Lycka är...

Min dotter Hanna kom hem någon gång mitt i natten. Hon hade varit hos sin storasyster Erika och tittat på film. Jag minns vad jag tyckte det var roligt att åka och hälsa på min syster när hon hade flyttat hemmifrån så jag glädjs över att barnen har så bra kontakt med varandra. Hanna stack in huvudet i sovrummet i morse och kvittrade godmorgon. Hon skulle iväg och leda ponnyridning och ville säga hej innan hon gick. Yrvaken som jag var fräste jag att hon skulle stänga dörren igen. Stackarn! Mitt morgonhumör är inte alltid det bästa. Som tur var gick Martin upp och kokade kaffe och pratade med henne en stund. Efter frukost åkte Martin och jag upp till Stockholm. Jag har bara den här helgen på mig att köpa julklapparna till mina pojkar. Det lyckades jag ganska bra med. När vi kom hem igen julpyntade jag färdigt. Nu har alla gardiner och tomtar kommit på plats. Mitt käraste julpynt är ett luciatåg som barnen har gjort på dagis av toarullar, flirtkulor, bomull, glitter och rött band i midjan. Det börjar bli lite skamfilat och jag funderade länge om det skulle få vara med i år eller få ligga kvar i kartongen. Nu står det där i fönstret där det brukar och jag blir glad varenda gång jag ser det.