Allting ordnar sig till slut, man vet bara inte hur

Så sent som på onsdagmorgon hade jag ingenting förberett för fredagens diplomering. Med Erika på väg från Seattle, trodde jag, hade jag annat att oroa mig för. Hon skulle byta plan i Washington och det är inte alltid lätt att hitta dit man ska på stora flygplatser. Jag rådfrågade mina arbetskamrater om restaurang på fredagen och fick tipset Stadshuskällaren. Passade utmärkt till både meny och geografiskt läge. Jag bokade bord. Ringde frissan som inte hade tid med en håruppsättning på fredagmorgon. Ringde frissa nummer två som hade stängt tills vidare. Gick förbi frissa nr tre på hemvägen men då hade hon hunnit stänga. Jag ringde Erika för att höra hur det gått för henne. Hon hade missat planet redan i Seattle, på grund av olyckliga omständigheter. Plötsligt var hennes lilla planbyte i Washington en bagatell jämfört med med den situation hon ställts inför nu. På kvällen ringde hudvårdskonulent Malin och undrade hur det stod till med mig. Jag kved åt henne i telefonen att jag skulle på diplomering och att jag inte hade något smink hemma. "Det fixar vi" sa hon. Vi bestämde tid. Så var ett problem ur världen. På morgonen därpå fick jag tag i frissa tre som tänjde på sina öppettider bara för min skull och dessutom skulle ha 1050 kr mindre för en håruppsättning än en salong inne i Stockholm. Erika ringde på eftermiddagen och bad om hjälp att boka en tågresa från Kastrup till Södertälje syd vilket jag med glädje gjorde. På kvällen kom fästman Martin och vi åkte och hämtade henne mitt i natten. Jag har sällan varit så glad över att se henne! Jo, möjligtvis när jag hittade henne efter att ha tappat henne på Parken Zoo när hon var fem år. Det blev sent i säng och tidigt upp på fredagmorgon. Halv nio satt jag hos frissan med färdigt packad väska för att sedan genast bege mig till Stockholm och Malin. Jag blev jättefin i håret! Malin träffade jag och jag blev helt underbart fin med allt smink hon har att tillgå. Jag bytte om och fick skjuts till Stadshuset. Vi övade in ceremonien. Det var mäktigt att få vara med. Jag var den enda högskoleingenjören inom kemiteknik så jag fick en alldeles egen presentation. Just då var jag det stoltaste som fanns. Efteråt gick jag och Martin och åt på Stadshuskällaren. Det var så god mat och jag åt och njöt. Förrätt: kompott på aubergine och fikon med marinerad tomat, rostade pinjenötter och gratinerad chevré. Varmrätt: Renkalvsinnanlår med mandelpotatisterrine, toppmurklor och marinerad endive. Efterrätt: 2006 års Nobeldessert: Anannasparfait på mandel- och kanelbotten med karamelliserad anannassallad smaksatt med mynta. Det kan tyckas mycket och jag var mätt när jag gick därifrån men inte överdrivet mätt. Det var så gott!!! Men oj så trött jag var. I flera dagar har jag varit på språng och haft miljoner bollar i luften samtidigt. Nu var urladdningen ett faktum och jag sov innan jag lagt huvudet på kudden. Men det blev ett dygn att minnas. Å allting ordnade sig till slut. Jag visste bara inte hur när jag stod mitt uppe i allt.