tisdag 19 augusti 2008

Vem är jag...

...att gnälla när det finns de som har det så mycket värre? Svält, krig, naturkatastrofer. Jag har tak över huvudet, ett jobb att gå till, underbara vänner, en fästman som älskar mig och fyra barn som alla fortfarande är vid liv. Jag ska bara vara glad och tacksam.

4 kommentarer:

Anna Stilla sa...

Mona, du har all rätt i världen att gnälla och oja dig. Visst, man ska vara glad för det man har men när man drabbas av något som inte är så bra då kan man inte hålla allt tillbaka bara för att någon annan har det sämre. Det är du det gäller, här och nu.

Men jag är glad att det känns bättre för dig.

Vi måste ses, absolut. Nu i helgen har Sara sitt kalas men sedan är jag ledig. Du får jättegärna komma hit om du vill. Annars tar jag bilen, kör några varv runt Södertälje och förhoppningsvis hittar jag till dig :)

Kram
Anna

Anonym sa...

Mona! Även om jag till ytan kanske har det bra, "har allt" så kan man må dåligt över saker som jag kanske inte kan rå över! Eller över misstag man gör. Men jag försöker att tänka "vad har jag lärt mej av detta misstaget" Personligen tycker jag man lär sig mer av misstag än av lyckade saker. Mona känn dej stärkt av den erfarenheten du gjort och försök hitta guldkornet i misstaget!

Många kramar Annette

Hanna sa...

Om man aldrig fick gnälla bara för att det finns de som svälter så skulle de flesta av oss gå under. Självklart ska man vara tacksam för det man har men även de små problemen kan kännas oöverstigliga ibland.

Mona sa...

Visst är det så som ni säger mina vänner. Oftast när jag tagit mig igenom en "tråkig tid" så får jag distansen som gör att jag undrar vad jag egentligen håller på med. Den här gången var det min systersons kompis som gått en alltför tidig död till mötes. Då blev jag tacksam över att vi lever och har hälsan.
Kram / Mona