Dagen efter succé och schlagerfiasko

Jag tror jag tittat på schlagerfestivalen för sista gången. Det är helt enkelt inte roligt längre. Evenemanget har för länge sedan svällt långt över sina breddar och är inte längre en tävling där bästa låt vinner utan där den som får bäst back up i form av PR före den stora finalen i kombination med att ha flest grannländer vinner. Likfullt är det inget konstigt att grannländer röstar på varandra. Det är oundvikligt ännu mer nu när telefonröstningen gjort sig gällande i övriga Europa likväl som i Sverige. Nordens grannar röstar också på varandra. Men det blir så uppenbart att det inte handlar om bästa låten när ett bidrag som Ukrainas kan nå en sådan topplacering. Jag hade somnat till i soffan innan det var Ukrainas tur och när jag vaknade trodde jag först att Mikael hade zappat över till något barnprogram om utomjordingar eller att det var reklampaus. Men ettan har inga sådana pauser. Var fanns musikaliteten i det bidraget? Likfullt kommer de på andra plats! Medan Sverige som hade ett riktigt bra bidrag i år knappt får några röster alls. Att det var The Ark som skulle spela var enda anledningen till att jag tittade över huvudtaget. Eftersom jag i vissa sammanhang lever kvar i en gången tid trodde jag i min enfald att de skulle ha en ärlig chans att i alla fall komma bland de fem bästa. Nu låter det sig inte göras men jag är helt säker på att om The Ark spelat som representaner för något östeuropeiskt land så hade de vunnit. Det ska inte handla om det. Det ska handla om att bästa låtarna ska vara i topp. Serbiens låt var inte dålig men DET var Ukrainas och dom kom TVÅA. En annan sak jag motsätter mig när det gäller sådana här typer av program som sker i demokratins anda där folkets röst ska få göra sig hörd är att det kostar pengar att ringa in sin röst, mer än vanliga lokalsamtal. Det här har producenterna fattat. Det går att dra in en väldigt massa pengar på det här sättet. Jag är övertygad om att det är därför det blivit ett sådant stort jippo av schalgerfestivalen, inte för att man nödvändigtvis vill erbjuda folket god underhållning för den licens de flesta av oss betalar. Nåväl, i mitt liv handlar det till viss mån om pengar också. Jag blev glad för att vi drog in de hundralappar vi gjorde på loppisen igår. Senare på eftermiddagen fortsatte kronorna att trilla in genom de 6 rätt jag och fästmannen hade på V75. Inga stora summor i ett världekonomiskt perspektiv men tillräckligt för att det ska räcka till en god middag på en bättre restaurang. Vad mer kan man begära av livet?