Min mobiltelefon ringde...

...idag på jobbet. Det är nu inte alls ovanligt att den ger ifrån sig en signal eller två när jag är där men det här var ett speciellt samtal. Min båda döttrar var för en tid sedan i en av alla dessa fotostudios som specialicerat sig på att låta vanligt folk leka fotomodeller i några timmar. Nu ringde de till mig på rekommendation av min äldsta dotter. Jag blev minst sagt förvånad och kom mig inte för att tala om att jag är förlovad med en fotograf och jobbar själv med hudvård och make up. Det var jättesnällt av Erika att tänka på sin gamla mamma, tack gumman, men den här gången tror jag nog att jag hoppar över. De foton jag sett från den här studion är väl inte riktigt det stuk som jag brukar vara med på så visst det skulle säkert vara kul. Inte är det gratis heller. När jag har blivit rik kan jag göra en sådan där sak mest på kul.

Det blev test av stegräknaren idag. Det är som jag tror. Jag går en hel massa varje dag utan att jag egentligen anstränger mig. Jag har bestämt mig för att leva precis som vanligt. Jag ska åka buss när jag brukar åka buss och gå när jag brukar gå. Först då får jag en rättvis bild av om jag rör tillräckligt mycket på mig. Men jag tänker inte svära om pendeltåget kommer in sent och jag måste gå från stationen upp till jobbet. Nu känns det ju som att det kunde vara någon nytta med eländet.

Det är tomt och tyst i huset. Barnens pappa har skaffat Internet. Äntligen! Pojkarna har tagit med sig sina datorer på deras pappaveckor. Jag såg inte skymten av dem under hela helgen. Jag är så van vid att de kommer och går och är mest hos mig i alla fall fast de inte ska så det känns onekligen ovant. Å lite tråkigt. Huset känns så dött på något vis. Precis som om det skulle vara medvetslöst. Jag behöver den här vilan från ansvar för att orka vara både mamma och pappa sedan men det känns lite som ett låtsasliv när barnen inte är här. De senaste 6 åren har jag nästan alltid haft någon av dem i huset. Jag minns tiden före när de var hos pappa när de skulle och vise versa. Då tyckte jag också att det var det riktiga livet jag levde när barnen var hos mig och något slags låtsatliv när jag var ensam. Trots allt kan jag kanske leva tillsammans med dem när de är här om de nu håller sig hos pappa när de ska vara där. Den senaste tiden har varit varken hackad eller malen. Nu ska jag försöka njuta av min ensamhet med en stund vid pianot. Det händer aldrig att jag spelar när pojkarna är hemma.