fredag 14 november 2008

Kanske är jag...

...bara lite hönsig? Imorgon är jag bjuden på avskedsfest av Hannas lägenhet. Hon flyttar om någon vecka. Jag ville att pojkarna skulle vara hos deras pappa så de slapp vara ensamma och jag kunde koppla av föräldraansvaret men de vill vara hemma här hos mig. De klarar sig. Är man nästan 14 och snart 16 KAN man vara hemma ensamma en kväll. Men jag tycker de ska ha vuxet sällskap att tillgå. De har varit ensamma nog den här veckan i och med att jag kom hem sent måndag-onsdag.

Sista arbetsdagen den här veckan har vi firat av Lasse på jobbet. Det var så pinsamt för jag hade glömt att lägga pengar i kuvertet med insamlingen. Följdakligen fanns inte mitt namn med på kortet. Nå, då kan det väl få vara betalt och kvitterat med den gången han "glömde" mig när vi skulle på kräftskiva flera km in i skogen. Stämningen på jobbet är för övrigt ganska dyster eftersom alla konsulterna nu är övertygade om att någon eller några av oss får sluta efter nyår. Det finns säkert något annat uppdrag jag kan få men det blir nog längre bort än Södertälje. Jag ska inte spekulera. Det ordnar sig säkert på något vis.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Du är inte hönsig, du är mamma! Det går aldrig över. Min mamma ringer fortfarande och säger '...men kan du inte komma hit, jag vill inte att du ska vara ensam' och jag är 28,5 (ganska exakt faktiskt)!
Idag tycker jag att det är ganska skönt att hon ringer men när jag var i dina pojkars ålder var det bästa jag visste att få vara ensam. Mycket! Då fick jag känna mig vuxen.

Mona sa...

Ok Hanna, jag kanske inte ska ha så dåligt samvete då. Om de får känna sig vuxna när jag är borta är det kanske inte så illa.
Kram / Mona