Änglar finns!

I fredagskväll skulle minsta sonen, 12 år, åka till sin storasyster, 20 år, i Södertälje för att övernatta. Kul, tycker jag. Jag har under barnens uppväxt kämpat för att de ska bli ett sammansvetsat gäng som kan ty sig till varandra när jag en gång är borta (måtte det dröja länge än) Han fick låna mitt SL-kort eftersom jag inte skulle ha det på hela helgen. Nu bar det sig inte bättre än att grabben åkte åt fel håll och hamnade ute i Hölö. Därifrån ringde han på lånad mobiltelefon och ville att jag och Martin skulle komma och hämta honom. Dessvärre hade vi hunnit sätta oss i bastun. Det tar lite tid innan man är i ordning efter ett bastubad så jag beslutade snabbt att han skulle ta nästa buss tillbaka. När vi hade fått på oss kläder igen tog vi bilen ner till stationen för att möta upp bussen. Det var några nervösa minuter innan bussen kom och jag fick krama om sonen. Sedan skjutsade vi in honom till Södertälje. Under tiden fick jag veta att busschauffören tagit hand om honom, sett till så han inte behövde stå ute och frysa, pratat förtroendeingivande med honom, till och med hört sig för om han var på rymmen hemmifrån. När jag hörde det smälte mitt hjärta. Änglar finns!!! När vi kom hem satt jag mig och skrev till SL på deras hemsida. Jag brukar vara ganska snabb med ifrågasättande om tidtabeller och annat som ledningen beslutat om som inte är förenligt med verkligheten. Den här gången skrev jag ett stort TACK till busschauffören som hjälpte min lilla pojke.