Nationaldagen fortsatte med...

...firande inne i Smedjebacken vid hembygdsgården med kulturprisutdelning, sång, musik och lite till. Det var trevligt. Vi fortsatte sedan in till Ludvika där vi hälsade på Toni och Maria (Martins pappa och sambo). Det var så varmt så varmt och det fläktade så skönt i Miss Charleston när hon hade både taket avrullat och rutorna nere. När vi kom hem blev det en tur ner till sjön. Martin badade. Jag fick nöja mig med att plaska med fötterna fast jag hade god lust att slänga mig i jag med. Till middag blev det grillat. Lagom till vi skulle börja äta drog molnen ihop sig och det såg ut att bli ett riktigt oväder. Det blev det inte förrän lite senare och betydligt längre bort. På natten fick Martin bege sig ut på jobb då åskan slagit ut fjärrvärmen. Då han kom hem igen vid fyratiden på morgonen var det så varmt i sovrummet att vi tog sängkläderna med oss ner i källaren. Sedan sussade vi gott resten av natten. Värme i alla ära men när man ska sova är det skönt med lite svalt. Martin brukar alltid väldigt nogsamt vädra ut sovrummet, sommar som vinter, vilket brukar resultera i att jag håller på att frysa ihjäl först när jag lägger mig och sedan en gång till när Martin kommer till sängen kall och frusen efter hans kvällsrök. Igår var nog första gången jag inte frös alls när jag la mig. Det resulterade ju senare i att vi fick lov att flytta på oss för det var helt enkelt för varmt.

Idag har det firats Drakbåtsfest i Smedjebacken. Förr om åren var det tydligen stora fina drakbåtar som det tävlades i. Nu var det till min stora besvikelse vanliga kanoter. Två paddlade och en höll skylten. Vi tittade på den övriga markanden. Jag hittade inget jag kände att jag med omedelbar verkan behövde bli ny ägarinna åt. Det var mest glass och dricka som lockade. Även idag åkte vi in till Ludvika. Idag hamnade vi på Hammarbacken på SvartVita Salongen, en fotoutställning i svartvitt. Martin har varit med på den utställningen åtskilliga år men inte det här året. Det var kul att se lite svartvit fotograferingskonst. Efter det åkte vi hem och tände grillen. Gott med mat i magen.

I onsdags när jag kom hit kändes det så länge till jag skulle hem igen. Tre hela dagar innan det var dags att sätta sig på bussen igen. Vart tog tiden vägen? Ok, vi har hunnit med massor men ändå... Underbart är kort, alldeles för kort.