fredag 16 februari 2007

Hemlarmad

Jag fryser och svettas om vart annat. Magen värker och jag mår lite illa. Nej, jag är inte sjuk. Jag är bara totalförskräckt och förtvivlad. Jag har hamnat i ett läge som jag helst skulle slippa. Äldste sonens fröken ringde mig vid lunchen. Hon meddelade att Mikael varit i bråk tidigare på morgonen och slagit en kille så han var tvungen att åka in och sy läppen. I nästa mening sa hon att den här killen hade varit på Mikael och mobbat honom i ett halvt års tid. Tacka tusan för att då sinnet rinner någon gång på honom. Nå, man får i vilket fall som inte slåss även om jag förstår varför han gjorde det. Nu ville man i alla fall skicka hem Mikael från skolan för man kunde inte garantera hans säkerhet. Den andra killen hade när han kom tillbaka uppviglat andra som väl inte riktigt visste vad som hänt till att ta hans parti och nu låg Mikael pyrt till. Mikael blev hemskjutsad från skolan och jag kastade mig iväg från jobbet. När jag kom hem gick vi igenom vad som hade hänt. Skolan ringde igen och meddelade att de var tvugna att göra en polisanmälan. Då gick jag i taket. Ska de anmäla Mikael så ska de ta mig sjutton anmäla grabben med. Han har trakasserat Mikael under flera månader och att då Mikael tappar tålamodet och ger igen är bara mänskligt och sunt om än inte bra men dock fullt förståeligt. Den andra killen verkar ha tiggt om det länge och väl. I alla fall ringde jag hem till grabben i hopp om att i alla fall kunna prata med hans mamma eller pappa och få höra hur det var med honom. Hans mamma svarade. Hon verkade vara en klok människa som såg sakligt på händelsen. Hon var arg och upprörd över skolans sätt att hantera hennes son. Han hade visst råkat illa ut förut om även inte på detta sätt. I bakgrunden satt pojkens pappa och skrek en massa otäckheter till mig. Hela helgen var sabbad, hockyn åt skogen (pojken kunde ju inte spela) och han skulle dra det här så långt det bara gick hos polisen. Uppviglad av sin far hörde jag grabben upprepade gånger kalla mig för kärringdjävel. Det var så otäck stämning i det huset att jag började gråta och tackade GUD för att de bor två mil ifrån oss så jag inte skulle riskera att få besök. Efteråt skakade jag i hela kroppen. Nu är jag mest illamående och har ont i magkatarren. Ute vid vägen har någon misshandlat vår brevlåda. Undrar just om det har något med dagens händelse att göra.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kram till er båda! Finns det något jobbigare än sådant här? Nej du behöver inte svara! Jag vet att du veta......

Ta hand om er i helgen!

Anna Stilla sa...

Stackars Dig! Din son gjorde rätt som smockade till den andre. Hoppas bara att han slipper mer otrevligheter i skolan. Och killens pappa verkar helt korkad. Då förstår man varför killen mobbar andra...
Jag hoppas att Ni får en lugn hemmahelg. Kram på Er!

Hanna sa...

Sådana pappor trodde jag nästan bara existerade i amerikanska filmer... skrämmande att de faktiskt finns på riktigt!

Massor av kramar!