...över min själ när jag får tillfälle att skriva av mig. Det var vad jag gjorde igår. Å vilka reaktioner! Tack mina kära vänner för att ni bryr er om! Hela helgen ältade jag, från lördagmorgon till söndag kväll. När något i mina tankar bara vägrar att ge sig, vägrar att lämna mitt huvud, så brukar det hjälpa att skriva av mig det. Orden liksom fastnar på pappret och där stannar de.
Tur att jag i helgen hade fästmannens axel att gråta mot. Allt blev så fel. Å jag kunde ha gjort så annorlunda. Det blev kaos i mitt huvud helt enkelt. Precis samma känsla som jag hade när jag tvärnitade framför den berömda väggen. Det var skrämmande. Idag känns det betydligt bättre.
Igår vaknade jag med nackspärr. Det krävdes fästmannamassage, iprensalva och 50 mg voltaren innan det började släppa. Även nackspärren är bättre idag om än inte helt bra. Det skulle varit bra att ha fästmannens händer på mina axlar och nacke idag med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag skulle naturligtvis ha kommenterat på detta inlägg och inte på det gamla....men meningen är ju densamma
Att skriva av sig är helt fantastiskt bra. Skönt att det känns bättre!
Ylva: Ledsen att jag gjorde Åsa orolig. Jag hade aldrig kunnat tro att mina ord skulle väcka så starka reaktioner. Mikael kom ihåg men för sent.
Hanna: Det finns olika sätt att kanalisera ut sina känslor. Att skriva är ett av de sätten.
Kram till er båda/ Mona
Skicka en kommentar