Jag bryter tystnaden!

Bloggen har legat i dvala. Alltför lite inspiration och en ovilja att skriva överhuvudtaget har regerat mig. Jag tar nu ett krafttag och tänker återupptäcka glädjen i att skriva, att dela med mig av mina upplevelser.

Mitt i sommaren, på min näst sista semesterdag, har det regnat periodvis. Jag önskade mig en het sommarsemester och det fick jag. En enda dag och en enda natt har det regnat. Semestern har helt enkelt varit gudomlig. Jag vänder blicken mot högre makter och tackar ödmjukast. Jag har haft tre ynka veckor fritt från jobbet och har lyckats pricka sommarens kanske bästa väder. Eftersom vi inte heller har hittat på så förskräckligt mycket utan mest varit hemma, här och i Smedjebacken, så har tiden inte heller rusat utan gått i maklig takt. När jag var liten var sommarlovet alltid långt. Mina föräldrar har jobbat som lärare och därmed haft sommarlov de med. Det hade lärarna på den tiden. Det var alltså min syster och mig förunnat att få ha både mamma och pappa på hemmaplan alla tio veckorna. Å vi hann med att både vara borta och hemma. Nästa sommarsemester blir vi förmodligen borta länge så det kändes helt ok att ta det lugnt.

Den här näst sista och regniga dagen har jag ägnat mig åt inomhusarbete. På bokrean i vintras köpte jag boken "Rensa och röj" och det är precis vad jag har gjort idag. Fast inte hela dagen förstås. 2/3 av hallen är klar och jag har rensat ut 4 st papperspåsar med kläder och skor som ingen av oss mer kommer att använda. Det känns skönt! Fast det skär i hjärtat att behöva slänga knappt använda vinterkängor som blivit för små. Jag ska försöka ge bort dem till någon.