torsdag 17 maj 2007
Vacuum
Jag och min fästman Martin befinner oss i ett vacuum. Ja, inte känslomässigt utan mer för att vi är i en mellanperiod när vi inte vet vad som kommer att hända. Om han får jobbet så flyttar han hit och då blir det en massa mer möbler och prylar som ska rymmas i det här huset. Om inte så finns det en hel del här som behöver bytas ut eller fattas. Det går liksom inte att planera någonting som har med här hemmavid att göra. T ex behöver jag nya utemöbler. Martin har nya sedan förra sommaren. Det känns förbaskat onödigt att jag ska lägga tusenlappar på en sådan sak om det ändå kommer nya hit så tidigt som i höst. Då är visserligen sommaren slut men i alla fall. Vi var på IKEA idag och köpte ett datorbord åt lilla Martin, sonen alltså. Jag passade på att köpa en taklampa, en risglob, till mitt sovrum. Det var en sådan där typisk kompromisslösning. En sådan kan man ha i tre månader och sedan kasta bort om det skulle visa sig att det finns något bättre att hänga upp då. För att Martin ska kunna känna sig hemmastadd här efter en flytt är det viktigt att hans saker också får plats. Då känns det så himla dumt om jag köper nya saker nu som sedan bara står i vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är jobbigt med vacuum!
Det kändes lite sådär i väntan på beslut om frivilligpaketen också. Ingen kunde liksom planera någonting för ingen visste hur livet skulle se ut till hösten. Det är lätt frustrerande.
Vadå kasta om tre månader???? Så sent som igår så köpte vi en rislampa till vardagrummet ( i nästan ett år har vi haft en glödlampa som lyste upp vår tillvaro). Nu hänger det en rislampa här och den är ju perfekt.
Jag förstår din förtvivlan. Och det är klokt att tänka som du gör om Martins saker.
Till Martin som säkert läser din blogg och dess kommentarer:
Hoppas Bumsen-gubben och Humlan flyttar med till Mona. Annars kommer jag med en ny!
Hanna: Välkommen till den verklighet jag levt i sedan ett år tillbaka. Det är fullständigt bedövande att inte veta vad som ska hända. Man kan verkligen inte planera någonting. Men man vänjer sig någorlunda till slut. Man lär sig att leva bara några månader åt gången.
Anna: Åååh, då har vi haft samma inredningsstil. :-) Innan jag köpte risgloben hade jag också bara en glödlampa som hängde från taket. Å så menar jag inte att jag MÅSTE slänga den. Jag menade att det kändes så onödigt att köpa en dyr lampa för att sedan inte kunna ha den längre än några månader.
Skicka en kommentar