Så har jag...

...än en gång tagit beslut om att bo kvar i mitt hus, att inte köpa någon lägenhet och istället försöka göra något av det här huset istället. Denna gång var det faktiskt tredje våningen utan hiss som skrämde mig mest. Förra året ådrog jag mig lärdomen att livet kan förändras fort. Faktiskt från ena stunden till den andra. Å inte blir jag yngre heller. Å så inbillar jag mig att en lägenhet på första eller max andra våningen är lättare att sälja när det inte finns hiss. Vi får se vad som händer. Någon mening är det med allt. Fast ibland är just det svårt att inse, det måste jag medge. Varför krig ska finnas kan jag inte alls förstå tillexempel.


Vissa beslut, som det jag nämner ovan, behöver jag ta emellanåt. Likadant är det med mina jobb. Jag behöver se valmöjligheterna och väga för och emot, ta ett aktivt beslut att SÅ HÄR VILL JAG HA DET! Jag tror att det är bra att ta beslut om hur man vill ha det. Då blir det jag som bestämmer. Är jag missnöjd med något så får jag banne mig ta och göra något åt det. Då ser jag mig runt omkring och tittar på alternativen. Ibland kommer jag fram till att det är bäst som jag har det bara att jag blivit lite hemmablind (det är så lätt att tro att "gräset är grönare på andra sidan staketet"), ibland kommer jag fram till att en åtgärd måste till. Det är vi själva som styr våra liv, bestämmer vad det blir av dem. Det är inte alla som förstår det. Många tror att de är fast i ekorrhjulet eller dömda till att leva si eller så. Det finns så många som resonerar "jag lyckas aldrig med något", "min vanliga otur" eller "jag råkar alltid ut för allting". Men klart som korvspad, säger jag då, du drar ju dina misslyckanden till dig. Tänk tvärt om istället så ska du få se att det börjar hända positiva saker. Jag tror att hon tog det till sig och det händer saker nu. Jag skriver om en väninna som livet farit väldigt ovarsamt fram med. Nu blomstrar hon och har en helt annan utstrålning. Det är positivt och det gör mig glad.