Äntligen hemma!

Jag är hemma igen sedan torsdags. Dotter Hanna ställde frågan via telefon om hon och hennes Magnus fick ställa en husvagn på gården. Det fick de inte. En stund senare ringde hon igen och berättade att hon ställt en överraskning i mitt rum. En husvagn, tänkte jag förskräckt. Förr när Hanna bodde hemma tycktes hon många gånger tro att vårt hus var en uppsamlingsplats för utrotningshotade husdjur. Nu för tiden verkar huset vara en avstjälpningsplats för möbler som man inte längre har användning av. Jag hade sagt nej till en husvagn. Då togs det tunga artilleriet in och operation överraskning inleds istället. När vi kom hem i torsdags lyste en röd fönsterlampa a la bättre bordellstuk i fönstret i mitt rum. Det var hennes överraskning till mig.

Ytterligare överraskningar väntade. Minsta sonen Martin hade städat alla rum utom toaletten, gästrummet och Mikaels rum. Det var så fint här! Å så stod det blommor på bordet. En bukett tulpaner med en kärlekshälsning från min fästman. "Till min blivande hustru" stod det på det medföljande kortet. Dagen var alla hjärtans dag men han var ju med mig hela tiden så det hade jag absolut inte förväntat mig.

Fredag prövade jag krafterna på jobbet. Det var fullt ös och det var kul att vara tillbaka. Tänk att man måste bli ordentligt sjuk för att uppfatta de små vardagligheterna som glädjeämnen.

Med oss hem hade vi Anna. Vi hämtade upp henne i E-tuna när vi passerade. Därav kom det sig att det första jag gjorde när jag kom hem var att städa iordning gästrummet som var ett av de få rum sonen inte hade städat. Det var så roligt att träffa henne. Det sker alldeles för sällan. Anna tycker jag uppdaterar min blogg alldeles för sällan och jag håller med. Ska försöka bättra mig på den punkten. Hon åkte igen på lördagen. När vi hade vinkat av Anna åkte vi till Moraberg för att se om vi kunde hitta en billig hylla till mitt nya rum. Det gjorde vi inte men väl kontorsstolen "Magnus" och dörrmattan "Välkommen" till Martin. Varken jag eller plånboken är på humör för att handla just nu så det var väl lika bra. En sväng in på Plantagen gav mig lite inspiration i alla fall. Det är märkligt men jag mår så bra av att vistas bland växande blommor och annat grönt. Det är precis som att deras växtkraft smittar av sig på mig.