Jag har varit i Danmark med sönerna och fästman. Förra torsdagmorgonen klockan 8 åkte vi med bilen mot Göteborg och tog färjan till Frederikshavn för att sedan fortsätta ner till Give där vår campingstuga stod. På fredag var det grisväder redan när vi vaknade. I receptionen hade de fått uppgifter om att vädret skulle bli bättre mot eftermiddagen för att sedan hålla borta regnet på lördag. Vi bestämde oss snabbt för att åka på sightseeing på fredag och spara Legoland som var den stora händelsen till lördag. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och åkte iväg för att titta på sydjylland. Det blev en tur in i Tyskland också innan vi var hemma. Pojkarna fick till och med åka några kilometer autobahn vilket de hade frågat om. På lördag hägrade Legoland. Det var lika kul den här gången att vara där som för 25 år sedan när jag var där förra gången. Det är helt fantastiska byggnationer de har byggt upp. Jag tror jag aldrig kan se mig mätt på dem. På söndag var det så dags att bege sig hemmåt. Vi åkte i god tid för att inte behöva stressa och för att hinna med en eventuell trafikstockning. Det gick så bra att ta sig till Frederikshavn så vi hann med en tidigare båt. Det innebar att vi kom hem sen kväll istället för mitt i natten. Vi är alla väldigt nöjda med resan. Mina barn är helt underbara att ha med på resa. Inte ett gnäll eller tjafs på hela tiden fast det blivit många långa timmar i baksätet för dem. Det har verkligen varit bara, bara trevligt. Fin stuga har vi bott i också med lyxen av en egen toalett och dusch.
När vi kom hem ringde jag mamma för att meddela att vi var hemma. Det visade sig att hon hade försökt få tag i oss för pappa hade fått en hjärtinfarkt i lördags. Den var inte så stark så den nockade honom men en infarkt är alltid en infarkt och ska tas på största allvar. Han är kvar på sjukhuset men mår hyggligt efter omständigheterna. Jag pratade med honom igår och då lät han ganska pigg. Tack och lov att han är så insatt i sjukdomslära så han genast förstod vad det var frågan om. Vem som helst annars hade kunnat få för sig att avvakta. Å då hade det kunnat gå riktigt illa. Det är vid sådana här tillfällen men påminns om att livet är skört. Ta därför vara på de du har runt omkring dig. Mitt vad det är kan det vara försent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar