Jag brinner av iver

Jag är taggad till tänderna. Jag är laddad som en helt 400 V-batteri. Någonting hände på gårdagskvällens unitmöte på MK. Jag såg mina möjligheter, jag såg att de var sanna och inte bara utopier. Jag kan nå dit jag vill om jag bara bestämmer mig för att våga. Jag har allt att vinna på att satsa! Ju förr dess bättre. När jag hade kommit hem igår gjorde Martin ett försök att prata med mig i telefon. Det gick inget vidare. Jag var inte pratbar helt enkelt. Fortfarande befann jag mig på mötet och min hjärna jobbade i sitt anletes svett för att ta in och smälta det jag hade hört under kvällen. Vi fick en föreläsning av en av de framgångsrika och hon gav oss varsin rejäl dos av mental coaching. Jag har aldrig varit med om maken för jag var så peppad och så fylld med energi igår att jag inte kunde sova. Det har aldrig hänt förut. Det känns verkligen som att jag brinner inombords. Ytterligare en aspekt av MK visade sig. En sida jag inte tänkt på förut. Kanske jag inte sett den för att jag inte sett mig själv inneha den rollen och därför inte satt upp det målet. Vad är det som sker, vad är det vår SD sysslar med om måndagkvällarna på våra möten om inte ren mental coaching? Jag som så gärna vill jobba som mental coach men aldrig sett hur jag ska kunna få möjlighet till det. Plötsligt känns det som att det inte längre är omöjligt. En dag om inte alltför länge kommer jag själv att få utöva det. Gud, vad jag längtar!