SL i tiden

Från och med igår har SL höjt kontantprisbiljetterna på bussar och tåg från 20 kr till 40 kr. Det har man gjort för att buss- och tågpersonal ska slippa hantera så mycket pengar och känna att de är ett lätt byte för en eventuell rånare. Syftet är förstås att folk ska köpa upp sig på månadskort därför att det lönar sig för de som åker måttligt ofta till ofta. Under den senaste tiden har man dessutom gått ut med att man VILL att folk ska åka kommunalt. Men vad händer då när man chockhöjer priset på detta vis? För den som pendlar varenda dag blir det ingen skillnad. Man köper sitt månadskort och åker som vanligt. Däremot, är man bara ute någon gång och åker så skulle då i alla fall jag överväga att ta bilen, om jag hade någon, även den enstaka gång jag skulle kunna tagit tåget istället. Om en familj med två vuxna och två barn boende i Järna ska gå på bio i Södertälje en helgdag kommer det alltså att kosta 200 kr i tåg/bussresa. Jämför det med vad det kostar att ta bilen in, 15 km, och betala parkeringsavgift. Summan av kardemumman blir att vi får fler bilar på vägarna och även om bara hälften av de som tidigare åkt på kontantbiljetter stannar kvar i den lokala trafiken så kvarstår samma summa för chaufförerna att handskas med ändå. Om det blir fler än hälften så får chaufförerna och konduktörerna mer pengar att hantera. Ur led är tiden.