tisdag 9 oktober 2007

Besinningslöst våld utan spärrar

Vart har spärrarna tagit vägen? De spärrar som grundar sig i empatiskt inlevelseförmåga och som gör att vi har förmåga att bryta ett destruktivt beteende riktat mot en annan människa innan det är försent. Gång på gång både läser vi och hör om besinningslöst våld som slutat i tragedi. I dagens Metro läser vi om Riccardo, nästan 17 år, som blivit ihjälsparkad på en fest. De fyra som nu sitter häktade nekar till brott och hävdar att de handlat i nödvärn. De är inte mer än 16 år gamla. Jag smakar på ordet nödvärn och undrar om de här grabbarna fattar innebörden av det ordet. De var fyra stycken! Var Riccardo lika giantisk som Goliat eller? Man skulle kunna tro det eftersom det krävdes fyra stycken som inte nöjde sig med att få ner honom på marken utan fortsatte att slå och sparka på honom. Om nu den här killen som inte längre finns var en bråkstake eller inte vet jag inget om. Men OM han nu hade bråkat och slagit den där flaskan i huvudet på en av killarna så kan det väl för bövelen inte ha varit så svårt för de andra att övermanna honom och hålla fast honom till lagens långa arm fick ta hand om honom istället. För man får faktiskt inte slänga flaskor i huvudet på någon heller. Jag skulle bli jättearg om någon gjorde så mot mig eller någon jag känner men för den skulle skulle jag inte sparka ihjäl människan eller ens önska livet ur honom/henne. Skillnaden mellan mig och de här grabbarna är att jag har det som kallas för spärrar. Var är spärrarna i stridens hetta hos grabbar som de som nu sitter häktade? Varför har de inga? Ligger skulden hos våra alltmer våldsbenägna tv- och datorspel? Vi förstår med vårt förnuft att det bara är en lek, att det inte är på riktigt och det är därför vi också förstår varför de som blir skjutna och sparkade reser på sig. Vi förstår med vårt förnuft att något sådant inte skulle kunna inträffa i verkligheten. Men har hjärnan verkligen förstått? Eller präglar vi vår hjärna till att begå besinningslösa handlingar när sinnet rinner? Ligger skulden i det alltmer stressade och hårda samhälle vi lever i, familjer som bara umgås i bilen till och från olika träningspass och aktiviteter? När man som liten inte får lära sig umgås och värna om varandra kanske det blir på det här sättet. Vad vet jag? Något är fel när man måste hävda sig genom att sparka på någon och något är radikalt ännu mer fel när sparkarna och slagen inte upphör fast den skadade ligger ner.

Inga kommentarer: