måndag 20 juli 2009

Börjar man bli...

...gammal när man minns saker som hände för 40 år sedan? När austronauterna landade på månen var jag 6 år gammal. Jag skulle börja förskolan till hösten och tyckte jag var väldigt stor. När jag såg de där gubbarna vandra omkring på månen på TV:n tänkte jag att det nog skulle gå och se dem i verkligheten. Jag tog pappas kikare och satte mig vid fönstret i mitt rum. Där kunde jag se månen klart och tydligt. Jag riktade kikaren mot den. Jag satt väl där en stund och försökte se om jag skulle se något. Mamma kom in och undrade vad jag gjorde. När hon hörde att jag ville försöka se farbröderna som var på månen förklarade hon att de var för långt bort för att jag skulle kunna se dem ens med kikare, att det tagit dem flera dygn att ta sig dit. Jag blev otroligt besviken.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Jag tror att din mamma hade fel. I en 6-årings fantasi kan man såklart se gubbarna springa omkring på månen!

Mona sa...

Jag undrar var all fantasi tar vägen när man blir stor, all "knasfantasi" som man hade när man var liten? Å andra sidan är jag ganska glad att jag idag inte har monster under sängen varje kväll :-)
Kram / Mona

Anna Stilla sa...

Monster under sängen har jag nog aldrig haft däremot ett antal lik i garderoben :)

Som liten visste jag att på andra sidan av Östersjön fanns det ett land. Sverige eller nåt. Jag stod ofta på stranden och stirrade mig på horisontlinjen. Jag hoppades få se ett litet skymt av det främmande landet. Idag är jag en del av det.

Kram
Anna

PS. Trevlig semester!

Hanna sa...

Jag har monster under sängen ibland...
Jag önskar bara jag kunde få ner min knasfantasi på papper!