torsdag 24 januari 2008

10 dagar

Det är länge sedan jag skrev. Till mitt försvar har jag bara att jag varit gräsligt upptagen. För den skull behöver jag ju inte skjuta en sådan här syssla åt sidan. Nåväl, tio dagar har gått. Jag har varit väldigt aktiv inom MK. Förra veckan bokade jag möten och den här veckan har jag utfört de mötena. I måndags målade jag väggar i vår nya lokal, i tisdags var jag på kundbesök och igår hade jag kundbesök här hemma. Ikväll skulle jag egentligen ha klass men det blev lagt på is. Lika skönt var det för jag är så trött att jag inte orkar göra någonting.

För 15 år sedan gick jag denna kväll och lade mig i vanlig ordning bara för att vakna någon timme senare för att gå på toa. Jag var höggravid och magen var stor och jobbig. Jag hade ungefär tio dagar kvar till utsatt datum. När jag kom tillbaka till sängen gick vattnet. Plask, plask, plask. Det var bara att klä på sig, sätta sig i bilen och köra till sjukhuset. Men först levererade vi flickorna till deras farmor. Väl framme var jag väl ungefär en kvart på förlossningen innan den lilla pojken var född. Idag är han inte så liten längre. Längre än mig har han blivit. Det enda som stämmer överens mellan bebisen och den gänglige unge mannen är väl aptiten och sömnvanorna. Tonåriga grabbar kan verkligen äta, till synes utan botten. Jag kan inte fira sonens födelsedag imorgon. Dels är det fredag och friluftsdag. Pojkarna är hos deras pappa och kommer bli hämtade innan jag hinner hem från jobbet. Därför har vi bestämt att Mikael kommer hit på söndag och äter tårta.

När jag ändå är i tagen att skriva om bemärkelsedagar vill jag passa på att säga GRATTIS ERIKA! Det är din namnsdag idag!

3 kommentarer:

Anna Stilla sa...

För 14 år sedan väntade jag på mina värkar för Dawid skulle komma den 24 januari.
Men han tog god tid på sig och kom den 26 istället.

Anna Stilla sa...

Förresten, roligt att höra att affärerna rullar på. Jag håller tummarna hela tiden!

Mona sa...

Tack Anna! När jag lyckats med min verksamhet tror jag att jag ska skriva en bok om vägen dit. Å du, inget är som väntans tider :-)
Kram / Mona