Å jag som verkligen behövde pengarna...

Det blev stor utdelning på veckans V75 ikväll, nästan 5 miljoner. För egen del blev det inte mer än två rätt. Tippar man så så blir det inga pengar. Dagen har varit lugn. Simon väckte mig redan klockan 5, sin vana trogen, och ville ha mat. Tio minuter över fem ville han gå ut och kvart i sju höll han serenad utanför fönstret. Jag skyndade mig att släppa in honom så inte grannarna ska behöva vakna av hans jamande. Klockan sju skulle Mikael upp. Han skulle iväg och köra radio med radioklubben. Sedan satte jag mig med V75 och fyllde i de hästar jag trodde på. Jag trodde ruskigt fel den här gången. Jag gick till Pressbyrån och sedan till ICA och handlande. När jag kom hem bakade jag och lillebror Martin snoddaskakor. Erika kom hem en sväng. Vi pratade hennes jobb en hel del. Det låter som att hon ska få avancera till arbetsledare. Det är så roligt att höra henne berätta. Förr tyckte jag alltid att McDonalds var slavdrivare och behandlade sin personal som slit och slängprodukter. Nu när jag har lite insikt så gillar jag dem mer och mer. På det företaget går det inte att få en chefstjänst på en gång, om man aldrig haft det förut förstås, utan man måste jobba sig upp. Det blir ett slags traineeprogram. Annars är jag trött, så ofantligt trött. Antar att det är sviter sedan igår. Magkatarren har lagt sig. Jag har fått distans. Alla jag träffar säger att Mikael gjorde rätt som slog. Fast jag är hans mamma så kan jag inte riktigt försvara en sådan handling och tycka den är rätt och därmed ursäktad. Däremot har jag full förståelse för att det hände. Någonstans tycker jag faktiskt att han hade civilkurage som orkade stå upp mot den här plågoanden och säga ifrån.