Jag är förkyld...

...så det stänker om det, bokstavligen. Idag var jag inbjuden till en föreläsning om aloe vera. Det hade varit kul och intressant att lära mig mer om den medicinska effekten som aloe vera har. Att sitta på föreläsning och snora och hosta är dock inte riktigt min grej så jag valde att stanna hemma istället och sätta fart på nya datorn. Jag har för första gången i mitt liv en alldeles ny dator som ingen annan haft innan mig. Det känns onekligen lite lyxigt. Bara att den fungerar som en dator ska känns lyx. Den gamla har varit tålamodsprövande länge.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att sitta i soffan med filt runt mig och en kopp te i händerna. Det är inte många knop jag orkar ta mig för så det får vara en sådan dag idag.

Jullovet för grabbarna tar slut nu i veckan. Då kanske vi kan komma tillbaka till lite hederliga gamla vanor med mat- och sovtider. Jo, jag har ätit och sovit på vanliga tider men det har inte mina små barn. De har vänt på dygnet. Jag vet att mina inte är de enda som gjort och gör så när en längre ledighet pågår. Jag kan inte minnas att jag gjorde så när jag var liten. Jag fick helt enkelt inte. Inte mina kompisar heller. Varför "får" ungarna det idag då? Är vi föräldrar för lite bitchiga eller är vi helt enkelt en skara trötta föräldrar som inte orkar ta striden med våra barn. I mångt och mycket tror jag det är så. Vi har satt oss ner på huk och frågat våra barn vad de vill göra och hur de vill göra det. Hur ska de kunna veta när det är vi, deras ledare, som ska tala om det för dem. Dessvärre kan vi inte skruva tiden tillbaka och ställa de rätta kraven utan måste nu hitta nya lösningar. Gud hjälpe oss vilken björntjänst vi har gjort våra barn när vi bara ville väl en gång i tiden.