Jag har köpt...

...en avfuktare till tvättstugan. Jag har länge funderat på att göra det. I förra veckan när det regnade så mycket blev det så fuktigt i tvättstugan och tvätten vägrade torka så i helgen slog jag till. För att koppla i den fick vi plugga i en annan kontakt som vi vid ett tidigare tillfälle dragit ur för att den såg lite tveksam ut. Jag har visserligen använt den för länge sedan och det har aldrig hänt något men fästmannen gjorde mig uppmärksam på att den nog borde kikas på av en fackman. Jag är inte riktigt överens med honom där men han hanterar el oftare än jag så jag lät honom få som han ville när han ville dra ur kontakten. Det visade sig nu att den ledningen inte bara går in till tvättstugan utan även upp till diskbänken. Voila så fungerade kontakten under diskbänken med (jag skrev i tidigare inlägg hur jag har fått koppla förbi den kontakten). Hädanefter kan jag således använda datorn samtidigt som jag diskar. Fiffigt va!?

Jag har även köpt mig en stege i helgen. Jag har en stege sedan tidigare. Den är en gammal otymplig järnstege som vägen massor och som är jättelång och därför lite svårhanterlig. I helgen råkade jag befinna mig på Biltema och där fanns multistegen i aluminium som jag ville ha till rimligt pris. Andra kvinnor shoppar loss på kläder, jag shoppar loss på avfuktare och stegar. Det är bara att konstatera att som ensamförsörjande mor och därtill villaägare får man bortse från det där med flärd ibland. Tur att Mary Kay-mötena börjar imorgon så jag inte tappar bort mig fullständigt.

Ikväll har jag...

...båda pojkarna hemma. Det är bara för ikväll för i morgon åker Mikael till Strömstad och roar sig med SSU i en hel vecka. Tur att deras pappa skulle på semester och att Martin inte ville följa med. Dels har jag knappt sett Martin sedan sommarlovet började men också för att jag får så gräsligt lite gjort här hemma när jag är ensam. Kanske är det hans rum som står näst på tur att bli snyggt och prydligt? Jag tror inte han kommer jubla åt förslaget men försöka duger.

Städning stod på...

...schemat även denna helg. Jag fortsätter min grundliga genomgång av huset och den här gången var det Mikaels rum som skulle gås igenom ordentligt. Där var en salig röra så jag befarade att det skulle ta hela helgen men vi blev faktiskt klara med det mesta igår redan. Han vill ha nya gardiner så just nu är han utan. Vi får se vad jag kan hitta på. Idag har jag putsat fönster i hans rum. Nu när allt är rent och snyggt så blev det en väldig kontrast med smutsiga fönster. Pojken är nöjd med städningen. Dagens kommentar från sonen var att han tyckte hela huset fått ett lyft i och med att hans rum var städat. Nåja, svarade jag, det är ju faktiskt bara ditt rum, inte hela huset.

Vädret har tillåtit att torka tvätten utomhus så det har jag gjort. Det är så skönt att kunna göra det för då kan man tvätta många maskiner när man ändå är på gång. Man får ta vara på de små glädjeämnena som dyker upp i vardagen.

Regn och rusk...

...är vad helgen har bjudit på vädermässigt. Det var nära att jag tog på strumpor på fötterna men med en dåres envishet går jag barfota. Ja, utomhus har jag skor för det mesta men i de skorna har jag inga strumpor när det är sommar, för det är det väl fortfarande?

Helt oväntat, nåja, fick jag i fredags ett sms från fästmannen med en fråga om han fick komma hit dagen därpå. Han var i Oslo och åker man då förbi Järna på hemväg därifrån blir det en ganska lång omväg om man ska till Smedjebacken. Det tyckte nu kära fästmannen inte gjorde något. Jag hade precis bestämt att jag och äldsta sonen Mikael dagen därpå skulle gå ut och äta på den grekiska tavernan i Järna. Sagt och gjort, vi åkte dit när fästmannen hade anlänt. Vi var väldigt hungriga så vi bestämde oss för att börja med en förrätt, vitlöksbröd och grillad halomi för att sedan festa på lite bläckfisk och kebabspett. Vitlöksbröden kom in men inte min grillade ostbit förrän en lång stund senare. Min teori är att vår servitris hade glömt bort den för jag påminde om det när hon kom med vitlöksbröden till pojkarna. Nåväl, jag fick min mat. Allt frid och fröjd. Jag hade en tredjedel av min ost kvar när varmrätten serverades. Jag trodde det hörde till vanligt serveringsvett att ta ut förrätten först. Nejdå, här sattes varmrätten fram ändå. Grabbarna var ju klara med sitt bröd så de ställde sina tallrikar åt sidan och jag fick min varmrätt bredvid. Jag sa lite surt att jag hoppades att hon skulle ta ut tallriken igen och värma den om maten hade hunnit bli kall innan jag hade slutfört förrätten. Det behövde hon inte. Vi åt oss riktigt mätta, betalade och gick därifrån. Det är verkligen jättegod mat där men servicen är under all kritik. Förra gången, när fästmannen och jag var där, fick vi inte läsa menyn i fred. Till slut sa vi till att vi tyckte att de tjatade på oss och bad om att få läsa menyn i lugn och ro.

Annat som hänt är att jag bokat en resa till Puerto Rico i november. Pappa fyller 80 och systeryster 50 och det ska firas med en gemensam resa. När mamma fyllde 70 firades det också med en resa men då kunde inte jag komma med. Jag var i valet och kvalet nu med eftersom hemkomsten faktiskt sker två dagar innan pappa fyller år. Nu blev det i alla fall så att jag bokade och lyckades få samma hotell som min syster. Efter att idag ha surfat runt på olika resesidor upptäckte jag att det verkar finnas två hotell med samma namn eller om det är två anläggningar som går under gemensamt namn. Det ska bli spännande att se vilken det är jag har bokat. Jag har i alla fall försäkrat mig om att jag ska få äta hotellfrukost i en veckas tid.

En liten näbbmus...

...låg alldeles tyst och stilla på gångvägen från Östertälje till Gärtuna i morse. Undrar just hur den hade hamnat där. Det finns en stor äng bredvid. Jag hade nog valt att dö på den istället om jag var mus. Vanligt kaos infann sig på jobbet. Nu känner jag igen mig ordentligt. Vi kliar oss i huvudet och förstår inte hur vi ska avhjälpa felen som uppstår. Vi provar och provar enligt uteslutningsmetoden men går bet i alla fall. Nåväl, fortsättning följer.

Ris och kyckliggryta serverades till middag. Efter det gick Mikael och jag ut och trädgårdsarbetade. Han har inget sommarjobb och jag har erbjudit honom en slant om han utför trädgårdsarbete åt mig. Jag slipper få ont i ryggen, han behöver inte vara alldeles pank och så kommer han ut och rör på sig lite istället för att sitta inne vid datorn. En fair deal tycker jag. Idag klipptes gräset på berget med kantklipparen. Det var så långt så jag kunde inte ta hjälp av gräsklipparen. En lie hade passat bättre. Nu när gräset är slaget kan det nog funka med gräsklipparen. Jag räfsade under tiden som han klippte. Mot slutet fick han även räfsa själv och under tiden gick jag in och gjorde lemon curd. Gott! Jag såg Per Morberg göra det i söndags på TV och har sedan dess varit sugen på det. Så det kan gå! Den står på avsvalning nu. Sedan var det väl bara slut kvar på den här kvällen. Godnatt och sov gott allesammans!

I eftermiddags när...

...jag åkte hem från jobbet kände jag av att jag bara har haft ca 5 timmars sömn i kroppen de två senaste nätterna. Men det är ju så förjordat svårt att gå och lägga sig i tid dessa ljusa, varma och underbara sommarkvällar. "När jag blir stor" ska jag ha ett uterum inrett med en säng och ett stort insektsnät runt så jag kan sova utomhus. En insynsskyddad och takad altan vore bra. Det finns en hel del jag vill ha. Utomhuskök och ett stort växthus med relaxavdelning. Det är bara en liten detalj som saknas... Pengar!!!

När jag kom hem så gick jag raka vägen ut i trädgården och la mig i trädgårdsstolen med fötterna upp på stolen mitt emot och slumrade en stund. Det var så skönt. Sedan var jag redo att ställa mig vid spisen. Idag blev det paj med körsbärstomater (de sålde för 5 kr asken på ICA igår), mozzarella, färsk basilika och lite skinka som blev över från häromdagen och så ost och äggstanning över. Till det blev det en hederlig sallad. Efter middagen har jag inte gjort någonting men jag tänker så här att om jag börjar att göra mig i ordning för natten redan vid nio-halv-tio så kanske kanske att jag skulle kunna få någon extra timmes sömn? Jag provar.

I eftermiddags när...

...jag åkte hem från jobbet kände jag av att jag bara har haft ca 5 timmars sömn i kroppen de två senaste nätterna. Men det är ju så förjordat svårt att dessa ljusa

En stor banan...

...minskar till ungefär hälften om den får ligga i fred i rumstemperatur under dryga tre veckor. Det vet jag för jag hade glömt min banan i min fruktlåda på jobbet. Den erfarenheten gjorde jag i morse. Semestern är slut och det var bara att pallra sig ur sängen. Tidigt var det, alldeles för tidigt men vad gör man inte för att få lite eftermiddag kvar när arbetsdagen är slut. Jag bytte passerkort i god tid innan semestern, ja faktiskt flera dagar. Det brukar aldrig vara någon hit att byta uppdragsperiod och därmed passerkort mitt i semestern och därför ville jag vara på den säkra sidan och fixade nytt kort innan semestern påbörjades. Å kortet fungerade, dvs det gjorde det innan ledigheten. Idag kom jag innanför grindarna men inte längre. De som bestämmer hade glömt att ansöka om förlängt tillstånd. Är jag förvånad? Inte ett dugg!

Nå, hem kom jag utan att vara alltför uttröttad. Hemma blev det pannkakor till middag. Efter det var det dags att sätta igång diskmaskinen. Det är ett pyssel sedan några dagar tillbaka. Plötsligen hade jag ingen ström i kontakten som ska försörja diskmaskinen. Jag trodde själva maskinen var trasig. Efter lite forskande kom min kära fästman fram till att maskinen var hel och kontakten var utan ström. För att få igång diskmaskinen måste jag nu koppla stickkontakten till en skarvsladd (den jag använder till datorn) som sedan kopplas ihop med ett vägguttag. Nu ikväll meddelade äldste sonen att hans taklampa inte fungerade. Där har jag bytt lampor alldeles nyss. Å alla lampor går väl inte sönder på en gång. Sedan en tid tillbaka har jag inte heller haft lyse i varesig garaget eller tvättstugan. Så fort vi provar så skjuter säkringen. Vad är det som händer? Kanske dags att ringa elektrikern nu eller varför inte testa husassistans som jag precis har förnyat avtal med?

Hallen är klar...

...så när som på lite uppdateringar när det gäller de inredningstekniska detaljerna. Nu är det utrensat och det som är kvar är sorterat. Ordning och reda, pengar på freda'! Jo, så måste det bli. Lönen kommer på fredag och det är nog tur eftersom semestern dränerar kontot trots att man inte märker det. Tursamt nog gjorde jag min obligatoriska shopping i systers garderob för ca en månad sedan och om jag minns rätt (jag har inte packat upp väskan än) så ska jag inte behöva handla kläder för egen del alls på hela vintern. Nåja, det kanske blir något att komplettera med. Packa upp och hänga in ska jag göra när jag gjort samma storstädning i garderoben i mitt rum som jag gjort i hallen.

Annars har dagen varit lugn och sansad. Det blev fläskfilé med ett täcke av mosarella, basilika, paprika, vitlök och valnötter med klyftpotatis bakad med massor av salt och olivolja i ugnen. Det var sagolikt gott. Pojkarna undrade varför vi åt så festlig mat. Var det bara för att storasyster Erika är hemma? undrade de. Jag påninde dem då om att vi i nämnd ordning hade ätit tacos, ugnsbakad lax och korvstroganoff med currypasta. De tyckte det var vanlig mat. Det är det kanske, när jag tänker efter, i alla fall i vårat hus.

Jag bryter tystnaden!

Bloggen har legat i dvala. Alltför lite inspiration och en ovilja att skriva överhuvudtaget har regerat mig. Jag tar nu ett krafttag och tänker återupptäcka glädjen i att skriva, att dela med mig av mina upplevelser.

Mitt i sommaren, på min näst sista semesterdag, har det regnat periodvis. Jag önskade mig en het sommarsemester och det fick jag. En enda dag och en enda natt har det regnat. Semestern har helt enkelt varit gudomlig. Jag vänder blicken mot högre makter och tackar ödmjukast. Jag har haft tre ynka veckor fritt från jobbet och har lyckats pricka sommarens kanske bästa väder. Eftersom vi inte heller har hittat på så förskräckligt mycket utan mest varit hemma, här och i Smedjebacken, så har tiden inte heller rusat utan gått i maklig takt. När jag var liten var sommarlovet alltid långt. Mina föräldrar har jobbat som lärare och därmed haft sommarlov de med. Det hade lärarna på den tiden. Det var alltså min syster och mig förunnat att få ha både mamma och pappa på hemmaplan alla tio veckorna. Å vi hann med att både vara borta och hemma. Nästa sommarsemester blir vi förmodligen borta länge så det kändes helt ok att ta det lugnt.

Den här näst sista och regniga dagen har jag ägnat mig åt inomhusarbete. På bokrean i vintras köpte jag boken "Rensa och röj" och det är precis vad jag har gjort idag. Fast inte hela dagen förstås. 2/3 av hallen är klar och jag har rensat ut 4 st papperspåsar med kläder och skor som ingen av oss mer kommer att använda. Det känns skönt! Fast det skär i hjärtat att behöva slänga knappt använda vinterkängor som blivit för små. Jag ska försöka ge bort dem till någon.

Nu blev det...

...ett uppehåll igen i bloggandet. Det kanske är det som är skillnaden mellan den riktige författaren och hobbyskrivaren. Den som arbetar som författare skriver ändå fast inspirationen saknas.

Det prov jag tog på MVC för någon månad sedan fick jag svar på idag och jag är fullt frisk. Något annat trodde jag inte heller men man vet aldrig. När jag kom hem möttes jag inte bara av det beskedet utan även av att det såg ut som att en mindre lavin hade gått. Nästan ALL snö har rasat från taket idag. Det finns fortfarande sjok kvar så att vistas precis nedanför är direkt livsfarligt.

Vi bokreade i helgen. Några skönlitterära böcker har det inte blivit. Däremot hittade jag lite annat matnyttigt. En bok om ordnandets konsthantverk bla. Kan nog vara bra att ha i det här huset. Det står i början att boken är till för de som vill ha lite hjälp på travet att skapa sig sin egen ordning, INTE någon annans. Det är så lätt hänt att välmenta kommentarer blir till pekpinnar och sådana orkar jag inte med just nu, eller aldrig. Så jag tänkte att till någon nytta kan den boken säkert vara om inte annat så en hjälp till ena sonen som förefaller att ha ärvt förmågan att röra till det från mig.

Min visit på Gärtuna varade i åtta dagar. Det var kul att vara där och jag åker gärna dit igen om jag får. Fast nu är det tydligen tänkt att jag ska få utökat ansvar på jobbet i Snäckviken. Det blir också kul. Det är inte utan att jag känner att de i Snäckviken har förtroende för mig.

Jag ska till...

...Gärtuna och arbeta imorgon och resten av veckan. Sedan får vi se. Jag åker pendel mellan de två fabrikerna med något års mellanrum. Det blir säkert kul att komma dit men jag känner mig helt ovan inför deras analyser och deras substanser. En av gruppcheferna på jobbet inne i Snäckviken slutar. Det kom lika plötsligt som min förflyttning. Storchefen var på besök idag. Han är ny sedan i måndags. Förändringarnas vindar fortsätter att blåsa på Företaget.

Dags att återuppta...

...bloggandet igen. Jag tror jag kom av mig för att jag lyckades komma över en gitarr till väldigt köpvänligt pris och som äldsta sonen sedan fick i födelsedagspresent. Jag ville inte avslöja mig av misstag. Jag var så himla glad för gitarren att den fanns i mitt huvud nästan hela tiden. Mina barn läser det jag skriver ibland så då var det bättre att vara helt tyst. Mikael blev också glad för gitarren. Redan i somras frågade jag mina pojkar om vi skulle ta och köpa oss en familjegitarr och fick ett solklart JA från Mikael. Sedan dess har han frågat om vi aldrig ska köpa den. Han anade väl inte att jag hade tänkt ge honom en i födelsedagspresent.

Dagen idag började med sovmorgon till kl 6. Jag duschade och åt frukost i lugn och ro för att sedan gå till vårdcentralen, som jag hade fått en kallelse ifrån, till en riktad hälsoundersökning på MVC. Kul är det aldrig men jag är glad att dessa undersökningar finns som gör att jag har möjlighet att göra vad jag kan för att så långt det är möjligt förebygga att jag dör i förtid av cancer. Sedan åkte jag iväg till jobbet dit jag kom först kvart över nio. Vi har inte så mycket jobb inne för tillfället så jag fick vara en kollega behjälplig med en analys som hon inte hade gjort på ett år.

Efter jobbet var det Aloe Vera-öppethus. Jag beställde ny dryck och en kräm som ska vara bra mot muskelvärk till fästmannen. Jag tror på Aloe Verans medicinska effekter. Men som med allt som har medicinsk verkan tror jag även på att man ska vara försiktig och inte använda det för jämnan, utom just drycken som jag anser fungerar som vilket vitamintillskott som helst.

Jag ska försöka hålla i de extra krafter jag vann i morse i och med sovmorgonen och gå till sängs i tid ikväll. Så godnatt och sov gott!

Måndag igen och...

...jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå på (MK)måndagsmötet inne i Stockholm eller inte. Jag skulle fika efter jobbet med en av mina kunder så jag lät tiden på det mötet avgöra om jag skulle åka. Tiden gick fort. Den gör det när man har kul. Det var kul att träffa min kund. Vi jobbade förut tillsammans men inte nuför tiden så det finns mycket att uppdatera när vi väl träffas. Det blev inget möte i Stockholm. Det skulle jag inte ha hunnit till.

Det ligger en...

...svans ovanpå snön strax utanför min kökstrapp. Av ägaren till svansen syns inte ett spår. Det ser ut som om den tillhört en mindre ekorre. Ekorrar fanns inte så långt norrut som jag är uppväxt, när jag var liten. Första gången jag såg en levande ekorre var jag ganska stor. På något vis hade jag totalt feldimensionerat den i min fantasi. Jag trodde ekorrar var stora som grävlingar! Grävlingar hade jag inte heller sett så dessa trodde jag i gengäld var i igelkottstorlek. Förvåningen var stor när jag upptäckte att det var tvärtom. Hur som verkar en ekorre ha fått sätta livet till på min gård. Svansen ligger där ensam och övergiven. Vad ska jag göra med den?

Om det var...

...klokt eller inte att gå till jobbet idag lär visa sig. Orkade gjorde jag i alla fall. Det var mest de andra jag tänkte på. De andra som tvingats stå ut med mina hostanfall och allmänt snorande näsa. Visst, jag snyter mig men det kommer ju mer. Jag var en sväng förbi optikern på vägen hem. Jag fick ett par provlinser innan jul som jag skulle utvärdera. Det var en sort jag inte provat förut. Hur som så upptäckte jag att jag såg väldigt illa på nära håll och undrade om jag hade blivit gammal över en natt. Det var besvärligt att se siffrorna i mobiltelefonen och likadant var det så fort jag skulle läsa något någorlunda finstilt. Dessutom så gick den ena linsen sönder för några dagar sedan. Det blev tummen ner för dem. Just nu när jag är förkyld ska jag inte ha linser alls så jag fick inte komma förrän på tisdag och prova ut en ny. Glasögon och kallt väder är inte kul när man kommer inomhus igen. Då ser man absolut ingenting.

Äntligen känns det...

...bättre. Jag har snorat och hostat och nyst och snorat om vartannat. Därtill har en trötthet som kunnat knäcka den mest maniska människa legat som ett tungt ok över mina axlar. Jag tycker verkligen illa om att vara sjuk (vem gör inte det?). Att någonting annat än min vilja ska styra över vad jag orkar göra. Nu känns det som att det vänder.

Jag är förkyld...

...så det stänker om det, bokstavligen. Idag var jag inbjuden till en föreläsning om aloe vera. Det hade varit kul och intressant att lära mig mer om den medicinska effekten som aloe vera har. Att sitta på föreläsning och snora och hosta är dock inte riktigt min grej så jag valde att stanna hemma istället och sätta fart på nya datorn. Jag har för första gången i mitt liv en alldeles ny dator som ingen annan haft innan mig. Det känns onekligen lite lyxigt. Bara att den fungerar som en dator ska känns lyx. Den gamla har varit tålamodsprövande länge.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att sitta i soffan med filt runt mig och en kopp te i händerna. Det är inte många knop jag orkar ta mig för så det får vara en sådan dag idag.

Jullovet för grabbarna tar slut nu i veckan. Då kanske vi kan komma tillbaka till lite hederliga gamla vanor med mat- och sovtider. Jo, jag har ätit och sovit på vanliga tider men det har inte mina små barn. De har vänt på dygnet. Jag vet att mina inte är de enda som gjort och gör så när en längre ledighet pågår. Jag kan inte minnas att jag gjorde så när jag var liten. Jag fick helt enkelt inte. Inte mina kompisar heller. Varför "får" ungarna det idag då? Är vi föräldrar för lite bitchiga eller är vi helt enkelt en skara trötta föräldrar som inte orkar ta striden med våra barn. I mångt och mycket tror jag det är så. Vi har satt oss ner på huk och frågat våra barn vad de vill göra och hur de vill göra det. Hur ska de kunna veta när det är vi, deras ledare, som ska tala om det för dem. Dessvärre kan vi inte skruva tiden tillbaka och ställa de rätta kraven utan måste nu hitta nya lösningar. Gud hjälpe oss vilken björntjänst vi har gjort våra barn när vi bara ville väl en gång i tiden.

Första hudvårdsklassen för...

...i år gick av stapeln igårkväll. Det var en mycket trevlig skara elever jag hade. Dessvärre blev det väldigt sent och jag var inte hemma förrän klockan var över elva. Sedan blev det marsch pannkaka i säng. Jag tog en timmes sovmorgon i morse men det hjälpte föga. Jag brukar känna att jag har haft sovmorgon men inte i morse. Dessutom vaknade jag med ont i halsen. Det var inget tillfälligt som gick över under morgonens första timmar. Fästmannen har diagnostiserat halsfluss men se det tror jag då rakt inte på. Jag har nämligen ingen feber.

Endast +17 grader...

...var det när jag kom upp till köket i morse. Jag tyckte det kändes kallt vid frukosten och förbannade att jag inte hade en inomhustermometer. Då kläckte jag idén att testa min digitala stektermometer. Den funderar ju i komposten så den borde fungera på mitt köksbord, tänkte jag. Det gjorde den. Det kanske hade varit bättre att inte veta. Nu visste jag ju så då bestämde jag snabbt att det var en perfekt dag för att baka bröd. Med ungen på i köket borde det kunna bli någon grad varmare. Det blev det. Hela två grader som mest. Dessvärre hade jag bestämt att den här dagen skulle bli en pappersdag. Jag behöver få ordning på mina siffror för företagets räkning. Jag förbannar mig själv för att jag inte varit mer ordentlig. Allt finns noterat men inte på ett och samma ställe. Med hänsyn till den låga temperaturen borde den här dagen istället ha ägnats åt frenetisk städning.

Jag fryser...

Det är kallt. Nästan -20 grader C ute. Värmepumpen gör sitt bästa för att hålla temperaturen i huset. Elementen är varma men det är kallt ändå. Nej, jag tänker inte spetsa med elvärme men det känns tryggt att veta att jag har den att ta till om det blir för kallt.

Jag sov illa i natt och när jag vaknade av väckarklockan så låg jag och frös. Kände mig hängig och eländig. Det kan man göra om man sovit illa så jag övertalade mig om att gå till jobbet istället för att stanna hemma. Det var bra att jag gjorde det. Inte för att jag känner mig så mycket bättre men jag slapp en karensdag i alla fall. Jag har haft märkligt ont i kroppen hela dagen. Förutom benen och armarna har jag en otrolig trötthetskänsla på mitten av ryggen ungefär i njurtrakten. Det ska få bli en tidig kväll för mig. Jag ska värma vetepåsen och krypa mer under täcket och värma mig så kanske jag mår bättre imorgon.

Första arbetsdagen på...

...året började lugnt. Jag har pysslat på med lite av varje å så plötsligt var dagen slut. Det gick nästan likadant här hemma. Jag har pysslat på med lite av varje men det jag verkligen skulle göra glömde jag dessvärre bort. I morgonbitti befarar jag att det inte finns något bröd i huset efter de sedvanliga nattmackorna som sönerna äter nu när de är jullov för dem. Det finns annan frukost att tillgå så jag kommer inte att vara utan. Jag hade bestämt mig redan igår för att baka bröd när jag kom hem. Jag lagade mat vilket blev en riktig lyxmåltid med stekt rostbiff, kyftpotatis med massor av salt, vitlök och rapsolja på och så bearnaisesås till. När jag hade stökat undan gick jag ner och hängde tvätten som jag också lyckades få in i tvättmaskinen innan jag började med middagen. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag tappade minnet någon gång på vägen ner i källaren. Nu får jag stå mitt kast och äta fil till frukost i morgon istället.

I Östertälje vid Glasberga har någon konstnärlig talang gett uttryck till en minst sagt uppseendeväckande snöskulptur i form av en jättelik rättuppstående fallossymbol för att uttrycka mig diplomatiskt. Jag såg en bild i Länstidningen på den idag. Ja, vad ska man säga? Den var så grotesk att jag inte kunde annat än dra på munnen.

Det är dags...

...för den årliga tillbakablicken. I början av förra året hade jag en önskan om att det skulle gå att hålla i pengarna på ett lite mer sparsamt sätt än vad som hade gått under föregående år. Å faktiskt så slutade året på plus. Visst hade jag utgifter jag inte riktigt hade räknat med men på något vis upplevde jag ändå att pengarna stannade kvar i plånboken och på kontot lite längre än de brukade. När fästmannen läser det här kan det hända att han får svårt att hålla sig för skratt för han påstår alltid att jag inte har några pengar i plånboken. Det är en riktig iaktagelse för det har jag sällan, när han är med :-) Reda pengar har jag sällan med mig men väl mitt visa-kort. Ok, pengarna stannade längre på kontot än bara in vid lön och sedan ut vid betalning av räkningar. Det var en trevlig upplevelse. För det mesta har året varit bra. Lite klumpar i magen har året bjudit på trots allt trevligt som hänt, vilket är trist och jag hoppas jag slipper den typen av uppträde som föranledde missbelåtenheten det här året. Jag vill ha det lugnt och skönt.

Fästmannen och jag åkte på en helt underbar semester till Tjeckien med Miss Charleston. Där gjorde jag nya upptäckter om 2CV-folkets attityd och inställningar till det mesta här i livet nämligen att ingenting är omöjligt, hinder är till för att övervinnas och att problem har den latinska betydelsen pro=före blem=lösning, bokstavligen.

Å jag fick vara frisk! Jag är djupt tacksam att jag slapp både vinterkräksjuka, svininfluensa och vanlig influensa. Den här julen har jag både umgåtts med min familj och ätit julmat. Det var så himla gott! Fästmannen och jag åkte hem några dagar tidigare än pojkarna och därmed fick även vi några dagar för oss själva. Det var välbehövligt. Vilan över jul var synnerligen välbehövlig. Nu kan livet få återvända till de vanliga rutinerna. Jag har inte ens ångest över att gå till jobbet i morgon. Det ska bli kul tycker jag.

Vad har hänt idag då? Jag har pysslat på med lite av varje. Efter att jag hade vinkat av fästmannen så kokade jag sylt och sedan var jag till ICA. Jag har tvättat lite. Till middag blev det inte mer än våfflor. Äldsta sonen skulle iväg så han fick äta spagetti och köttfärssås från igår. Det åt jag också till lunch. Den yngsta sonen åt en väldigt sen frukost så det fick bli våfflor. När jag var nästan klar med middagsbestyren råkade jag vända upp och ner på gräddskålen just när jag skulle ställa in den i kylskåpet. Då sände jag en tanke till Simon i katthimlen. Tänk så glad han hade blivit om han hade fått hjälpa mig att städa!

Det har rasat...

...snö från mitt tak ner på garageuppfarten under den tid vi varit borta. Sedan har det töat och sjunkit samman och frusit på igen. Resultatet är en halvmeter isvall som jag har hackat mig igenom idag. Jag och fästmannen hjälptes åt och tillslut hade vi en gång på några decimeter i alla fall. Travet gick inget vidare. Bättre gick det på lotto. Hela fem rätt och 101 kr i utdelning. De sägs att delad glädje är dubbel glädje. Hm, jag vet inte det jag när vinsten ska delas med 40 andra i lottobolaget på jobbet.

Å så fanns han inte mer...

Vi har firat julen hos mamma och pappa i Norrbotten i vanlig ordning. Torsdag en vecka innan jul kom snön i väldiga mängder. Då vägarde min stackars katt Simon att gå ut. Under helgen som gick blev han allt tröttare och tröttare. Jag lockade med strömming. Den behandlade han som ett nyfångat byte och drog iväg med över köksgolvet och åt någon helt annanstans än vid matplatsen. Det luktade illa i köket av det som råkade bli kvar på golvet och som jag missade att torka upp. På måndag gick jag hem tidigare från jobbet. Jag skulle göra massor innan det var dags att åka på julfirande. Simon såg sämre ut. Jag bedömde det ändå som att så länge han åt, kissade och bajsade normalt var det lugnt. Han skulle ju ha tillsyn 2 gånger om dagen medan jag var borta.

Vi åkte på tisdagkvällen innan julafton. Jag hade kontakt med kattvakten flera gånger. Det verkade gå bra. På lördagkväll blev Simon sämre. Han orkade inte äta. Det fanns ingenting att göra. På måndag tog de då hemkomna döttrarna och deras kompisar Jenny och Linn honom med till veterinären. Där fick han sista hjälpen att få avsluta sitt liv. De svepte en pläd med hjärtan på runt om honom innan de gick. Ett nästan 19 år långt kattliv hade tagit slut.