Herrklubben

Jag har varit på herrklubb. En riktig herrklubb med anor från 1800-talet. Hur hamnade jag där? Jag fick helt enkelt en inbjudan till att fira vår nya Sales Director inom MK. Hennes man är medlem i Sällskapet som klubben heter och därför hade hon också tillstånd att ordna bjudningar där, tillsammans med honom ska väl tilläggas. Jag ruschade hem från jobbet och slängde ihop en ugnspannkaka till pojkarna, bytte om till finkläder och gav mig iväg in till Stockholm. Väl framme, en kvart för tidigt, lokaliserade jag stället nästan genast. Det jag såg från andra sidan gatan där jag stod var en massa herrar i överrock och tänkte att dit vågar jag inte gå in själv. Jag gick tillbaka till tunnelbanan för att värma mig och vänta in tiden. På något vis känner jag mig lite malplacerad som ensam kvinna bland en massa herrar med överrock. I tunnelbanan hittade jag andra inbjudna så jag fick sällskap. Vi blev artigt mottagna. Vi behövde inte ens tala om vilket sällskap vi tillhörde. En samling kvinnor på en herrklubb är väl inte en så vanlig syn kan jag tro. Vi blev visade till "Kungarummet" där Malin och Oscar väntade. Där blev vi serverade bubbel och vi fick en liten förevisning av lokalerna och en liten presentation av Sällskapet. Klubben hade blidats år 1800 och de regler som hade instiftats då gällde ännu. Således var kvinnor inte tillåtna att vistas i lokalerna innan klockan 15. Om det gällde även serveringspersonalen ska jag låta vara osagt. Men det fanns utrymmen som kvinnor överhuvudtaget inte fick beträda. Vi gjorde lite jämförelser med vår egna verksamhet. Den är ju synnerligen tillägnad kvinnor så vi ska väl inte gnälla så mycket om det finns sådana här herrklubbar även om det onekligen är ett fascinerande fenomen att det lever kvar.

Det var så vackert överallt. Riktigt imponerande tyckte jag det var att det fanns en vägg i biblioteket som var tillägnad ledamötenas egna författade böcker. Åtskilliga kända namn hittade jag på bokryggarna.

Vi blev visade till bords. Det serverades viltwallenbergare med kantarellsås och rårörda lingon. Det var såååå gott. Efteråt fick vi kaffe och te med chokladpralin. Malin fick avlägga Sales Direktor-eden under högtidliga former. Sedan umgicks vi en stund till. Klockan var nio och det var dags för mig att dra mig hemmåt. Innan jag gick hälsades jag välkommen åter av vaktmästaren men när jag gick ut genom dörrarna tänkte jag att jag nog inte skulle få tillfälle att gå in genom samma dörrar igen. Ibland råkar vi hamna på ställen vi absolut inte förväntat oss att hamna på. Jag har varit med om det både i negativ och positiv bemärkelse. Det här tillhörde de positiva upplevelserna. Kanske berättar jag någon annan gång om ett betydligt mer negativt tillfälle.