Jag väntar på...

...på mina pojkar. De är på väg hem från mormor och morfar. För första gången någonsin ska de ta sig hem själva från Arlanda. Ok, de är stora nu och jag vet att de klara av det. Men ändå. Jag som av somliga i min bekantskapskrets brukar få heta coola mamman just för att jag inte brukar oroa mig har lite pirr i magen just nu. De borde ha kommit med tåget som skulle komma in strax efter 20. Jag har varken hört tåg eller sett pojkar. På störningsinfon på SL:s hemsida står det att det är förseningar på Gnestalinjen. Tack och lov att Internet finns. Å jo, de har mobiltelefon med men den är avslagen.

När jag var liten fanns inga mobiltelefoner. När man åkte bort var man borta till man kom hem. Då fanns mycket nytt att både berätta och att lyssna till. Idag är alla tillgängliga dygnet runt, på gott och ont. Just nu tycker jag det är av ondo att jag inte kan nå dem via mobiltelefonen.

Min stegräknare spelade...

...mig ett spratt i morse. Syftet med stegräknaren var att jag var nyfiken på hur mycket jag rör på mig per dag. Jag bestämde mig för att leva precis som vanligt dvs gå när jag brukar gå och åka buss när jag brukar åka buss. Att tex gå från Södertälje C till min arbetsplats när jag kan åka buss är alltså fusk om jag gör det i syfte att få fler steg registrerade. Vanligtvis blir jag irriterad när bussen inte väntar in tåget men det blev jag inte i morse. Jag traskade i väg. Varmt och skönt var det ute och jag gladde mig åt att jag fått en chans att öka på stegsnittet utan att fuska. När jag kom till jobbet var jag jättenyfiken på vad siffrorna skulle visa. Dröm om min förvåning när mätaren visade 157! Det är ju mindre än vad jag går här hemma på morgonen. Det fanns ingen annan orsak än att stegräknaren inte hade vaknat. Efter att ha kontrollerat att den inte var trasig hängde jag den på mig och gick och jobbade. I eftermiddags när jag slutade fick jag faktiskt lov att för statistikens skull kontrollera hur många steg det är mellan jobbet och hemma exklusive tågsträckan. Det blev 3260 st.

Min gräsmatta ser...

...ut som sju sorger och åtta bedrövelser. Idag tog jag tillfället i akt och frågade arbetskamrat Annika hur jag ska göra för att få en lika fin gräsmatta som hon har. Å jo, jag fick veta. Men vilket företag! Förutom gödsel som ju är en självklarhet skulle jag mossbekämpa, ogräsbekämpa (det finns visst medel för båda två), vertikalskära och topdressa och Gud vet allt. Jag var tvungen att fråga vad vertikalskära var för något. Det hade jag aldrig någonsin hört förut. Det gjorde man med en maskin som var dyr att hyra. När jag kom hem tog jag ut gräsklipparen (Annika talade om att man ska klippa gräset två gånger i veckan). Det har regnat mycket på sista veckorna. Det har inte gått att klippa alls. Det märktes. Gräset var jättelångt och det var bitvis lite besvärligt att ta sig fram. Bättre blev det men tills dess att den är fin är vägen lång att vandra.

Jag tog tag i räkningarna. Den här månaden går ihop den med. Å så la jag en order på MK, äntligen. Det borde jag ha gjort för två veckor sedan. Nå, bättre sent än aldrig. Jag har påbörjat min utmaning till mig själv. Det är spännande att se vart jag hamnar.

I tron att...

...jag sett till så att katten Simon har mat under dagarna, jag har ställt en skål mat utomhus på morgonen när jag gått till jobbet, så har jag nog sett till så en liten igelkott har sluppit vara hungrig. Ikväll när jag kom hem slank den in under trappan där jag ställt skålen. Å skålen var tom kan jag väl tillägga. Teoretiskt kan ju faktiskt maten ha hamnat i rätt mage men eftersom små kottar tycker om kattmat så kan den mycket väl ha hamnat där. Nåväl, jag har så gärna en liten kotte på tomten. Här finns mycket mums filibabba för en sådan. Om jag inte är helt felinformerad tycker igelkottar om sniglar och sådana har jag gott om.

Ikväll har det varit terminsavslut på MK. Det är alltid lika trevligt att träffa de andra och jag fick mig själv att anta en helt vansinnig utmaning alldeles för mig själv utan att säga det högt. Jag har fram till årsskiftet på mig och jag måste börja genast. Det ska bli spännande!

Min midsommarhelg började...

...på torsdageftermiddag. Jag kom iväg aningens försent från jobbet för att hinna med rätt buss. Nåja, det går fler tänkte jag. Det gjorde det men det medförde också att jag inte hade någon marginal kvar. Jag satte mig på tåget till Stockholm en minut innan avgång och bad en tyst bön om att inget onödigt stop skulle försena vår ankomst. Med tio minuter kvar tills bussen skulle gå från Cityterminalen klev jag av tåget och sedan var det långa benet före. I förbifarten ryckte jag åt mig en flaska Yallayoghurt så jag skulle få nånting i magen. Sedan satte jag mig tillrätta på bussen och pustade. Jag hade klarat det. Nu var det bara att sitta still och vänta på att komma fram. Jag fick mycket valuta för pengarna den här gången. Trafiken var tät och vi blev nästan en timme försenade. Fästmannen mötte mig i Smedjebacken. Vi åkte direkt till det kalas vi var bjudna på. Hans barnbarns mor fyllde år. Vi beundrade lilla barnbarnet och gav present till födelsedagsbarnet. Hon blev väldigt glad över det presentkort på uppkörning som hon fick.

På midsommarafton gav jag och fästmannen oss iväg till Munkfors till våra holländska vänner. Det var så roligt att träffa dem igen. Jag fick en stor ost i förtidig födelsedagspresent. På kvällen åkte vi till Ransäter och såg på midsommarstångsresning och dans. Lagom till resningen kom regnet. Efter festligheterna passade vi på att besöka Tage Erlanders gård och samtidigt se hans grav.

Midsommardagen fick vi lov att bege oss hem igen. Vi landade vid fästmannen lagom till middag och sedan blev vi sittade framför TV:n. Å idag har jag åkt hem till mig. Jag har varit riktigt ordentligt lat med stegen i helgen igen. Jag ligger efter den sk riktkarlen nu. Skärpning!

På den sjunde...

...dagen vilade Gud. Det gjorde även jag och kom inte upp i mer än drygt 5500 steg på hela dagen. Dagen som är idag verkar bli ännu sämre. Jag ligger ännu så länge snäppet före riktkarlen på min vandring till Prag. Det vete väl 17 om jag gör det efter dagens bottennotering. Varför har jag varit så lat idag då. Det regnar och jag känner inte för någon fysisk aktivitet alls.

Nåväl, veckan som var var enormt hektisk. Jag fick lite gjort inom MK. En lyckad kväll med arbetskamraterna slutade på några tusenlappar plus. Passar bra inför den stundande hyresbetalningen. Nu slipper jag bli fullständigt pank när den är betald. Skönt!

På torsdagkvällen var det skolavslutning. Kvällen innan ringde min yngste son och ville ha pengar till klippning. Vi träffades i Södertälje efter jobbet. På väg till frisören uttryckte han sin önskan om att få en skjorta till kvällens festlighet. Visst kunde han väl få en skjorta men jag föredrar att leta efter en sådan vid en annan tidpunkt än tre timmar före han ska ha den när han dessutom ska hinna klippa sig också. Vi hann både med klippningen, skjortköpet OCH komma i tid till avslutningen. Min äldsta son slutade nian och hade bestämt sig för att sjunga sin sång. Han fick igång hela publiken. Jag var mäkta stolt mor. Lärarkören framförde traditionsenligt en omskriven melodifestivallåt och detta året var det Carolina af Ugglas "Snälla, snälla" som med något modifierad text fick vara en sång till niorna. Den var bra.

Lördagen blev loppisarnas dag. Först hamnade vi på Rönneberga där en stor, prålig vas eller paraplyställ, jag fick inte riktigt klart för mig vad det var, försvann mitt framför näsan på oss. Vi åkte vidare in till Södertälje. Till ÖB hade vi tänkt oss för att se om det fanns tavelramar åt mig. Där var till min stora förvåning en gigantisk loppis numera. När jag tänkte efter hade jag nog hört att ÖB lagt ner men jag visste inte att där var en stor loppmarknad istället. Där gjorde både jag och Martin fynd. Han fick tag i tre faktaböcker för 50 kr och jag fick syn på ett gäng ljuslyktor i form av hönor. De var så fula så det blev söta. Prismärkningen var 10 och 15 kr per höna men jag fick alla fyra och tre äggkoppar för 30 kr. Vi styrde kosan mot centrum där Martin köpte skjortor och t-shirtar. På vinst och förlust gick jag in på InochFinn och där hade de till min stora förtjusning tavelramar 20 kr billigare än de jag blivit tipsad om. Så affärsmässigt blev det en lyckad dag. På kvällen fick vi fem rätt på V75. Det räckte tyvärr inte till att bättra på spelkassan. Idag har regnet gjort allt för att min initiativförmåga ska vara på lägsta nivå. Kanske måste man ha sådana här lågvattendagar för att det ska jämna ut sig med dagar som man får mycket gjort istället?

Min mobiltelefon ringde...

...idag på jobbet. Det är nu inte alls ovanligt att den ger ifrån sig en signal eller två när jag är där men det här var ett speciellt samtal. Min båda döttrar var för en tid sedan i en av alla dessa fotostudios som specialicerat sig på att låta vanligt folk leka fotomodeller i några timmar. Nu ringde de till mig på rekommendation av min äldsta dotter. Jag blev minst sagt förvånad och kom mig inte för att tala om att jag är förlovad med en fotograf och jobbar själv med hudvård och make up. Det var jättesnällt av Erika att tänka på sin gamla mamma, tack gumman, men den här gången tror jag nog att jag hoppar över. De foton jag sett från den här studion är väl inte riktigt det stuk som jag brukar vara med på så visst det skulle säkert vara kul. Inte är det gratis heller. När jag har blivit rik kan jag göra en sådan där sak mest på kul.

Det blev test av stegräknaren idag. Det är som jag tror. Jag går en hel massa varje dag utan att jag egentligen anstränger mig. Jag har bestämt mig för att leva precis som vanligt. Jag ska åka buss när jag brukar åka buss och gå när jag brukar gå. Först då får jag en rättvis bild av om jag rör tillräckligt mycket på mig. Men jag tänker inte svära om pendeltåget kommer in sent och jag måste gå från stationen upp till jobbet. Nu känns det ju som att det kunde vara någon nytta med eländet.

Det är tomt och tyst i huset. Barnens pappa har skaffat Internet. Äntligen! Pojkarna har tagit med sig sina datorer på deras pappaveckor. Jag såg inte skymten av dem under hela helgen. Jag är så van vid att de kommer och går och är mest hos mig i alla fall fast de inte ska så det känns onekligen ovant. Å lite tråkigt. Huset känns så dött på något vis. Precis som om det skulle vara medvetslöst. Jag behöver den här vilan från ansvar för att orka vara både mamma och pappa sedan men det känns lite som ett låtsasliv när barnen inte är här. De senaste 6 åren har jag nästan alltid haft någon av dem i huset. Jag minns tiden före när de var hos pappa när de skulle och vise versa. Då tyckte jag också att det var det riktiga livet jag levde när barnen var hos mig och något slags låtsatliv när jag var ensam. Trots allt kan jag kanske leva tillsammans med dem när de är här om de nu håller sig hos pappa när de ska vara där. Den senaste tiden har varit varken hackad eller malen. Nu ska jag försöka njuta av min ensamhet med en stund vid pianot. Det händer aldrig att jag spelar när pojkarna är hemma.

En stegräknare pryder...

...min byxlinning. Fästmannen har i vår roat sig, tillsammans med sina arbetskamrater, med att "gå till Prag" genom att med stegräknare räkna fram hur långt de kommit. Det är www.tappa.se som har varit samordnare. Han kom till Prag strax före utsatt tid. Nu är det upp till mig att se om jag kan slå honom med någon dag eller två. Å bara därför har jag varit ut en extra promenad ikväll. Näe, inte riktigt bara därför. Jag pratade med min syster häromdagen. Hon ska springa tjejmilen sista söndagen i augusti. Jag är sugen på att anmäla mig men bör väl se om ryggen håller för att springa överhuvudtaget. Därför började jag lite lätt med en lagom promenad på några km ner till Trollskogen. Det finns inget bättre namn på den skogen. Den skogen är trollsk. Träden knakade lite oroväckande men det var så mycket fågelsång i luften så det hördes knappt. Det är länge sedan jag var dit och det var trevligt att se att det var sig likt. Ett och annat träd till har fallit men annars såg det ut som det brukar. Idag har jag även varit till röstlokalen och fullgjort min demokratiska skyldighet att rösta i eu-valet. Ja, jag vet att det låter illa med demokratisk skyldigheter men det finns de i andra länder som är beredda att dö för att driva igenom demokratiska val. Då är det min förbannade skyldighet att rösta när jag bor i en demokrati. Å så har jag rensat ogräs och klippt gräsmattan. Stegräknaren kommer sluta på en bit över 10 000 steg idag med.

Jag har pratat...

...med Marit Paulsen idag. Hon stod på Drottninggatan i Stockholm och delade ut köttbullar. Av en händelse så råkade jag ha kokboken "Alldeles vanlig mat" i väskan. Den plockade jag raskt fram tillsammans med en penna och bad henne signera medan jag talade om för henne att det var den bästa kokbok jag någonsin läst. Hon log när hon fick se boken och hon höll med om att den var bra. Naturligtvis visste jag om att Marit skulle vara där och hade tagit med boken för att jag verkligen vill tala om för henne hur bra jag tyckte att den var och be henne skriva lite i den om det var måttligt mycket folk runt omkring. Det visade sig gå alldeles utmärkt att få en liten pratstund.

Dagen till ära har jag och Martin varit inne i Stockholm för att se på firandet av vår nationaldag. Det var andra politiker på stan också som Göran Hägglund, Alf Svensson, Maud Olofsson och säkert fler därtill men som jag inte såg. EU-valet är ju imorgon. På stan fanns även en massa danska fotbollssupportrar. Hela trappan vid Sergels Torgsplattan var full av rödvitklädda människor. Var fanns alla svenska flaggor? Det är i alla fall nationaldag. Den dagen som blivit utnämnd till allmän helgdag borde väl i allsindar ha märkts mer? Näe, av nationaldagen syntes intet.

Martins och mitt huvudärende var just att träffa Marit och sedan hade vi inga planer alls så vi strosade omkring utan mål för en gång skull. Efter många kringelkrokar hamnade vi i Kungsträdgården där "Smaka på Stockholm" pågick. Där var så mycket folk att vi gjorde vårt bästa för att ta oss därifrån så fort som möjligt. I Gamla stan fick vi andlig spis. Vi råkade gå rakt på Tyska Kyrkan. Jag har aldrig varit in i den så jag vill gärna se hur den såg ut inuti. Den var rikt utsmyckad. Överallt där vi gick hördes olika språk. Det kändes som att svenskarna var i minoritet. En dag som denna borde de flesta svenskar vara ute och tjoa och vifta med svenska flaggor. Kanske fanns svenskarna någon annanstans och vi där turisterna var?

Dagens spel på V75 blev lite snöpligt men ändå helt godkänt. Åter igen har vi förlorat pengar på hästen Access Tooma. Om vi inte spelar på den hästen så vinner den och när vi spelat på den hittills har den gallopperat. Idag kom den 2:a. Nå, nära skjuter ingen hare. Det hade suttit fint med 1500 kr som 7 rätt hade gett oss. Nu fick vi nöja oss med att vi spelar gratis nästa vecka.

Igårmorse fick Simon...

...frukosten nästan serverad. Mer bibliskt uttryck skulle man kunna säga att det regnade manna från himlen. Strax före klockan 6 när jag städade undan min frukost smällde det till i en av rutorna i mitt kök. Det lät som en fågel. Jag kikade ut genom stora fönstret men kunde inte se någon ligga nedanför. Jag tittade till katten Simon som jag visste legat och sovit utanför köksdörren. Han tittade sig yrvaket omkring. Jag såg tydligt att det var något som intresserade honom. Han tittade också nedanför köksfönstret. Han hittade inte heller något. Så började han leta i en papperspåse med trasigt glas som jag har stående på kökstrappan bara för att jag inte kommit iväg och slängt den. Nej, nej, nej, ropade jag till honom. Jag var rädd han skulle göra sig illa. Han hörde inte. Han hade fått syn på något. Då virvlade en liten fågel upp från madrassen han legat på. Den måste ha hamnat bakom glaspåsen när den landade efter krocken med rutan. Pippin hann undan. Den fick väl lagom lång tid på sig att nyktra till för att kunna flyga igen. Det finns nog en viss risk för att den flygturen blev en aning vinglig. Viket trauma för en liten fågel att först kollidera med ett fönster och svimma av och sedan när den vaknar upptäcka att den har hamnat i en kattsäng innehållande en katt som just har upptäckt att det vaknas frukost.

Igår höll jag hudvårdskurs för fyra mammor och deras döttrar. Det var kul men det blev förskräckligt sent. Tur som var hämtade Martin mig med bil annars hade jag kommit hem mitt i natten. Det blev tillräckligt sent i alla fall för den tidiga timme väckarklockan ringde. Idag har jag varit på utbildning inom Mary Kay. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt. Vilket företag jag har förmånen att arbeta med! Vilka fantastiska människor det finns! Efter utbildningen träffade jag Martin på stan. Vi gick och fikade och sedan åkte vi hem. Ikväll är jag helt enkelt jättetrött. Det ska bli skönt att sova.

Efter prick två...

...månader har jag väckt upp bloggen. Jag lät den somna in för att jag inte fann något nöje i att skriva. Bloggen blev ett dåligt samvete. Jag tycker inte om att ha dåligt samvete. Då får man försöka åtgärda vilket jag gjorde.

Hur som helst är väl en resumé på sin plats. April var hektisk. Jag jobbade mycket med Mary Kay och det gav resultat. Det var fantastiskt roligt och jag kände verkligen hur mycket mer jag skulle kunna göra om jag inte hade min "hobbyverksamhet" (den vanliga heltidsanställningen) att tänka på. Till hösten har jag ingen aning om vad som händer på jobbfronten. Det kan vara bra att ha kommit en bit på Mary Kay då. Så kom maj som började förskräckligt tråkigt och som gav eko åt resten av månaden. En liten ljuspunkt var att jag rekryterade min första konsult inom Mary Kay. Jag har fått en alldeles fantastisk kollega som ger mig sååå mycket inspiration och energi. Jag firade både äldsta dotterns och fästmannens födelsedag. Det var det snabbaste födelsedagspresentköp jag någonsin gjort. Utan att veta vad fästmannen skulle få när jag gick från jobbet tog det mindre än fem minuter från att jag klev in i affären tills jag stod på gatan med boken betald och inslagen i presentpapper. Det kallar jag effektiv shopping. Då ska ni ändå veta att jag inte grabbade tag i vad som helst utan faktiskt läste på baksidan av i alla fall tre böcker innan jag bestämde mig.

Nu är det juni och sommaren borde vara här. Visserligen har det slutat regna nu och solen skiner men det är kallt i luften. Inte alls som det var i helgen när jag svettades om jag hade något tjockare på mig än linne och kort kjol.

Det var väl mitt liv i korthet. För att komma igång att blogga igen har jag gjort min blogg till startsida. Meningen är att jag ska blogga först och göra allt det andra man gör på en dator sedan. Jag fick idén från fästmannen. Han har satt en helt annan blogg som förstasida bara för att det går fortare att få tillgång till nätet om startsidan har lagom mycket att öppna. Å nej, jag tänker inte alls ta ifrån den unga damen privilegiet att bli det första fästmannen läser varje gång han går ut på Internet. Det nöjet får hon gärna ha. Jag tänkte bara att det var ett knep att komma ihåg att uppdatera innan klockan är alltför mycket på kvällen. Vi får se hur det går.