Vi lever i en...

...föränderlig värld. Idag fick jag reda på att konsultens vardag hunnit ikapp mig. När man jobbar som konsult får man vara beredd på att snabbt anpassa sig till nya arbetsplatser. Jag har varit förskonad ända till idag. Ändå är den förändring som kommer mildare än vad jag kunde förväntat mig. Till hösten får jag inte längre vara kvar där jag är nu. Oavsett jag vill det eller inte måste jag till en nygammal arbetsplats. Ny för att en del, ganska många, förändringar har skett sedan jag slutade och gammal för att jag har jobbat där i tre år. Det var därifrån man sparkade ut mig när man inte längre kunde ha mig kvar som vikarie. Nu ska jag tillbaka som konsult. I det här läget känns det helt enkelt väldigt bra att ha Mary Kay i ryggen. Samtidigt känns det som ett psykologiskt intressant experiment. I sådana lägen kan jag ställa mig utanför mig själv och betrakta, precis som om jag var på studiebesök. Skulle jag i det läget finna det ohälsosamt ur psykologisk synvinkel att vara där så får jag helt enkelt säga åt mig själv att gå därifrån innan jag hinner leverera några sarkastiska kommentarer. Det är tur att mina gamla arbetskamrater finns kvar. Dem trivdes jag alltid med. När jag slutade var det unison uppslutning i fikarummet. ALLA var där. Jag vet att ingen ville att jag skulle sluta. Utifrån den synvinkeln blir läget mer positivt. Det ska bli kul att träffa de som är kvar, allesammans. Om jag ska se det positivt helt igenom så känner jag mig mer eller mindre head hunted. En ny känsla av att vara behövd, viktig och eftertraktad infinner sig.

När jag läser vad jag skrivit inser jag att ovanstående stycke är jag i ett nötskal. Jag hittar något positivt i det som i första anblicken är negativt. Mycket få saker är alltigenom negativa. Saker har allt som oftast två sidor. Om det så bara är lite, lite lite som är positivt så brukar jag hitta just detta lilla och så blir det negativa mer uthärdligt. I detta nu ser jag faktiskt fram emot hösten. Det ska bli kul!