En liten seger på vägen

Igår fick jag bekräftelse på det jag vetat hela tiden. Om jag måste sluta på mitt jobb pga att mitt vikariat går ut så har jag jobbat så pass länge att de inte får ta in någon annan utan att först erbjuda mig den tjänsten. Det var precis det jag försökte förklara för min chef i måndags. Tydligen missuppfattade hon mig, hur hon nu kunde göra det. Jaja, huvudsaken det blir rätt i slutändan så tänker jag inte grotta i hur. Nu har jag blivit ombedd att skicka in mitt CV till personalavdelningen samt blivit tilldelad en facklig representant. Livet känns lite lättare. Samtliga arbetskamrater är bekymrade för min skull. Det känns faktiskt som att varenda en av dem vill ha mig kvar. De följer mitt fall och dagligen får jag frågan om jag hört något. Det värmer att veta att man är omtyckt och behövd. Då sover man gott om nätterna.