Tillägg i mitt CV

Idag på mitt jobb ringde en före detta arbetskompis och frågade om det fanns någon/några som kunde tänka sig att hjälpa till med ett utbildningsmaterial som skulle göras främst till folk som kommer utifrån och ska in och göra någon jobb. Det visade sig vara väldigt enkelt. Personen/personerna som skulle hjälpa till skulle helt enkelt arbeta och bli fotograferade samtidigt. Några sa nej på en gång och ville inte alls vara med på bild. Jag har ganska gedigen vana vid att stå framför kameran så det var inga problem för mig att tacka ja till erbjudandet. Eftersom de gärna ville ha två personer med för att kunna visa på samarbete fick Lasse också deltaga. Efteråt var vi ense om att vi gjort oss förtjänta av ett tillägg i våra respektive CV om att vi deltagit som modeller i utbildningsmaterial :-)

SL i tiden

Från och med igår har SL höjt kontantprisbiljetterna på bussar och tåg från 20 kr till 40 kr. Det har man gjort för att buss- och tågpersonal ska slippa hantera så mycket pengar och känna att de är ett lätt byte för en eventuell rånare. Syftet är förstås att folk ska köpa upp sig på månadskort därför att det lönar sig för de som åker måttligt ofta till ofta. Under den senaste tiden har man dessutom gått ut med att man VILL att folk ska åka kommunalt. Men vad händer då när man chockhöjer priset på detta vis? För den som pendlar varenda dag blir det ingen skillnad. Man köper sitt månadskort och åker som vanligt. Däremot, är man bara ute någon gång och åker så skulle då i alla fall jag överväga att ta bilen, om jag hade någon, även den enstaka gång jag skulle kunna tagit tåget istället. Om en familj med två vuxna och två barn boende i Järna ska gå på bio i Södertälje en helgdag kommer det alltså att kosta 200 kr i tåg/bussresa. Jämför det med vad det kostar att ta bilen in, 15 km, och betala parkeringsavgift. Summan av kardemumman blir att vi får fler bilar på vägarna och även om bara hälften av de som tidigare åkt på kontantbiljetter stannar kvar i den lokala trafiken så kvarstår samma summa för chaufförerna att handskas med ändå. Om det blir fler än hälften så får chaufförerna och konduktörerna mer pengar att hantera. Ur led är tiden.

Utmaning från Hanna

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[ ] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[X] Jag har haft/har tandställning.
[X] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis. (nej bevare mig väl!)
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[X] Jag har fräknar (på sommaren)
FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[X] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[X] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[ ] Jag vill ha barn nån dag. (nej jag har tillräckligt många)
[X] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.
SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar
[X] Jag jobbar. (än så länge)
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet.
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[X] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.
SKAMLIGHETER
[ ] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[X] Jag börjar ännu gråta av Disneyfilmer (när Askungen får prinsen...suck...)
[X] Jag har kissat på mig av skratt.
[X] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[X] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[X] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.
HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[X] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[X] Jag har brutit ett ben. (ett revben är också ett ben)
[ ] Mina tonciller har tagits bort.
[X] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[X] Mina visdomständer har tagits bort.
[X] Jag har genomgått en allvarlig operation. (Även en sketen blindtarmsoperation kan bli allvarlig om det lilla inflammerade bihanget spricker under operationen och man dessutom är gravid)
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.
RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center.
[ ] Jag har varit i Japan.
[X] Jag har varit i USA.
[X] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.
ERFARENHETER
[ ] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[X] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan. (nej, man flugit luftballong över Stockholm)
[ ] Jag har gått "skinny dipping". (jag lämnar den här frågan till senare tillfälle då jag i nuläget är lite osäker på vad just detta betyder (jag är för gammal för att förstå sådana där moderna uttryck))
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[X] Jag har krockat i en bil.
[X] Jag har skidat.
[X] Jag har medverkat i ett skådespel.
[X] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[X] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[X] Jag har ätit sushi.
[ ] Jag har åkt snowboard.
FÖRHÅLLANDEN
[ ] Jag är singel
[X] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad. (snart så...)
[ ] Jag är gift.
[X] Jag har varit på en blind date. (ja, om det räknas som blind date när man träffar en människa man träffat på nätet så)
[X] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[X] Jag saknar någon just nu. ( någon är 23 mil bort)
[ ] Jag är rädd för att bli övergiven.
[X] Jag har varit otrogen i ett förhållande. (fast det var VÄLDIGT LÄNGE sedan och inte ett dugg kul så det tänker jag INTE göra om)
[X] Jag har skiljt mig.
[X] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[X] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande
SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[X] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[ ] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[ ] Jag har kysst en för mig helt okänd person.
ÄRLIGHET
[X] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smugit ut utan lov.
[ ] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[ ] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[ ] Jag har struntat i ett prov.
DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[X] Jag har blivit diagnoserad med depression (tillfällig sådan i en svunnen tid när allt var svart och jag befann mig på botten av en avgrund)
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[X] Jag har vaknat gråtande.
[X] Jag har somnat gråtande.
DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö. (nej, men för själva döendet)
[ ] Jag hatar begravningar.
[X] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.
MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDs. (herregud nej!)
[ ] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidninar.
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay/Tradera
[X] Jag äger något från Diesel.
RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang. (inte jag men min förra svärmor tog en bricka från McDonalds. Den fick jag av henne, snälla människan!)
[X] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[X] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[X] Jag är bra på att baka
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till jobbet.
[ ] Jag vet hur man skjuter. (nej men jag lyckades ändå vinna delmomentet luftgevärsskytte när jag tävlade mot mina arbetskamrater)
[ ] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[X] Jag är bra på matematik.
[X] Jag tror på spöken.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[X] Jag är bra på att minnas ansikten.
[ ] Jag är bra på att minnas namn. (Jag är urusel. Ibland minns jag inte ens vad mina arbetskamrater heter)
[X] Jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv (Just nu känns det så)

Det kommer att ordna sig till slut

Ibland blir jag så otroligt trött att jag inte orkar någonting utöver det jag verkligen måste. Den gågna veckan har varit en sådan vecka. Stora psykiska påfrestningar både privat och på jobbet slog undan fötterna på mig. En dag när jag kom hem var jag så ledsen och trött att jag bara la mig på sängen och grät. Det privata psykiska påfrestningarna handlar också om jobbet. Min tid på det stora läkemedelsföretaget i Södertälje är snart till ända och det blir mer och mer tydligt för var dag som går. Å jag har inte en aning om vad jag ska göra när det tar slut! Det går inte att blunda för det längre nu. Jag började veckan med att skriva på mina uppsägningspapper. Det kändes rejält i magen. Efter det väntade det årliga "mål- och utvecklingssamtalet" med min chef. Det blev en summering av mina tre år på företaget istället för att sätta upp nya mål. Med en månad kvar att jobba så kändes nya mål lite överdrivet tyckte både jag och min chef.

Men lite roliga händelser som är små ljusglimtar i mitt mörker har också hänt. Jag fick via kontakter reda på ett ledigt jobb på ett företag, ett jobb som ännu inte utlysts externt. Jag är bjuden dit av chefen på ett arbetsplatsbesök till veckan. Jag försöker att inte dra några höga växlar på det ännu. Det är ju trots allt bara ett besök även om jag kommer att lämna in min ansökan så att säga personligen. En annan positiv sak är att jag fått låna hem en laptop av en kompis. Hon ska sälja den och jag är först på tur. En laptop har jag önskat mig länge. Jag trivdes med tangentbordet men mushanteringen förstod jag mig inte alls på. Den gick bra i början. Sedan kändes det som att den löpte amok och det hela framstod mer som en "katt och råtta-lek". Till slut lyckdes jag tämja musen med extern vanlig datormushantering.

Igår fick jag äntligen kraft att städa huset. Det var riktigt roligt för det gjorde verkligen skillnad. Har man som jag inte städat ordentligt sedan innan 1:a advent så är det ganska stora dammelefanter mer eller mindre överallt. Jag har lite småplock kvar som jag tänker ägna dagen åt. Det ordnar sig nog till slut för mig med.

Stora kramen

Precis när jag skulle gå till jobbet i morse kom pojkarna hem på blixtvisit innan de skulle till skolan. Mikael kastade sig i famnen på mig och höll om mig länge, länge. Han var så glad att jag var hemma igen. Senare slog mig tanken att han nog följt nyhetssändningarna om det ena ovädret som avlöst det andra under tiden som jag varit borta. Kanhända har han till och med varit lite orolig. Min lilla, lilla, stora pojke. Jag blir alldeles lycklig för att jag får vara mamma till honom. Till de övriga tre också.

I orkanens öga (eller Tysklandsresan i sammanfattning)

Söndagmorgon gav vi oss iväg mot Göteborg. Lite väl spännande var det. Väderlekstjänsten hade varnat för orkan över södra Sverige och vädjade till folk att stanna innomhus. Nog blåste det alltid. Ju närmare vi kom dessto mer blåste det. Söder om Laxå hade ett stort träd fallit över E20 så vi blev stående ett tag. Vi höll oss till de stora vägarna och fram kom vi. Båten låg i hamn. Vi åt på kinakrog intill hamnen och sedan åkte vi ombord på båten. Blåsten hade lugnat sig lite men de varnade ändå för att det kunde gunga lite eftersom havet inte lugnat sig än. Vi var ganska trötta efter bilresan. Efter lite fika i baren och lite spel på banditerna drog vi oss tillbaka till hytten och somande gott vaggade av vågorna.

Måndag: Vi anlände Kiel och körde de ca 30 återstående milen till Braunschweig. Vi möttes av Martins pappa och hans sambo som välkomnade oss med soppa. Gott! Vi gick en promenad till affären för att handla mjölk. God middag! Efter middagen hade vi julklappsutdelning. Jag hoppas verkligen Maria blev glad över sjalen hon fick som jag stickat. Kvällen gick åt till att mest slöa i soffan och umgås med värdfolket som gjorde sitt bästa för att proppa i oss än det ena än det andra av allsköns godsaker.

Tisdag: Ett dignande frukostbord väntade när vi vaknade. Där fanns allt man kunde önska sig. Jag åt mig proppmätt. Sedan blev vi skjutsade in till Braunschweig där vi spenderade några timmar för oss själva. Det var trevligt att få rå sig själv en stund. Martins pappa och Maria tar verkligen väl hand om oss men ibland är det trevligt att bara få vara själva en stund. God middag idag igen, kåldomar. Men det är lite märkligt att inte få lägga upp på talriken själv. Jag äter som regel inte så mycket som Maria lägger upp åt mig. Dessutom förutsätts att vi ska fortsätta att orka proppa i oss framför TV:n på kvällen. Det känns som att jag är oartig om jag tackar nej. Å det vill jag ju inte.

Onsdag: Martins pappas 85-årsdag. Vi åkte iväg med Maria för att köpa en kontakt till en antenn och då passade Maria på att köpa en radio med CD-spelare till Martins pappa som födelsedagspresent. Därefter gav sig Maria och jag ut på egen hand för att köpa polsk korv. Grannarna kom oväntat över med en mycket vacker och god tårta. Mannen i familjen är konditor så han kan verkligen det här med bakverk. På kvällen klädde jag och Martin oss fina och firade "farfar" med buller och bång. Efter att återigen ha ätit alldeles för mycket till middag kunde jag helt enkelt inte förmå mig att fortsätta proppa i mig godsaker. Martins pappa satt uppe med oss en god stund på kvällen och pratade. Trevligt!

Torsdag: Vilse i Braunschweig! Efter ett lika dignande frukostbord som de andra morgnarna åkte vi in till Braunschweig. Den här gången följde Martins pappa och Maria med. De hade egna ärenden men först gick vi tillsammans på stadsmuseet. Därefter skiljdes vi åt men bestämde mötesplats tre timmar senare. Martin och jag gick omkring lite på måfå. Vi hittade en massa nya butiker och ställen vi inte hade sett på tisdagen. Men plötsligt visste vi inte i vilken ände av centrum vi befann oss. Vi försökte hitta till stället vi hade fikat på förra gången men det var stört omöjligt att hitta. Det regnade och blåste mer och mer och var riktigt otrevligt. I takt med att hungern tilltog ökade min irritation. Till slut hittade vi rätt och kunde sjunka ner på stolarna på fiket med var sin kopp kaffe med berlinerbulle till. När vi kom hem fick vi höra på TV att en ny orkan var på väg. Den här skulle passera över Tyskland. Det var med spänning vi följde rapporterna. Det blåste rejält när vi la oss och jag undrade stilla om vi skulle kunna åka hem dagen därpå.

Fredag: Maria ringde Stena Line och fick uppgift om att båten skulle avgå som vanligt. Vinden hade mojnat. Vi packade bilen. Maria hade gjort matsäck åt oss. Det kändes bra att ha med det ifall vi skulle bli stående på vägen. Vi sa hejdå till Martins pappa och Maria och styrde mot Kiel. Där shoppade vi lite böcker och åt lite mat. Ombord på färjan fick vi reda på att det inte delades ut varesig åksjukepiller eller plåster mot sjösjuka. Däremot kunde de erbjuda ett akupressurarmband som skulle hjälpa. Det skulle kosta 89 kr. Vi betackade oss och tänkte att vi nog skulle kunna stå ut i alla fall. Lite spel på automaterna igen. Jag vann både 40 och 50 kr som jag sedan hastigt spelade bort igen. Jag köpte lite förnödenheter som godis och öl. Godiset ska jag ge till mina arbetskamrater och ölen har min granne fått som tack för hjälpen med katten Simon när vi varit borta. Resan gick bra. Det gungade knappt någonting. När vi åkte under Stora Bältbron var vi fortfarande vakna. Jag sov inte mycket alls den natten överhuvudtaget.

Lördag: Anlände Göteborg klockan 09:00. Snön hade börjat falla. Vi styrde kosan genast hemmåt. I Gränna stannade vi som hastigast för att fylla i en travkupong. Väl hemma började det snöa rejält. Det visade sig att vi kört med ett hiskeligt snöoväder ungefär en timme bakom oss. Vi vann ingenting på travet den här gången heller. Efter det badade vi bastu. Sedan tittade vi på en halvdålig svensk film. Vi var båda trötta efter resan. Det var skönt att få sova i sin egen säng efter några dagar i bäddsoffa.

Söndag: Idag har det inte hänt så mycket. Jag känner mig fortfarande lite gungig i huvudet och lite rörig i magen efter resan. Så där som man blir när i alla fall jag blir alldeles FÖR trött. Martin har åkt hem till sig. Jag har packat upp min väska och varit över med öl och korv till min granne. Jag har plockat bort julsakerna, en vecka för sent. Martin och jag har tillbringat nio dagar tillsammans. Det hör till ovanligheterna pga de 23 milen det är mellan våra bostäder. Nu ska jag gå och lägga mig. Det blir väldigt tomt i sängen. Ända sedan förra fredagen har jag legat tätt, tätt intill Martin. Det är lätt att vänja sig.

Årets första julafton

Martin och jag brukar inte fira jul tillsammans, av familjeskäl. Han har sina barn och jag har mina och var och en har sina egna traditioner. Istället brukar vi fira nyårsafton på trettonhelgen. I år blev det inte ens så. Istället har vi faktiskt firat julafton, vår alldeles egna. Den inföll igårkväll när jag kom hit. Han hade hotat med att jag skulle få en leguanödla och i ett försök att in i det sista försöka få mig att tro att det faktiskt var det hade han till och med gjort lufthål i mitt paket. Men det var inte någon ödla, tack och lov. Inte ens en tamaguchi (stavas det så?) vilket varit en arbetskompis förlag när vi hejvilt gissat vad som skulle vara i julklappen. Det var något mycket bättre och totalt otippat. En tavla av Staffan Lind. Jag stod modell för honom i somras. Det var en av de tavlor han började måla då. Nu var den klar och den hade Martin köpt åt mig. Den tavla Staffan målade först har hängt på Martins vägg sedan i höstas. Jag har faktiskt varit lite avundsjuk för att han har den för den blev så himla bra. Nu har jag en alldeles egen. Å tack och lov för att det vare sig var en tamaguchi eller leguan!

Fröken Sent Ute

Så var jag där igen. Packar alldeles för sent, vet inte vad jag ska ha med mig och känner mig totalt handlingsförlamad. Inte har jag städat här som jag hade tänkt att jag skulle. Min granne ska mata Simon (katten) när jag är borta. Herre Gud, jag måste varna henne. Annars kommer hon tro att det varit inbrott här! Jag har bett yngsta sonen att städa det kan hinner när han kommer från skolan i morgon. För det har han fått en slant. Men sanningen att säga så hade han fått det i alla fall för dels är det fredag imorgon och då ska veckopengen delas ut om barnen skött sina sysslor vilket han har men han ska sova över i skolan imorgon och ville då kunna köpa godis. Nåväl, jag har ju bara prioriterat vad jag hade att göra och då kom packa först för hur kul är det att resa till Tyskland i en vecka om man har städat och snyggt hemma men tom väska???

En liten seger på vägen

Igår fick jag bekräftelse på det jag vetat hela tiden. Om jag måste sluta på mitt jobb pga att mitt vikariat går ut så har jag jobbat så pass länge att de inte får ta in någon annan utan att först erbjuda mig den tjänsten. Det var precis det jag försökte förklara för min chef i måndags. Tydligen missuppfattade hon mig, hur hon nu kunde göra det. Jaja, huvudsaken det blir rätt i slutändan så tänker jag inte grotta i hur. Nu har jag blivit ombedd att skicka in mitt CV till personalavdelningen samt blivit tilldelad en facklig representant. Livet känns lite lättare. Samtliga arbetskamrater är bekymrade för min skull. Det känns faktiskt som att varenda en av dem vill ha mig kvar. De följer mitt fall och dagligen får jag frågan om jag hört något. Det värmer att veta att man är omtyckt och behövd. Då sover man gott om nätterna.

Upp till kamp

Det känns som att jag har fällt en bomb i dag. Jag är på väg att förlora mitt arbete. In i det längsta har jag väntat på att det ska lösa sig av sig självt. Idag kom min chef in och pratade med mig. Jag sa nog saker som hon inte riktigt ville höra. Lite lagtext om vad man som arbetsgivare får och inte får göra. Hon såg ut som att hon minst sagt blev tagen på sängen. Samtidigt ville jag ju inte att hon skulle känna sig alltför trängd. Det är ju inte henne jag är arg och besviken på, det är inte henne personligen jag ska bråka med. Det är hennes chef och kanske inte ens han utan hans chef som till syvende och sist kommer att få sista ordet. Jag har varit vikarie i snart tre år. När treårsperioden är till ända menar min arbetsgivare att de inte kan ha mig anställd längre eftersom de då är skyldiga att fastanställa mig. Den lag som kom till för arbetarens trygghet för att den anställda skulle slippa gå på vik år ut och år in håller nu alltså på att sparka ut mig i arbetslöshet. Med de orden uppsökte jag facket för att höra vad de kunde stå till tjänst med. Då fick jag reda på att det finns en annan lag som säger att om man varit anställd i 12 månader eller mer på samma företag äger man rätt till återanställning om det finns ett behov att anställa ny personal. Jag kan acceptera att jag får gå om det inte finns jobb, det är sånt som händer. Men anser de fortfarande att det finns arbetsutrymme nog att anställa en konsult från en rekryteringsfirma så tycker jag de beter sig vidrigt. Det är just det här det låter som att de tänkt göra, ta in en konsult istället för mig. Jag gillar inte att behöva slåss men tvingas jag till det så är jag inte rädd att ta striden. Jag tänker i alla fall inte ge mig utan en ordentlig prövning. Å fram tills dess kommer jag nog ha bestående fjärilar i magen.

Pippi på de sju haven

Igår tittade jag på Pippi på de sju haven. Jag och Martin satt utan ungar och tittade på den hemma i soffan. Det kom sig av att vi av någon anledning hade TV:n på och råkade se att den skulle gå. Det är en sådan där film som väcker nostalgin i mig. Jag såg den på bio när jag var liten, hade LP-skivan och lyssnade på den så pass många gånger att replikerna sitter kvar än idag. Bitvis satt jag och talade om vad som skulle sägas i förväg. Det är högst irriterande att sitta och titta på film med någon som gör så. Nu var det ju en sådan typ av film som inte gjorde så mycket att jag gjorde så till. Martin bara skrattade när jag satte igång att härma skådespelarna. Det var riktigt kul. Efter det lämnade vi in dagens V75 och sedan åkte vi in till Södertälje för att köpa en present till Martins pappa som fyller 85 år snart. På fredag beger jag mig upp till Smedjebacken för att på lördag gå på teater och se Martins dotter skådespela. På söndag börjar vår resa till Tyskland till 85-årskalaset. Vi kommer åter till Sverige på lördag därpå. Det kanske inte blir så mycket bloggande under den tiden då jag är osäker på vilken tillgång till Internet vi kommer att ha. Men fram till dess ska jag nog hinna med några inlägg.

Det är kul att blogga. Jag har alltid fört någon form av dagbok. Det har varit mitt sätt att bearbeta det jag upplevt. Min uppgift här är, som jag ser det, att dela med mig av mina tankar i glädje och i sorg. Kanske egentligen inte så mycket om mitt liv, så som dagen har varit, utan mer om någon specifik tanke eller händelse som väcker funderingar. Jag kommer att fortsätta att blogga, så gott det går varenda dag men ibland blir det uppehåll som förmodligen veckan då jag befinner mig i Tyskland.

Undrar hur de tänker...?

I mars blir jag arbetslös om jag inte lyckats hitta ett jobb innan dess. Då ska jag, enligt vår regering, söka jobb som aldrig förr, även sådant som inte ligger inom mitt område. Det kan jag visst tänka mig att göra men ingen kan få mig att tro att jag bara för att jag har en högskoleutbildning är ens intressant för många arbetsgivare. Jag är helt enkelt överkvalificerad för många arbeten. Säg den arbetsgivare som anställer mig när jag med största sannolikhet kommer att försvinna så fort jag lyckas få tag på ett jobb inom mitt område. Som arbetsgivare skulle då jag helst vilja anställa folk som hade för avsikt att stanna kvar. Nåväl, jag kommer då göra allt som står i min makt för att inte behöva ha med a-kassan att göra. Det blir bara krångligt. Det är sannerligen en spännande framtid jag går till mötes. Lite väl spännande för min smak, ärligt talat.

Undrar hur de tänker...?

I mars blir jag arbetslös om jag inte lyckats hitta ett jobb innan dess. Då ska jag, enligt vår regering, söka jobb som aldrig förr, även sådant som inte ligger inom mitt område. Det kan jag visst tänka mig att göra men ingen kan få mig att tro att jag bara för att jag har en högskoleutbildning är ens intressant för många arbetsgivare. Jag är helt enkelt överkvalificerad för många arbeten. Säg den arbetsgivare som anställer mig när jag med största sannolikhet kommer att försvinna så fort jag lyckas få tag på ett jobb inom mitt område. Som arbetsgivare skulle då jag helst vilja anställa folk som hade för avsikt att stanna kvar. Nåväl, jag kommer då göra allt som står i min makt för att inte behöva ha med a-kassan att göra. Det blir bara krångligt. Det är sannerligen en spännande framtid jag går till mötes. Lite väl spännande för min smak, ärligt talat.

Tillvaron under kontroll

När jag gick till jobbet i morse låg en tung lukt av brand över centrum. Det rök fortfarande och avspärrningarna var fortfarande kvar. Brandslangar låg utrullade lite här och där och det kaos som rådde igår speglade ännu av sig. När jag gick hem för dagen hade de släppt på avspärrningarna så det gick att ta sig genom centrum. Därmed börjar läget vara under kontroll där. Allt jag hade tänkt göra idag hann jag med. Mikael fick sina glasögon. Så var jag 3800 kr fattigare. Men ungen måste ju för bövelen få se ordentligt. Tillbaka på jobbet såg först min arbetsuppgift överdjävlig ut men till sist lyckades jag lösa problemet. Det blev ett par timmars övertid. Nu börjar lugnet lägra sig över mig igen. Igår kändes det som att jag höll på att tappa fotfästet. Idag har jag återtagit balansen på i alla fall ena foten. Martin kom hit ikväll för att fira trettonhelgen med oss. Det känns bra att han är här.

Julen 2006 och nyåret därefter i korthet

Så var jag tillbaka. Under tio dagar har jag befunnit mig uppe i Norrbotten hos mamma och pappa. Å just uttrycket "befunnit mig" är en bra sammanfattning på vad jag har pysslat med. Vi anlände dagen innan julafton, jag slog in de julklappar som fortfarande saknade omslagspapper. På julaftonsmorgonen badade jag och min syster Ylva bastu i vanlig ordning. Därefter firade vi julafton precis som vi alltid har gjort med traditionellt julbord och ris á la malta till efterrätt, tomte och klapputdelning. Det verkade som att alla blev jättenöjda över sina julklappar. Mikael har vid flera tillfällen brett ut sina över sängen och tittat beundrande på dem. Juldagen förflöt lugnt och stilla förutom den tidiga uppstigningen. Hanna var tvungen att åka hem för hon skulle jobba. Jag hade glömt att hämta ut hennes biljett så hon fick åka iväg med endast bokningsbekräftelsen i handen. Bussen var 25 minuter sen redan i Kalix och som marginal i Sunsvall hade hon bara 15 minuters marginal till tåget. Det var några nervösa timmar. Men fram kom hon. På annandagen åkte ett gäng iväg till IKEA i Haparanda. Jag som har IKEA i Kungens Kurva tyckte jag gjorde bättre nytta genom att ta en promenad runt Kalix och föntershoppa lite. Jag tog en massa foton på mammas och pappas gran som några dagar till ståtar med juleljus och toppstjärna i rondellen alldeles vid infarten till Kalix. Det är den vackraste gran jag någonsin sett, som hämtad direkt från en Disneyfilm. Mellandagarna hände inte särskillt mycket. Erika åkte hem på torsdagen och nyårshelgen förflöt i samma anda som det alltid gör. Fonduegryta med hallsebackspotatis och den sedvanliga nyårsbomben. Så var det dags att åka hem för oss som var kvar igår. Än en gång bevisade mina pojkar att de är alldeles underbara att resa med. I en situation som just en resa som i det här fallet bara är en transportsträcka är det lätt att tappa humöret och bara tycka allt är jobbigt. Det skulle vara naturligt att tycka så. Men inte mina grabbar. Ingen gnäller. Båda två sliter med var sin tung väska. Det är sånt som gör att jag känner att det inte skulle vara några problem alls att ge sig iväg med dem någonstans på en semester någon annanstans är bara upp till mormor och morfar. På kul frågade jag dem vart de skulle kunna tänka sig att åka om de fick bestämma. Dit där det är varmt svarade de då. När jag bad om en storstad som resmål fick jag till svar Paris eller London. Väldigt lägligt låg Londonguiden i stolsfickan framför. Den tog jag med mig.

Idag har jag jobbat. När jag skulle hem visade det sig att en storbrand hade utbrutit i centrala Södertälje. Jag kunde inte gå genom centrum som jag brukar men väl på sidan om. Knappt har jag kommit tillbaka så känns det som att livet snurrar på för fort igen. Det bara händer en massa saker hela tiden. Mikael skulle iväg på bio idag, imorgon ska han på hajk. Han ska vara på stationen redan 12 och innan dess ska vi hinna hämta hans glasögon hos optikern i Södertälje. Å så ska jag försöka vara på jobbet någon gång där emellanåt. Vi får väl se hur det går. Jag läser just nu en bok av Bodil Jönsson där hon behandlar begreppet tid. Hon påstår att vi har gott om tid. Det känns inte riktigt så just nu. Det känns som att livet virvlar på och rätt vad det är så infaller mars och jag står där utan att ha förberett min arbetslösa tillvaro ett dugg. Men en positiv sak idag var att när jag pratade med barnens pappa lyckdes vi föra en diskussion utan att försöka slita varandra i stycken. Jag ville ha hjälp med sista helgen på min tvåveckorsperiod för att kunna åka till Tyskland på 85-årskalas. Det gick bra om han fick hjälp när hans pappa fyller 75 i februari. Det gick väl bra. Betalt/kvitterat på en gång.