...läsa? har jag lust att fråga min brevbärare. Jag har på min brevlåda satt en remsa med texten INGEN REKLAM. För en tid sedan ledsnade jag helt enkelt på att få en massa papper i brevlådan som jag ändå inte läser. Det är helt otroligt vad lite jag har i den lådan nuförtiden, till idag. Där låg "Svepet", postens egna reklamutdelning. Jag funderar allvarligt på att posta "Svepet" i närmsta gula brevlåda. Eller ska jag välja den blå lokallådan istället? Vad tycker ni?
Jag har fått ett pris av Hanna. En hög med guldtackor! Det har jag fått för att jag "skrämde skiten" ur henne och en massa andra läsare med min nattsvarta poesi. Det är inte första gången jag gör det. Min lärare på komvux i svenska bad oss skriva "helvetesdikter". Jag tänkte länge men till slut skrev jag om hustrumisshandel. Det gjorde jag så bra att min lärare skrev en halv A4 som kommentar och tittade allvarligt på mig när hon lämnade tillbaka den till mig. Sedan fick jag en orolig fråga om det var mina egna upplevelser jag skrivit om. Det var det INTE! Det märkliga var att den dikten "skrev sig själv". Jag bara höll i pennan. Den var lång den dikten. Jag minns att jag undrade hur och när den skulle ta slut. Den här gången kändes det också som att dikten skrev sig själv med den skillnaden att jag slog an knapparna på tangentbordet. Det är en märklig känsla men onekligen verkar det som att jag skriver bäst då när det känns som att jag bara är ett verktyg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar