Inte bara positiv

Ibland går det inte att tänka positivt. Yngsta sonen berättade att en av hans klasskompisar hade råkat illa ut i skolan idag. Grabben går i sexan. Några nior hade bråkat med honom. Två hade hållit fast och en tredje hade försökt rita honom i ansiktet. Förloppet hade dessutom filmats med mobiltelefon. Som tur är så har pojken rådiga klasskompisar som bryr sig om när någon råkar illa ut. Larmet gick omgående till lärare som genast ingrep, tack och lov. Jag blir både arg, ledsen och vanmäktig när jag hör sådana här saker. Oftast klarar jag av att i alla fall försöka se bakomliggande orsaker till varför människor gör så här mot någon mindre och svagare. Men sådant här finns det inte någon vettig förklaring till. Hur man medvetet kan göra illa någon går över mitt förstånd. Ikväll går mina tankar till den stackars grabben och hans familj. Det är helt enkelt fruktansvärt även som förälder att få veta att ens barn råkat illa ut, att någon misshandlat eller på annat vis gjort illa barnet. Hur stora barnen än blir så gör det alltid lika ont att få reda på att de råkat illa ut. Man vill beskydda sina barn mot allt ont. Man vill vara på plats så inget händer dem. Men det går ju inte. Man kan inte beskydda dem till 100 %. Det är en hård värld vi lever i. Men hjälps vi åt så kan vi kanske göra den lite bättre.