Jag förstår inte vart dagarna försvinner. Trött något alldeles fantastiskt är jag. I början av veckan skyllde jag på sviter från veckan innan och att jag fortfarande inte hade hämtat mig från att ha varit igång i princip konstant i flera dygn. Nu börjar det ha gått för lång tid för att jag ska kunna ha det som orsak. Regnet har hängt i luften hela veckan. Det kan göra mig väldigt orkeslös när det är så flera dagar i rad. En barnmorska påstod en gång att man är mer känslig för lågtryck om man har lågt blodtryck. DET har jag. Hur mycket sanning det ligger i det vet jag inte men i mitt fall verkar det hänga ihop. Men kanske det mest beror på för lite sömn. Min kissekatt Simon har börjat väcka mig punktligt klockan tre på morgonen. Då vill han ut till alla kvittrande fåglar. Sedan kan jag ha lite svårt att somna om.
Jag råkade få syn på ett hus som är till försäljning. Det ligger inte mer än ett stenkast härifrån. Stort och rymligt! Relativt nyrenoverat. Om nu Martin och jag ska flytta samman så skulle vi då ledigt få plats med alla våra saker där. Ok, läget är inte det bästa. Visserligen är pizzerian som ligger granne, nu för tiden stängd men det öppnar säkert i ny regi snart. Där jag bor nu har jag utsikt över Kungsörnens industriområde från vardagsrummet. Det är inte heller så kul. Men tittar jag åt andra hållet så ser jag en underbar trädgård. Så var det priset. 3,1 miljon. Visserligen får jag väl en slant för det här huset men det är väl ändå att sätta sig i onödigt hög skuld. Det är nog bra där jag bor, jag, mina barn och alla sniglarna. Nu ska jag gå ner till bastun och njuta en stund. Det stod inget i annonsen om att det fanns bastu och utan en sådan vet jag inte om jag överlever, rent mentalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar