...att sova när jag väl kom i säng. Jag sov gott till Martin väckte mig. Det kändes som en lat dag som jag kunde göra som jag ville på. Efter gårdagens travspel i Romme trodde jag att jag skulle vara less att studera travprogram men efter frukost satte jag igång att analysera vilka hästar jag trodde skulle vinna. Vi åkte och lämnade in raderna och på ICA bestämde vi att vi skulle grilla till middag. Första överraskningen kom ganska snart efter att vi kommit hem. Det fanns ingen grillkol. Ingen fara på taket för det hade grannen. Grillen gjordes i ordning. Det var inte riktigt dags att tända den ännu så vi satte oss framför TV:n för att se våra hästar vinna(?). Mitt under sändningen brakade det till och ett sjuherrans åskväder bröt ut. Åskan måste ha gått rakt över oss för det var bara någon sekund mellan blixt och knall. Ni som känner mig vet ju att jag inte gillar sånt väder. Hade jag varit hemma hade jag rusat runt och dragit ut alla kontakter som fanns i huset och sedan gått ner i källaren. Nu flyttade jag mig bort från fönstret in i hörnet av rummet och kröp ihop i soffan. Där satt jag och hoppade varenda gång det smällde utanför. Jag tyckte vi skulle stänga av TV:n men det tyckte inte Martin. Vi var ju på väg att få fem rätt, sa han. Sedan kom en hagelskur och sedan var det över. Jag andades ut. Det var dags att grilla. Det gick inge vidare att få fyr på grillen med grannens sura kol. Medan Martin fixade med grillen fixade jag med övriga maten. När jag skulle ta fram våra färdigmarinerade fläskspett kom överraskning nr två. Vi hade glömt att köpa dem och koncentrerat oss på tillbehören istället. Det var bara att kika vad som fanns i frysen. Några lövbiffar hittade vi men dem kan man ju knappast grilla så det blev stekpannan på spisen istället. Lagom till Maten var klar fick vi ordentlig fyr på grillen men det var ju så dags. Den fick i alla fall brinna ut. Efter maten tog vi en promenad runt kvarteret och sedan satt vi bara och mådde gott utomhus i total stiltje. Martin läste sitt loppisfynd från Gotland om Skagenmålarna och jag stickade på min halsduk i björklöv.
Idag har jag åkt hem med Säfflebussen. Det känns lite konstigt att vara hemma ensam. Jag såg till att jag fick lite varor i kylskåpet först och sedan inspekterade jag tomten. Såg att det fanns fullt av jordgubbar i båda landen. Det blev en hel skål. En liten jordgubbe såg ut som ett hjärta. Jag mindes den gången jag hittade en potatis som även den var hjärtformad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag måste berätta en åskhistoria.
En dag kom det värsta åskvädret över Eskilstuna. Det dundrade och blixtrade om vartannat. Regnet öste ner. Dawid och Jesper ställde sig ute på altanen och Dawid tog en påk och började vifta med den "Kom åskan, kom hit, jag är inte rädd för dig". Och då smallde det alldeles i närheten, strömmen slogs ut och killarna blev bleka i ansiktet. De sprang in, stängde dörrar och deras ögon blev stora som två mattallrikar. Sedan dess retar de inte upp åskan.
Vilken dag ni verkar ha haft! Tur att allt slutatde bra men jag antar att ni inte vann stort? Eller?
Kram
Anna
Du har rätt, vi vann inte stort. Inte alls om sanningen ska fram. Det ser alltid så bra ut när vi har knåpat ihop våra system å så springen hästbusarna inte som de ska :-)
Kram / Mona
Skicka en kommentar