Förortssafari och panik

Livet är hektiskt. Det går ungefär i 180. En minnesstund för arbetskamraten Elisabet fick tiden att stanna upp lite. Det var inte förrän jag satt där som jag riktigt tog in att hon inte längre är med oss. Man ska inte vänta med att göra saker för rätt som det är så är det försent. Till helgen är det MK-seminarium i Göteborg. För att underlätta ankomsten så har snälla Zandra tagit med sig min biljett och ska checka in åt mig. Hon är redan på plats. Igår åkte jag till henne med biljetten. Sedan skulle jag vidare till Tumba för att leverera produkter OCH få mina bryn fixade. Jag skulle få en halvtimme över mellan leverans och ögonbrynsfix och funderade på vad jag skulle göra under den tiden. Det behövde jag inte oroa mig för skulle det visa sig. När jag hade lämnat Zandra gick jag till busshållplatsen i Salem. Bussen kom och jag klev på. Efter en stund kom vi fram till en vägskylt där det stod Tumba och en pil till höger. Bussen svängde vänster! Då började jag fundera på vilken buss jag satt på. Det stod Tumba på den, det var jag alldeles säker på. Å till Tumba kom jag också, så småningom. Först skulle vi åka runt lite i förorterna i Botkyrka. Det tog 40 minuter innan jag var framme. Då hade min kund Sussie hunnit åka och jag höll nästan på att komma försent till Jenna som skulle fixa ögonbrynen. Allt slutade bra. Jag hann med tåget hem som jag ville åka med.
Jag packade om min handväska när jag kom hem. Lyfte ur och i lite olika saker. Idag när jag slutade jobbet var planen att jag skulle först gå till frissan och klippa mig och sedan gå till HM och handla en ärmlös blus att ha under MK-kavajen. På väg till frissan upptäckte jag att jag inte visste var plånboken var någonstans. I min väska där den borde ha varit var den i alla fall inte. Köksbordet var mitt hetaste tips. Jag frågade min frisör om hon kunde klippa mig på kredit vilket gick bra. Hon känner ju mig vid det här laget. Något HM kunde jag ju däremot inte handla på. Jag kan väl tillägga att jag inte ens försökte. När jag sedan kom hem och upptäckte att plånboken inte alls låg på köksbordet fick jag panik. Jag hann tänka elaka tankar om en kille som stötte till mig igår på perrongen. Jag tänkte också att det ju skulle vara typiskt om jag blivit bestulen just nu när jag äntligen har lite pengar på kontot. Men inga pengar fattades då jag gick in och kontrollerade. Jaha, hur skulle jag lösa detta? Ingen plånbok, inget VISA-kort, ingen legitimation och en resa till Göteborg över helgen. Efter lite extra funderande gick jag så ner i källaren för att leta i min MK-hylla där jag igårkväll hade lagt upp några sminkväskor och där bland dessa små väskor låg min plånbok. Jag är en lycklig människa igen och imorgon åker jag till Göteborg för att bli ännu lyckligare.