Julen 2006 och nyåret därefter i korthet

Så var jag tillbaka. Under tio dagar har jag befunnit mig uppe i Norrbotten hos mamma och pappa. Å just uttrycket "befunnit mig" är en bra sammanfattning på vad jag har pysslat med. Vi anlände dagen innan julafton, jag slog in de julklappar som fortfarande saknade omslagspapper. På julaftonsmorgonen badade jag och min syster Ylva bastu i vanlig ordning. Därefter firade vi julafton precis som vi alltid har gjort med traditionellt julbord och ris á la malta till efterrätt, tomte och klapputdelning. Det verkade som att alla blev jättenöjda över sina julklappar. Mikael har vid flera tillfällen brett ut sina över sängen och tittat beundrande på dem. Juldagen förflöt lugnt och stilla förutom den tidiga uppstigningen. Hanna var tvungen att åka hem för hon skulle jobba. Jag hade glömt att hämta ut hennes biljett så hon fick åka iväg med endast bokningsbekräftelsen i handen. Bussen var 25 minuter sen redan i Kalix och som marginal i Sunsvall hade hon bara 15 minuters marginal till tåget. Det var några nervösa timmar. Men fram kom hon. På annandagen åkte ett gäng iväg till IKEA i Haparanda. Jag som har IKEA i Kungens Kurva tyckte jag gjorde bättre nytta genom att ta en promenad runt Kalix och föntershoppa lite. Jag tog en massa foton på mammas och pappas gran som några dagar till ståtar med juleljus och toppstjärna i rondellen alldeles vid infarten till Kalix. Det är den vackraste gran jag någonsin sett, som hämtad direkt från en Disneyfilm. Mellandagarna hände inte särskillt mycket. Erika åkte hem på torsdagen och nyårshelgen förflöt i samma anda som det alltid gör. Fonduegryta med hallsebackspotatis och den sedvanliga nyårsbomben. Så var det dags att åka hem för oss som var kvar igår. Än en gång bevisade mina pojkar att de är alldeles underbara att resa med. I en situation som just en resa som i det här fallet bara är en transportsträcka är det lätt att tappa humöret och bara tycka allt är jobbigt. Det skulle vara naturligt att tycka så. Men inte mina grabbar. Ingen gnäller. Båda två sliter med var sin tung väska. Det är sånt som gör att jag känner att det inte skulle vara några problem alls att ge sig iväg med dem någonstans på en semester någon annanstans är bara upp till mormor och morfar. På kul frågade jag dem vart de skulle kunna tänka sig att åka om de fick bestämma. Dit där det är varmt svarade de då. När jag bad om en storstad som resmål fick jag till svar Paris eller London. Väldigt lägligt låg Londonguiden i stolsfickan framför. Den tog jag med mig.

Idag har jag jobbat. När jag skulle hem visade det sig att en storbrand hade utbrutit i centrala Södertälje. Jag kunde inte gå genom centrum som jag brukar men väl på sidan om. Knappt har jag kommit tillbaka så känns det som att livet snurrar på för fort igen. Det bara händer en massa saker hela tiden. Mikael skulle iväg på bio idag, imorgon ska han på hajk. Han ska vara på stationen redan 12 och innan dess ska vi hinna hämta hans glasögon hos optikern i Södertälje. Å så ska jag försöka vara på jobbet någon gång där emellanåt. Vi får väl se hur det går. Jag läser just nu en bok av Bodil Jönsson där hon behandlar begreppet tid. Hon påstår att vi har gott om tid. Det känns inte riktigt så just nu. Det känns som att livet virvlar på och rätt vad det är så infaller mars och jag står där utan att ha förberett min arbetslösa tillvaro ett dugg. Men en positiv sak idag var att när jag pratade med barnens pappa lyckdes vi föra en diskussion utan att försöka slita varandra i stycken. Jag ville ha hjälp med sista helgen på min tvåveckorsperiod för att kunna åka till Tyskland på 85-årskalas. Det gick bra om han fick hjälp när hans pappa fyller 75 i februari. Det gick väl bra. Betalt/kvitterat på en gång.