte han hade varit på resa tillräckligt så han får bo hos mig under tiden. Inte mig emot. Jag har knappt sett någon av dem på en månad. Det blir så tyst och dött i huset när de inte är hemma. Ibland är det skönt med den typen av lugn och ro men för det mesta tycker jag att livet inte känns riktigt på riktigt när barnen inte är här. Att jag sedan har åsikter om deras pappas sätt att hantera det här med deras semester är en annan sak. Mina pojkar har ju varit uppe i Norrbotten hos mormor och morfar. Deras pappa var mycket noga med att tala om att de skulle höra av sig så snart de viste att de skulle hem för han ville åka med dem på husvagnssemester med den enda infon att de skulle upp till norrland och passera Umeå den 7 juli. Allt frid och fröjd. Flygresa hem beställdes alltså till i fredags. De skulle inte tillbaka till pappa förrän på måndag och ville väl vara hemma på helgen för att träffa kompisar (och kanske träffa mig?). Då visade det sig att pappa skulle åka till Norrland redan på lördagen och blev arg för att pojkarna inte stannade hos mormor och morfar för då hade han ju kunnat hämta dem där. Men människa, kunde du inte ha sagt det då??? Det var fler som surnade till och så kom det sig att Martin stannade hemma och Mikael åkte tillbaka till norrland dagen efter att han hade kommit därifrån. Så det kan bli men vad ska man förvänta sig när föräldrar inte kan prata med varandra.

Helt överraskande kom Erika hem från Skövde i tisdag. Hon ville fira sin mors födelsedag dagen därpå. När jag kom hem från jobbet igår möttes jag av ett nystädat hus och en fin bukett blommor på bordet. Erika gjorde en tårta som var jättegod och jag fick trisslotter som jag först vann 50 kr på och sedan 50 till. Sedan blev det ingen mer vinst. För övrigt firades dagen i stillhet.