Åter från tystnaden...

...känns det inte som att jag har så mycket att förtälja er. Min frånvaro bottnar i inspirationslöshet. Det har inte kännts meningsfullt helt enkelt att delge er min vardag. Ibland klarar jag inte av att se att det är "alla dessa dagar som kom och gick..." som är livet. Somliga stunder på jorden behöver även jag ha "fyrverkerier" för att känna att det "händer någonting". Jaja, nog om det.

Veckorna som varit började väldigt bra. Jag hade en kanonklass på MK och snodde därmed en liten present/belöning mitt framför näsan på M som väldigt gärna ville ha den. I måndags levererade jag ut de beställda produkterna. Stressade som bara den och som ett brev på posten kom magkatarren på tisdag. Jag trodde jag skulle vara tvungen att gå hem från jobbet. Det kunde jag inte göra i det skedet för jag var precis i färd att rädda företaget. Jaja, jag ska kanske inte överdriva men det är mycket roligare att jobba om man känner att man gör något värdefullt, att jag gör skillnad. Sedan fick jag lov att ta det lugnt några dagar.

I fredags fick jag en liten överraskning när jag kom hem från jobbet. Min lille son meddelade att han ville ha lanparty. Kvick som han är hade han redan bjudit in 3 kompisar. Storebrors rum togs i besittning, med storebrors tillstånd förstås, och så var partajandet i full gång. Till en början tjoades det ganska mycket men när de väl fått ordning på alla sladdar och kontakter och portar hit och dit så blev det tyst. Jag som först tänkte att jag kanske inte skulle kunna sova om jag hade fyra datorpartajande grabbar i huset fick äta upp det jag tänkt. Jag hörde inte ett ljud på hela natten.

Igår var jag på bio. Fästmannen och jag var på Heron City och såg Rallybrudar. Det var en småtrevlig och söt film, ganska förutsägbar men ändå sevärd. Vi kom på att vi aldrig förut varit på bio tillsammans. Ändå har vi kännt varandra i snart sju år. Det kan ha sin förklaring i att jag för så där 6 1/2 år sedan bjöd med honom till Cosmonova tillsammans med mina barn. På Cosmonova har de väldigt sköna och tillbakalutade stolar och vad tror ni hände? Jo, fästmannen somnade. Han hörs när han sover. Inte bara en gång fick jag knuffa till honom utan många. Det där har väl levt kvar på något vis. En för mig bra bioupplevelse innefattar inte att väcka mitt sällskap hela tiden. Den här gången gick det betydligt bättre. Jag behövde inte knuffa till honom en enda gång.

Imorgon är det ny vecka. Det är meningen att jag ska ha huset för mig själv men det återstår väl att se hur det blir med det.