...jag ljuset i tunneln. Natten till igår förvärrades mina symptom med huvudvärk och ont över halva ansiktet. Lägg sedan till att min kroppsliga termostat var mer än lovligt hysterisk och ni förstår nog att jag inte sov nästan någonting. Jag vred och vände på mig. Det var ömsom för varmt och ömsom för kallt. Jag svettades och jag frös om vartannat. På morgonen såg jag till att få en till på vårdcentralen. Jag fick träffa dr Carl, en ung, ambitiös och förtroendeingivande AT-läkare som verkligen hade sinne för hur man bemöter människor. Det är så roligt med dessa AT-läkare. De är som regel väldigt sugna på att komma ut i arbetslivet och göra nytta. Det går väldigt grundligt tillväga och sparar inte på krutet. Framför allt har de inte hunnit bli blasé på alla som kommer med små och vanliga åkommor utan även dessa får känna sig sedda. Man är någon som tas på allvar fastän man inte kommer in i ett livshotande tillstånd.
Men det är dyrt att vara sjuk. Inte nog med att det kostar pengar att få träffa en läkare så ska man även lösa ut medicinen man får sig ordinerad. Detta ska man alltså betala med en lön som redan är reducerad därför att man har frånvaro från jobbet. Ok, det finns högkostnadsskydd om man är sjuk ofta och tur är väl det men även ett enstaka sjukbesök (inkl medicin) kan svida i plånboken om det är fel månad och det finns många munnar att mätta hemma. För egen del är den tiden förbi men det är verklighet för så många andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar