Tvära kast

Idag är det måndag och då är det MK-måndagsmöte men det blev inställt pga sjukdom. Så det kan gå. Då åker jag hem istället, tänkte jag, det skulle bli skönt att bara vara hemma i lugn och ro istället. Det var lättare sagt än gjort att åka hem. Stopp i pendeltågstrafiken. Igen! Det slutade med att jag och en fd kollega tog taxi till Järna. Vi utnyttjade resegarantien. Här hemma väntade en lapp på köksbordet. Mikael har blivit tilldelad att stå i kafeterian i skolan imorgon och ska ha med sig något bakverk. Han skrev att han kunde baka när han kom hem om jag bara skaffade hem ingredienser. Det är bara det att pojken är på hockey ikväll och kommer inte att komma hem förrän vid tiotiden. Då ska han i säng. Det finns ingen tid till att baka då. Å trodde han nu att jag skulle kunna gå och lägga mig medan han är uppe och bakar så trodde han fel. Nej, det blev allt jag som fick baka. Jag hade planerat att laga pannkaka till middag. Det fanns precis två ägg kvar till smeten. Men de äggen var jag ju tvungen att använda vid baket. Då fick det bli makaroner och korv istället. Sylten som jag skulle ha till pannkakorna gick åt till rulltårtan som jag bakade så nu måste jag ha både sylt och ägg om det ska bli någon pannkaka imorgon istället.

Det här är mitt liv i ett nötskal. Kanske bär jag skuld till det själv, kanske inte. Det sägs att planering är halva arbetet. Inte i mitt liv. Jag kan planera hur mycket som helst. I minst två år har saker bara plötsligen hänt som jag varit tvungen att anpassa mig till, som har ikullkastat varenda liten plan jag haft. Kanske var det så här förut med fast jag inte märkte det, inte "led" av det särskillt mycket, kunde hantera det helt enkelt. Vi formas utifrån det vi råkar ut för. Många gåner tror jag att det finns en högre mening med de situationer vi hamnar i. Ett slags förberedelse för det som komma skall. Vad är det livet har i beredskap för mig när jag gång på gång hamnar i de tvära kast jag återkommande gör?