Hur tråkigt kan det bli?

Skrivet idag på jobbet när jag hade tråkigt.

Här finns absolut ingenting att göra. Kan tyckas som en nåd att stilla bedja om men jag fördrar faktiskt att ha häcken full framför att försöka se upptagen ut. Det finns inga analyser att utföra och jag har städat allt som går att städa. Hemma har jag däremot massor att ta hand om. Det är frustrerande när jag måste vara här istället för hemma där jag behövs mycket bättre. Tack och lov att det snart är lunch! Jag har precis kommit tillbaka från en promenad till matsalen där jag lämnade igen den alltför stora träningsoverallen som jag köpte till fästmannen i julklapp. Jag misstänkte att den skulle vara för stor men chansade på att jag hade fel på mitt ögonmått. Det hade jag. Den var alldeles kollosalt väldigt mycket för stor! Det fanns inte en sportsmössa att han hade kunnat ha den. Så jag lämnade tillbaka den och fick pengarna tillbaka. Det var trevligt tycker jag. Det är kallt ute. Å jag är kall så stor jag är. Nyss var jag ute och promenerade utan både långkalsonger, mössa och vantar och det kändes. Jackan var varm och skön. Jag blev inte riktigt varm igår sedan huset stått på vädring. Jag tyckte det kändes som minusgrader, minst sagt, när jag klev upp i morse. Nå, inte riktigt men nästan. Ikväll ska jag bara slappa fredagkväll framför TV:n. Nej, jag ska baka och laga mat också. Kanhända jag ska ta och fördriva tiden med att försöka hitta något lämpligt recept på bakat bröd och sedan på någon god middagsmat.

Det blir inget bakande ikväll för fästmannen hade med sig morotsbröd som räcker till morgondagens frukost. Mums!