fredag 8 december 2006

En vecka

Idag är det en vecka sedan jag började skriva den här bloggen. Länge har jag tänkt tanken men inte riktigt vågat. Att skriva offentligt skrämmer mig lite. Det är det som hållit mig tillbaka. Att vem som vill kan läsa kändes skrämmande. Men det är ju det jag vill, att nå ut till andra för mig helt okända personer, att få dela med mig av min vardag. Både min sorg och min glädje. Jag tycker som regel att vi fokuserar alldeles för lite på allt positivt som händer oss dagligen. Visst kan det finnas tunga dagar men även den tyngsta dag finns det något att glädjas över. Tomas Fogdö bertättade på en föreläsning om hur han, efter skidolyckan, för att överhuvudtaget kunna komma tillbaka till livet börjat fokusera på positiva detaljer i hans tillvaro. Han uppmanade oss i publiken att göra likadant för om man upptäcker att man har något att vara glad över så sprider sig den glädjen. Nu har jag skrivit i en vecka och det kommer bli många veckor till.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Man borde faktiskt skriva ner minst en positiv sak varje dag! På så sätt fokuserar man mer på det.

Mona sa...

Du har så rätt! Jag började faktiskt en gång att skriva en positivitetsdagbok tillsammans med mina barn. De fick säga något som varit bra den dagen och jag skrev ner det. Varför vi slutade? Ja, något annat kommer emellan...